Joli Sporthorses

Precis som folk har fördomar mot kallblod har folk även fördomar mot travare. Travare kan inte hoppa, och vilken hoppryttare skulle köpa en travarkorsning? Inte många... som tur var är inte alla lika fördomsfulla...

Historien har sin början år 1979 när en av grannarna till Pierre Durand fick problem med sin lilla fyraårigavalack som var Celle Francaise till rasen (korsningar travarblod och fullblod). Korsningen hade aldrig varit intressant för hoppning tidigare. Efterson hästen, vars pappa var travare, var så besvärlig ville ägaren att Pierre skulle rida in den. Pierre tackade först nej och det var nära att storyn slutade där, men ett år senare kom Pierre att ta emot hästen, efter att ha sett den hoppa. Tekniken var väl sisådär, men hästen hade uppenbart skoop och inte minst ett modigt hjärta.

Den  här hästen var inte direkt stor, 158, men den hoppade som en gummiboll! Equipagets första stora tävling, 1984, slutade med att Pierre fick tugga gräs medans hästen smet iväg från banan. De fick båda hård kritik, men modet hos dem båda var större än nederlaget.

Träning och åter träning och snart var Pierre och travarkorsningen ett historiskt faktum! Trotts den hårda kritiken visade duon att mod och jävlaranamma är en viktig del när det kommer till att lyckas inom ridsporten.

Alla minns väl Milton, denna fantastiska stora vita varelse som sopade banan med konkurrenterna. Även folk som var för små för att ha upplevt honom vet vem Milton var. Det inte lika många som minns Jappeloup, den svarta lilla travarkorsningen med det stora hjärtat, Miltons största konkurrent. Han avled 1991 och får nu pryda den olympiska parken utanför det olympiska museet.

Jappeloup och Milton - 80 och 90-talets mästare!

En annan känd häst med travarblod är tex Baloubet de Rouet. Det har visat sig att snabbheten i fötterna och hoppförmågan hos fullbloden kombinerat med den mentala styrkan och viljan hos travaren är en perfekt kombination för hoppning. men gemensamt för dessa hästar är att de är långt ifrån lättridna – de har en stark egen vilja.



Rodrigo Pessoa och Baloubet de Rouet