Lagandan vinner - Team Chasing
Text av Anders Herlin
Team chasing är kapplöpning i lag. Istället för att vara en sport där ryttare och häst skall vara först i mål så skall du och ditt lag vara snabbast i mål. Men det gäller att som lag också klara proven på banan och då arbeta som ett lag. Proven på banan gäller att hålla... ihop laget genom att hoppa tillsammans eller att ekipagen håller sig inom ett par hinder. Låter det konstigt? Som hästsport uppfanns Team chasing 1974 under en särdeles god och lång lunch där Douglas Bunn, Hickstedtävlingarnas skapare, träffade BBCs sportproducent Alan Mouncer för att finna några nya idéer för Hicksted. Efter flera glas portvin föreslog Bunn att en lag om fem ryttare, där 4 räknades, skulle rida över de formidabla naturliga hindren som fanns godset. Tävlingsreglerna skrevs på baksidan av menyn. Banan var riktigt krävande med rejäla svårigheter på hinder som var hela 30 st. Det hela sändes i TV under 8 år. Både publik och tävlande uppskattade tävlingsformen. Även efter att BBC slutade sända sporten levde den vidare. Hundratalet lag tävlar under 10-15 helger under hösten och våren. Det är en riktig vuxensport. Och lagandan är allt.
I Sverige provades team chasing första gången 1984 i en mindre provtävling på Revingefältet i Skåne. Fälttävlansnestorn Lars Christensson minns: Vi kände ju till tävlingarna på Hicksted och satte ihop ca 10 lag (tre i varje) med främst fälttävlansryttare. Banan bestod av terränghinder och häckar som skulle hoppas samtidigt. Lagen hade roliga namn och ryttarna var utklädda – något som återkom senare.
Det blev ingen fortsättning förrän 1995 då Falsterbo Horse Show behövde showinslag i samband med den fälttävlan som gick Falsterbo ljung. Christer Schildt och Jana Wannius med bistånd av Lars Christensson satte igång det hela. Reglerna satte man efter eget huvud. Christer Schildt: Vartannat hinder skulle hoppas med ryttarna samtidigt i luften. Vi ändrade sen till att hästarna skulle vara inom en zon 3 m före och efter hindret. Första tävlingen blev en väldig succé. Vi hade lag med deltagare från hopp, dressyr och fälttävlanslandslaget och en rad företagssponsrade lag.
Flyinges lag var bäst det första året. Laget från Flyinge gick inte av för hackor: olympiamedaljören i fälttävlan Jan Jönsson, hinderryttaren och galopptränaren Tony Oscarsson och veterinären/galopptränaren Per Michanek. Samtliga jobbade på Flyinge och kunde träna ordentligt. Per Michanek berättar: Första gången i Falsterbo var alldeles speciell. 15 lag var anmälda. Hopp och fälttävlanslandslag, de ridande proffsen från K1 som föregicks av rykten att ha tränat bra. Jag var bekymrad under träningen. Janne Jönsson red tämligen sakta och vi andra fick hålla i våra hästar väldigt mycket. Men när starten väl gick så var det Janne som stack iväg snabbast och Tony och jag fick hänga på. När vi hoppade ut i vattnet sista gången och rundade fiskarboden så manade jag på Baby-Bloom och jag var snabbt ordentligt före de andra i mål. Vi red som första lag och vann mycket knappt med 1/10 sekund. Det hela var mycket spännande. Tävlingen var en formidabel succé med massor med jublande publik. Det var verkligen härligt att få rida där. Baby-Bloom skulle några år senare bli en av de bästa steeplehästarna i landet med segrar i Gyllene Hästen och han vann även en Seejagdrennen i Bad-Harzburg och hade 2 andraplatser i Grand National på Strömsholm. Ett av de hårdast tränande lagen var Livgardets dragoner som ibland hade 2 lag. De var alltid stora favoriter till segern och var de som segrade oftast i Falsterbos Team chasing men de fick se sig slagna i den första upplagan.
En stor entusiast (och sponsor) var Håkan Björklund som då var platschef på Astra-Draco i Lund. Publikens intresse gällde främst vattenpassagen. Det fanns ett uthopp i vattnet och vattenhöjden varierade mellan åren. Så hästarna tappade ibland benen när de galopperade fram i vattnet. Fall i vattnet var populärt. Kanske beroende på svanars sökande efter föda i den grunda lagunen som gjorde att gropar uppstod. Inga allvarliga olyckor inträffade dock. Håkan Björklund lyckades dock falla i vattnet 3 år på raken. Tävlingen drog även till sig kändisar. Jerry Williams hade ett lag, som hans dotter red i. Sveriges television bidrog till intresset då man visade ett inslag från team chasingen i pauser mellan de stora hoppklasserna under senare delen av 90-talet. Team chasingen fortsatte även utan TV-bevakning att vara en uppskattad deltagar- och publikevent fram t o m 2008 då Falsterbo Horse Show tackade för sig. Redan 2004 ville man lägga ner eventet på Falsterbo Ljung men några ideella galopporganisationer bildade ett konsortium, Racing on the beach, som höll i arrangemanget (som gick med vinst) under 4 år.
