Joli Sporthorses

Tänkte berätta lite om hur jag tänkt kring valet av hingstar till Zamona. Alla gör ju olika såklart och jag undrar många gånger hur folk tänkt när de lagt en viss hingst på ett visst sto,  man avlar ju av olika anledningar och mot olika mål, och anpassar hingstvalet därefter. Jag tycker det är jätteintressant att höra hur folk tänker kring sin avel, vad de prioriterar för egenskaper hos individerna osv, och folk undrar säkert varför jag valt de hingstar jag valt av samma anledning. Jag har märkt att alla jag pratar med, oavsett vilken nivå de har på sin avel, tänker helt olika. Jag har ju haft fördelen att växa upp på stuteri, jag har jobbat på stuterier av olika slag och jag har haft fördelen att jobba hos framgångsrika uppfödare och ryttare, vilket gjort att jag under hela mitt liv påverkats och intresserats av hur och varför man avlar.

Morfar har varit en förebild för mig i allt jag gör med hästarna. Även om jag var ung när han gick bort hann jag lära mig mycket av honom, och mycket av min mor, som var hans högra hand. Han har inte bara fött upp framgångsrika galopphästar, utan även dressyr, hopp och fälttävlanshästar som presterat på hög nivå, och shetlandsponnyer av absoluta toppkvalité. Han avlade på sunda hästar, och hade tydliga mål för va han ville uppnå. ”En bra häst kan både röra på sig och hoppa” var lite av hans motto, och det är något jag har tagit fasta vid i valet av hingst.

Förrutom att jag växt upp med morfars avel så har jag även jobbat på arabstuteri, travarstuteri och naturligtvis hos Zamonas uppfödare Ken Parkhill, som är nästintill en levande legend inom National Hunt-aveln på Irland. Dessutom har jag under flera år stått uppstallad hos en framgångsrik uppfödare av dressyrhästar. På samtliga ställen har jag lärt mig massor, och det är värdefull kunskap jag använder mig av i min egen avel. Jag har även flertalet goda vänner som liksom jag avlar på ”hobby-nivå”. Alla har olika kunskaper i kappsäcken, och därmed olika utgångspunkter och mål för sin avel. Jag lyssnar på alla och värderar deras åsikter och erfarenheter lika högt som mina egna. Jag tror det är något som är väldigt viktigt, att ha ett tydligt mål för sin avel, och samtidigt vara öppen för input från andra håll.

De här inlägget handlar alltså om hur jag tänker när jag väljer hingst, inte vad som är rätt eller fel.

Först och främst måste man titta på vad det är för sto man har. Man måste vara hård mot sig själv och rannsaka sitt sto. Det är lätt att man lever i tron om att ens sto är perfekt och utan brister, vilket inte är konstigt, eftersom hon förmodligen ligger dig väldigt varmt om hjärtat. Man vill ogärna se stoets negativa sidor, men de är minst lika viktiga som de positiva, om inte viktigare. Är man inte medveten om stoets negativa sidor är risken stor att man råkar välja en hingst som kanske förstärker dessa, vilket man ju inte vill. Avel handlar ju om att förbättra, inte tvärtom. Skriv ner på ett papper vad som är bra, vad som kan bli bättre och vilka egenskaper du inte vill förstärka hos ditt sto. Vi kan ta Z som ett exempel:

Zamona har bra gångarter över lag, vad man skulle kunna önska är lite mer vinkling i bakbenen och att gångarterna hade varit lite mer avspända och mer genom ryggen, och då framförallt galoppen, därför väljer jag en hingst med bra gångarter, eftersom jag vill bevara och gärna förstärka den egenskapen. Precis som de flesta fullblod har hon sluttande bog, något lågt ansatt hals, långa bakben och raka hasor, något jag gärna vill förbättra hos avkomman och väljer därför en hingst med bra halsansättning och bra bogparti, och gärna mer vinkling i bakbenen. Hon har även långa kotor, vilket kan göra att de blir veka om den egenskapen förstärks, så att hingsten har bra ben är viktigt för mig, även om Z inte har haft några problem av sina långa kotor. Vad gäller hoppningen så hoppar Z bra för att vara fullblod, men jag skulle önska att hon tog tag mer i hindret på egen hand, något som säkerligen kommer förbättras efter hand som hon utbildas, men jag värdesätter ändå bra inställning till hinder hos hingsten. Vad gäller temperamentet är det Zamonas akilleshäl, hon är en skarp individ, och dessutom livlig och nervös. Jag vill därför ha en hingst med väldigt bra temperament, som är lugn, snäll och modig, men fortfarande energisk och vaken. Min förhoppning är att avkomman då ska bli lite mer jordnära än Zamona, utan att för dens skull bli slö och likgiltig.

