Joli Sporthorses

Jag inleder det här inlägget med att citera en vän till mig: 

 

Och ja... man kan ju undra. Ibland undrar jag om ens det skulle hjälpa. 

 

Att se till att ens häst är i tillräckligt bra form och har rätt förutsättningar för att tränas är ännu en sådan sak som är självklar i min insnöade värld, men som jag inser mer och mer inte är speciellt självklar för alla andra. 

 

Först och främst. En häst som inte är i tillräckligt hull orkar inte arbeta på ett korrekt sätt, den kan inte bygga muskler eftersom den hela tiden ligger på minus på energikontot, därav avsaknaden av hull. För att en häst ska kunna bygga muskler krävs samma sak som hos oss, dvs att den har något att bygga muskler av, ett proteinöverskott. En häst som har en dålig överlinje eller är allmänt tunn behöver massvis med proteiner för att bygga upp kroppen, och för att kroppen ska kunna göra muskler av proteinerna behöver den energi. Det är dess två komponenter som utgör grunden i hästens foderstat, MJ (energi) och smrp (smältbart råprotein), där kvoten bör ligga på runt 6-7 på en häst i normalhull, men behöver oftast ligga högre på en häst i underhull som behöver bygga upp kroppen. Man tränar (dressyr/hoppning/terräng osv) inte en häst i dåligt hull, man bygger upp den på ett sunt och förnuftigt sätt tills den är i tillräckligt bra form för att kunna arbeta på ett sunt sätt. 

 

Samma sak gäller självklart med överviktiga hästar, som blir ett större och större problem. Antalet hästar med ledproblem och hästar som drabbas av fång har ökat brutalt, detta en följdsjukdom av fel näringsintag och övervikt. Hästens kropp är inte anpasad för att bära runt på massa övervikt. Björnar tex är gjorda för det, de bygger upp fettreserver för att klara vintervilan när de går i ide, kroppen förbränner nämligen mängder med energi bara genom att finnas och björnen hade svultit ihjäl i sömnen om den inte gjorde så. Kameler lagrar fettdepåer i sina pucklar för att klara längre perioder av torka i öknen. Hästen däremot går varken i ide eller har pucklar. Hästar är inte anpassade för att lagra fett på det viset. De är stäppdjur, som är gjorda för att vara i mer eller mindre ständig rörelse, och därav äta hela tiden. Deras leder, senor, ligament osv är inte anpassade för flera hundra kilos övervikt. Det verkar folk inte riktigt förstå, för olikt Svullo är hästar inte tjocka och lyckliga. Våra moderna hästar rör sig inte i närheten lika mycket som deras förfäder på stäpperna, men evolutionen har inte hunnit med i vårt moderna samhälle, och hästens instinkt att äta mer eller mindre hela tiden är densamma. Många hästar motioneras alldeles för lite i förhållande till mängden mat de stoppar i sig, och de flesta hästar hade klarat sig fint på ett bra hö och mineraler, men istället proppas de fulla med kraftfoder de inte kan göra av med, och vad gör kroppen med överbliven energi? Jo den omvandlar det till fett. Att sedan lägga på vikten av en ryttare på en överviktig häst, eller ännu värre, belasta den genom arbete, tex samling eller hoppning, det är bannemig snudd på djurplågeri.

 

Hästar äter vad som serveras, det är vårt ansvar som hästägare att motionera dem tillräckligt, och ge dem en lämplig foderstat för att hålla ett normalt hull. 

 

Det är även vårt ansvar som ryttare att se till att hästen har en korrekt anpassad utrustning. En illa passande sadel hämmar hästens muskelbyggnad, och det är vårt ansvar att rida hästen i en form som gynnar individen. Hästar ska jobba med ryggen, för att avlasta de stackars frambenen som får bära upp hela hästens vikt och snabbt får förslitningsskador. Hästen måste fördela vikten jämnare på fram och bakbenen och det gör den bara om den arbetar i en korrekt form. 

 

Utöver detta måste man självfallet se till att vara väl medveten om sin hästs exteriöra avvikanden (om sådana finns) och svageheter (som alla hästar har). En häst med karprygg tex har andra exteriöra förutsättningar än en häst med svankrygg. Båda har avvikanden exteriört som försvårar för hästen att arbeta korrekt. Hästar med sådana här problem är extremt svåra att arbeta på ett för hästen lämpligt sätt, och tyvärr är det många hästar som lever i ständig smärta pga ryttarens okunskap kring deras avvikelser. Däremot är det inget som säger att de inte kan fungera som ridhästar, utan smärta, om de får rätt hjälp, av kunnigt folk.

 

Att röra sig på varierat underlag är något hästen är skapt för, och vi kan förstöra mer än vi tror om vi rider dem ensidigt och på samma underlag i stor utsträckning. Antalet dressyrhästar med ledproblem är oxå en företelse som ökat de senaste åren. Visst är det lockande att sitta och träna och träna på fint fibersandunderlag, men det kvittar hur bra underlag man har, får inte hästens kropp variation så kommer den få förslitningsskador. 

 

Jag hade kunnat fortsätta i all oändlighet på det här ämnet, men det jag vill få sagt är att man blir aldrig fulllärd. Varje häst är unik. De är individer med olika förutsättningar, olika problem, och kan inte stoppas in i fack och formar. Håller man på med hästar måste man vara ödmjuk och vara beredd att omkullkasta sina egna teorier om de visar sig vara fel.