En rad galopphästar, f.d. och aktiva, har setts i lagen. Redan nämnde Baby-Bloom förstås. Men även Grand National vinnaren California Son, riden av Evelina Carlsson i laget Fullblodsklubben Bosjökloster där även Rebecka Johansson på Blackshaw och Emelie Nilsson på Compton Banker ingick. I La Trattoria fanns Cadillac Jukebox (steeplevinnare på Övrevoll) som reds av Göran Appelgren och ostartade Pergite riden av vår nya amatörstjärna Tina Henriksson. Irländske point to pointern Gandolph De Grey reds av danske förre olympiaryttaren (fälttävlan) Niels Goldschmidt i Sportrideklubben och laget tog en hedrande andra plats 2008 efter Livgardets dragoner. Även artikelförfattaren med Thankyoforthemusic, startade i en Team Chase 2008.
Lag med arabgaloppörer fanns med några gånger. Team sons of Pamir innehöll topparabgaloppörerna Lill Sham och Black Jack tillsammans med Palett från Ingrid Kindhs stall gjorde godkänd insats i team chasen. Även Romele Araber med Gosh, Saturn och Ruwacha (Gosh och Ruwacha är föräldrar till Rugosza, kriterievinnare 2011) visade på snabbhet men hade det året problem vid vattenhindret.
Utan ett Falsterbo Horse Show så var det osäkert om man skulle fortsätta hålla igång sporten. Men några aktiva bestämde sig för att fortsätta även efter 2008. En naturlig träffplats blev Skatteberga utanför Flyinge där Lars Christensson under många år haft goda träningsmöjligheter för fälttävlansekipage. 2009 red man här ett SM för 2-3 mannalag. Vinnare blev effektivt ridande Team Heby med Ulf Ulvefjäll i spetsen. Flera fullblod fanns med i lagen även denna gång, som Blackshaw, High Country och Medianoche. Året efter, 2010, var sporten åter på en stor arena då man fick medverka på Malmö City Horse Show på Ribersborg. I en fartfylld uppvisning vann Hardcore Racing med Annah Thunberg, Linda Wallin och Anders Herlin på Medianoche. Lagandan var nog som allra störst dagen innan, under förberedelserna till tävlingen. De aktiva samlades efter fälttävlan på lördagskvällen. Det hade regnat ganska mycket och mer regn var på gång. Men hindren måste ut på fältet. Regnet tilltog men idogt fortgick arbetet. En träning var utlovad efteråt. Ryttarna red fram men regnet tilltog. Då kom åskan allt närmre. Träningen avbröts förstås. Alla började försöka ta sig hem. Men i det våta gräset fastnade bilarna. Alla hjälptes åt och alla kom hem utan några sura miner. Det regnade 63 mm den dan! Men fältet på Ribban hade torkat upp fint till tävlingarna dagen efter. Senare på hösten reds ett SM, utskrivet för 2-3 ekipage per lag och här segrade Die Alten med Medianoche/Anders Herlin och hinderstjärnan Lavirdan/Per Michanek.
Ribersborg 2011 vanns av Radical Riders med bara fullblod i laget, LinaNina/Rebecca Johansson-Lindgren Novaduke/Marie Berglund och Blackshaw/Josefin Jönsson. Och veckan efter Ribersborg testades Blommeröd som tävlingsplats. Fyra lag kom till start denna gång. Ombildade laget Die Alten und Jungen innehöll högklassiga Sheriffen med Per Michanek i sadeln. Vann gjorde dock Runaway Train denna gång. Några veckor senare letade sig Team chasingen utanför Skåne med ett Smålands mästerskap på Ränneslätt utanför Eksjö. Här vann hemmalaget Smålands Husarer.
Att galoppörer blir team chasing hästar är inget konstigt. Och det omvända verkar inte fel heller. Team chasing kan vara ett led i utbildning av hinderhästar. Inte minst Baby-Bloom visade detta. Även Rosiella som var 2a efter Lights Out i en steeple på Täby hade startat i Team Chasing i England innan hon såldes till Sverige.
Svensk och engelsk team chasing är inte helt identiska. I det engelska formatet, som modifierates från det ursprungliga, består laget av 4 ekipage varav 3 räknas i mål. Man betonar kapplöpningen över landskapet, cross country över naturliga häckar och byggda fasta hinder. Laget samlas egentligen inte mer än vid en punkt ungefär mitt i banan, vid det sk Pen fence, fållan. Här skall 12 hästhovar vara i marken mellan 2 hinder.