Det man alltid ska vara medveten om är att man mycket väl kan få alla de dåliga egenskaperna från både mamman och pappan om man har otur, detta måste man ha i bakhuvudet hela tiden när man väljer hingst, man vill ju ha så lite ”dåliga” egenskaper hos båda som möjligt, och framförallt inte samma ”dåliga” egenskap hos båda. Det gäller alltså inte att hitta den perfekta hingsten utifrån hingsten sett, utan hitta den individ som matchar ditt sto bäst.

Dessutom måste man ju vara på det klara med vad man vill ha ut av avkomman. Ska det bli en dressyrhäst? Hopphäst? Fälttävlanshäst? Allroundhäst? Skogsmulle? Körhäst? Och på vilken nivå vill man den ska hamna? Ska man behålla den själv kanske man inte ska avla för att få en OS-häst utan snarare satsa på att ta fram en individ som är stadig på medelsvår nivå? Därefter måste man återigen rannsaka sig själv och sit sto. Är min häst verkligen lämplig för att ta fram den avkomman jag vill ha?

Oftast är det betydligt lättare, och framförallt biligare att köpa ett föl, eller en färdig häst, med de egenskaperna man vill ha än att själv försöka avla fram en. Dessutom ska man vara medveten om att man utsätter sitt sto för fara när man betäcker. Men alla de riskerna rabblar jag itne upp här och nu.

(Nu känner jag att det här inlägget blir ett maratoninlägg, men men, så har ni att läsa iaf!)

När jag valde att betäcka Zamona första gången var det inget som jag tog ur tomma luften. Jag hade inte betäckt henne om jag inte fått uppbackning av andra kunniga personer, just på grund utav att jag tycker hennes temperament är så pass svårt. Det är tillräckligt svårt att få en bra avkomma på en häst som har allt och lite till, det är ännu svårare på en häst som har tvivelaktigt temperament. Men, efter att flera kunniga personer påpekat att Zamona hade kunnat vara en tillgång i avel så började jag fundera på det mer och mer, och när hon skadade sig så gjorde jag slag i saken. Jag diskuterade eventuella hingstar med kreti och pleti, men framförallt med Anna Nilsson och Björn Leander då Anna var spekulant på fölet. Några av de hingstar jag slutligen valde mellan var dessa:

Cardento har själv mycket fullblod i sig och har visat sig ge bra avkommor med fullblodston, Cardento är en av de mest betydande fadershingstarna i svensk hoppavel, vilket såklart väger tungt, men jag gillar inte exteriören på honom, framdelen är bra, men han är lång och lite svag baktill och den brukar han gärna dela med sig av till sina avkommor och många gånger rör de sig förskräckligt men hoppar som bekant generellt väldigt bra.

Tornesch var en hingst jag länge valde mellan, han var defakto huvudkandidat ända fram till Zamona undersöktes inför semineringen. Det som främst tilltalade mig med honom var hans fantastiska stamtavla. Prestationsblod rakt igenom. Det jag inte riktigt var förtjust i var hans gångarter som var spända och han fick bara en 6a på traven. Nu i efterhand är jag glad att jag inte valde honom då många av hans avkommor blivit ganska skarpa.  

Irco Mena var länge en stark kandidat, främst på grund utav härstamningen. Hans hingstlinje härstammar från fullblodet Poet och hans morfar är fullblodshingsten Menelek som gjort starkt avtryck i aveln. Hans stofamilj härstammar från ett irländskt sto, och irländarna är som bekant duktiga på att avla fram bra sporthästar, speciellt i kombination med fullblod. Problemet med honom var att han var död. Det betyder att hans sperma endast finns som fryst och många gånger kan det vara svårt att få ston dräktiga då kvalitén på sperman försämras. Dessutom är det dyrt, så det kändes som en för stor chanstagning på ett maidensto (=ett sto som inte fått föl innan) då man ju inte vet om hon ens kan bli dräktig.

Feliciano och hans söner Fetcher N och Hip Hop var alla tre uppe för diskussion eftersom Feliciano, liksom Irco Mena, är son till Irco Marco och samtliga rör sig bra och hoppar bra. Det som gjorde att jag valde bort Feliciano är att jag inte gillar hans stostam, som är lite out of date, plus att han har rykte om sig att antingen lämna kanonhästar eller ”ridskolehästar”. Självklart beror det mycket på stoet, men det fanns helt enkelt andra hingstar som lockade mer än Feliciano. Fetcher N är en trevlig hingst och uppfyller många utav mina önskemål, jag gillar att han har Cortez som morfar, men han är linjeavlad på Utrillo, en gammal, omodern hingst och valdes därför bort. Hip Hop tilltalar mig mycket. Han har en väldigt bra stostam med elit och diplomston sex led bak och jag gillar kombinationen av Voltair-blod och Irco Marco-blod. Han rör sig bra, hoppar mycket bra och har lämnat hästar som tävlar höga klasser inom både discipliner. Det som gjorde att jag valde bort honom är att han ryktas ge svaga kotor i kombination med fullblod, och det vågade jag inte riskera på Zs långa kotor.