I det svenska formatet rids normalt med tre ekipage. Här betonas lagets samstämmighet över hinder. Det förekommer även ”pen fence”, en fålla, men den samtidiga hoppningen, ekipagen samtidigt i luften är den vanligaste och viktigaste bedömningsgrunden. I England finns flera klasser som speglar svårighetsgraden. Man rider främst efter snabbast tid men även klasser där man rider efter idealtid förekommer. Längden på banorna är 2400 till 3200 m och uppåt 30 hinder förekommer.
Team chasing är en sport för vuxna. De äldsta deltagarna är i 65-70-årsåldern och de yngsta i tjugoårsåldern. Andreas Brase som är en av de ledande i föreningen Team Chasing Sweden uttrycker varför man håller på med det här: Vi gör det här för att det är kul, spännande och för att vi har enormt trevligt tillsammans. Vem har roligt och socialt när man är ute på en hopptävling? Själva lagmomentet ger en enorm adrenalinkick och även om vi konkurrerar med varandra så gläds vi åt varandras framgångar.
Mikael Signell, som är Team Chasing Swedens kommunikationsansvarig, menar att i ridsporten ögon verkar sporten, p.g.a. den fart som den bedrivs i, lite skrämmande och farlig. Men så är inte fallet. Lagen tränar idogt för erfarna tränare och banorna innehåller fartdämpande inslag som svängar och bedömningshinder. Säkerheten sätter vi främst. Utan en god säkerhet skulle det knappast bli roligt, bara nervöst.
Nästa år hoppas Team Chasing Sweden få visa upp sin fartfyllda sport förutom på Ribersborg, i Småland och Blommeröd, även kanske i samband med hästaktiviteterna på Gärdet i Stockholm. Men ännu är detta mycket lösa planer. Det finns dock en litet gäng runt fälttävlanstränaren Ulf Ulvefjäll som hoppas kunna fixa detta. Och lokala träningar anordnas i Stockholm redan.
Förening: Team Chasing Sweden
Verksamhetskommitté: Mikael Signell, Andreas Brase och Jessica Umegård
Hemsida: www.teamchasing.se
Facebook: Team Chasing Sweden
Tips: titta på youtube.com – sök på team chasing
Team Chasing Sweden är Sveriges enda organiserade förening som verkar för Teamchasingens utveckling och utvidgning
Så här börjar du med team chasing:
- Skaffa dig information om sporten - kolla på hemsidan www.teamchasing.se, gå med i facebook gruppen, ha regelbundet koll på aktiviteter, kolla på youtubeklipp
- I Skåne, Småland eller Mälardalen så anordnas träningar - deltag i dom!
- Om det är för långt för dig att åka till dessa, försök samla andra som är intresserade, hitta en tränare som vet vad det hela går ut på - Team Chasing Sweden kan hjälpa till och hitta lämplig tränare
- Ibland finns ryttare över - tveka inte att försöka få ihop nya lagkonstellationer, facebooksidan kan vara till god hjälp
- Kontakta Mikael Signell som är Team Chasing Swedens kommunikationsansvarig - så får du svar på dina frågor eller hjälp med vart du ska vända dig.
(e-post: [email protected])
Team chasing är kapplöpning i lag. Istället för att vara en sport där ryttare och häst skall vara först i mål så skall du och ditt lag vara snabbast i mål. Men det gäller att som lag också klara proven på banan och då arbeta som ett lag. Proven på banan gäller att hålla... ihop laget genom att hoppa tillsammans eller att ekipagen håller sig inom ett par hinder. Låter det konstigt? Som hästsport uppfanns Team chasing 1974 under en särdeles god och lång lunch där Douglas Bunn, Hickstedtävlingarnas skapare, träffade BBCs sportproducent Alan Mouncer för att finna några nya idéer för Hicksted. Efter flera glas portvin föreslog Bunn att en lag om fem ryttare, där 4 räknades, skulle rida över de formidabla naturliga hindren som fanns godset. Tävlingsreglerna skrevs på baksidan av menyn. Banan var riktigt krävande med rejäla svårigheter på hinder som var hela 30 st. Det hela sändes i TV under 8 år. Både publik och tävlande uppskattade tävlingsformen. Även efter att BBC slutade sända sporten levde den vidare. Hundratalet lag tävlar under 10-15 helger under hösten och våren. Det är en riktig vuxensport. Och lagandan är allt.