Sen kom wildcardet Algot. Jag visste inte ens att han fanns när jag såg honom första gången (2008). Då tävlade han på GHS, kom in på banan lugn och avspänd och gjorde sitt jobb. Han rörde sig på ett sätt som tilltalade mig, framförallt galoppen var mycket bra, och hoppade som en katt och med god inställning. Det såg så lätt ut. När jag tog reda på vem han var blev jag inte besviken på hans stam. Fadern Cardento var själv en kandidat, men Algot rörde sig bättre och var mindre vilket jag föredrog då Zamona är stor. Både modern och mormodern har tävlat framgångsrikt och både Cardento och morfadern Corland ligger på topp 5 över hoppförvärvare i Sverige. Corland har dessutom bra dressyrindex. Framförallt har Algot ett väldigt bra temperament. Han godkändes 2009 och var därför en ny hingst som man inte riktigt visste vad han lämnade för avkommor. Det var säkert många som tyckte jag skulle valt en mer etablerad hingst eftersom jag inte visste vad Zamona lämnade, men jag resonerade såhär: Jag har ett fullblodsto. Hennes stam har inte använts i halvblodsavel förr. Jag kan inte utifrån hennes stam räkna ut vad jag kan få för föl, och hon själv har inga tidigare avkommor. Oavsett vad ja väljer för hingst är det omöjligt att veta vad jag får. Därför valde jag att ta en hingst som uppfyllde de krav jag hade, och sedan gå på magkänsla och hoppas på tur.

Spelar man inte kan man heller aldrig vinna, och resultatet blev ett hingstföl som fick 47p (887888) på fölvisningen och blev tredje bästa föl. Vad det blir av honom i framtiden får vi helt enkelt se!

När jag skulle välja hingst den här gången var jag först inställd på att lägga en dressyrhingst på henne, men kravet var att den även kunde hoppa.

Något jag värdesätter hos hingstar, även om det inte är av större betydelse, är bra fullblod i deras stamtavla. Floricello har två favoriter i stammen, nämligen Furioso och Pik As. Hans stamtavla i övrigt skriker prestation rakt igenom och han har bra exteriör och väldigt bra gångarter. Dessvärre hoppar han inte jättebra, även om det inte är någon katastrof.

Även helbröderna Sir Donnerhall och Sir Donnerhall II har intressanta fullblodsinslag och har visat sig vara fantastiska förvärvare. De har även en del hoppblod i ådrorna och hoppar båda två helt okey. Det som gjorde att jag valde bort dem är dels att jag inte är så värst förtjust i att Donnerhall-blodet finns i var och varannan häst nu för tiden, och dessutom var Sir Donnerhall mest intressant av de två, men lite för dyr.

Sen fick jag tips om Hampton, och blev kär. Inte nog med att man lyckats sammanföra några av de mest legendariska dressyrhingstarna i hans stam, dessutom är hans mormors far Calypso II, som är far till den fenomenala hopphästförvärvaren Contender, och vi hittar fullblodshingstar som Rantzau, Pik As, Furioso mfl. Förrutom en bra stamtavla (även om den också innehåller lite Donnerhall…) så är det en harmonisk hingst som rör sig väldigt bra, har en bra exteriör och hoppar bra. Hans temperament är dessutom i världsklass och jag tror han hade kompletterat Zamona på ett väldigt bra sätt. Jag hade nästan bestämt mig, när två hopphingstar förstörde allt…

Den första va dem var Diarado. En helt fantastisk hingst, med en lika fantastisk stam. Han har både högt hoppindex och dressyrindex. Han har allt, även en hög prislapp.

Den andra var Cosmeo. Även han en hingst med helt otrolig stamtavla. Han är linjeavlad på Cor de la Bryere i tredje led och fullblodet Ladykiller i fjärde, vilket jag tycker är väldigt intressant, även om jag är lite emot linjeavel. Även Cosmeo har en bra exteriör och rör sig bra. Prislappen var dessutom trevlig.

När så Hampton inte löste någon hingstlicens för 2012 så föll valet på Cosmeo istället. Att det blev en hopphingst var av den anledningen att jag tror det är lättare att sälja en häst som hopphäst än som dressyrhäst om hästen har fullblodsmamma. Zamonas bra gångarter syns inte på några papper, utan på pappret är hon bara ett xx-sto i mängden mer eller mindre. Jag kommer med största sannolikhet betäcka med en gångartshingst någon gång i framtiden, för jag tror Zamona kan göra sig väl även inom dressyraveln. Finns Hampton tillgänglig till ett rimligt pris kommer han finnas kvar som kandidat, men det lär dyka upp många intressanta hästar tills det är dags för nästa betäckning.

Ja, lite så resonerar jag i valet av hingst! Hur gör du?