I Sverige provades team chasing första gången 1984 i en mindre provtävling på Revingefältet i Skåne. Fälttävlansnestorn Lars Christensson minns: Vi kände ju till tävlingarna på Hicksted och satte ihop ca 10 lag (tre i varje) med främst fälttävlansryttare. Banan bestod av terränghinder och häckar som skulle hoppas samtidigt. Lagen hade roliga namn och ryttarna var utklädda – något som återkom senare.
Det blev ingen fortsättning förrän 1995 då Falsterbo Horse Show behövde showinslag i samband med den fälttävlan som gick Falsterbo ljung. Christer Schildt och Jana Wannius med bistånd av Lars Christensson satte igång det hela. Reglerna satte man efter eget huvud. Christer Schildt: Vartannat hinder skulle hoppas med ryttarna samtidigt i luften. Vi ändrade sen till att hästarna skulle vara inom en zon 3 m före och efter hindret. Första tävlingen blev en väldig succé. Vi hade lag med deltagare från hopp, dressyr och fälttävlanslandslaget och en rad företagssponsrade lag.
Flyinges lag var bäst det första året. Laget från Flyinge gick inte av för hackor: olympiamedaljören i fälttävlan Jan Jönsson, hinderryttaren och galopptränaren Tony Oscarsson och veterinären/galopptränaren Per Michanek. Samtliga jobbade på Flyinge och kunde träna ordentligt. Per Michanek berättar: Första gången i Falsterbo var alldeles speciell. 15 lag var anmälda. Hopp och fälttävlanslandslag, de ridande proffsen från K1 som föregicks av rykten att ha tränat bra. Jag var bekymrad under träningen. Janne Jönsson red tämligen sakta och vi andra fick hålla i våra hästar väldigt mycket. Men när starten väl gick så var det Janne som stack iväg snabbast och Tony och jag fick hänga på. När vi hoppade ut i vattnet sista gången och rundade fiskarboden så manade jag på Baby-Bloom och jag var snabbt ordentligt före de andra i mål. Vi red som första lag och vann mycket knappt med 1/10 sekund. Det hela var mycket spännande. Tävlingen var en formidabel succé med massor med jublande publik. Det var verkligen härligt att få rida där. Baby-Bloom skulle några år senare bli en av de bästa steeplehästarna i landet med segrar i Gyllene Hästen och han vann även en Seejagdrennen i Bad-Harzburg och hade 2 andraplatser i Grand National på Strömsholm. Ett av de hårdast tränande lagen var Livgardets dragoner som ibland hade 2 lag. De var alltid stora favoriter till segern och var de som segrade oftast i Falsterbos Team chasing men de fick se sig slagna i den första upplagan.
En stor entusiast (och sponsor) var Håkan Björklund som då var platschef på Astra-Draco i Lund. Publikens intresse gällde främst vattenpassagen. Det fanns ett uthopp i vattnet och vattenhöjden varierade mellan åren. Så hästarna tappade ibland benen när de galopperade fram i vattnet. Fall i vattnet var populärt. Kanske beroende på svanars sökande efter föda i den grunda lagunen som gjorde att gropar uppstod. Inga allvarliga olyckor inträffade dock. Håkan Björklund lyckades dock falla i vattnet 3 år på raken. Tävlingen drog även till sig kändisar. Jerry Williams hade ett lag, som hans dotter red i. Sveriges television bidrog till intresset då man visade ett inslag från team chasingen i pauser mellan de stora hoppklasserna under senare delen av 90-talet. Team chasingen fortsatte även utan TV-bevakning att vara en uppskattad deltagar- och publikevent fram t o m 2008 då Falsterbo Horse Show tackade för sig. Redan 2004 ville man lägga ner eventet på Falsterbo Ljung men några ideella galopporganisationer bildade ett konsortium, Racing on the beach, som höll i arrangemanget (som gick med vinst) under 4 år.
En rad galopphästar, f.d. och aktiva, har setts i lagen. Redan nämnde Baby-Bloom förstås. Men även Grand National vinnaren California Son, riden av Evelina Carlsson i laget Fullblodsklubben Bosjökloster där även Rebecka Johansson på Blackshaw och Emelie Nilsson på Compton Banker ingick. I La Trattoria fanns Cadillac Jukebox (steeplevinnare på Övrevoll) som reds av Göran Appelgren och ostartade Pergite riden av vår nya amatörstjärna Tina Henriksson. Irländske point to pointern Gandolph De Grey reds av danske förre olympiaryttaren (fälttävlan) Niels Goldschmidt i Sportrideklubben och laget tog en hedrande andra plats 2008 efter Livgardets dragoner. Även artikelförfattaren med Thankyoforthemusic, startade i en Team Chase 2008.
Lag med arabgaloppörer fanns med några gånger. Team sons of Pamir innehöll topparabgaloppörerna Lill Sham och Black Jack tillsammans med Palett från Ingrid Kindhs stall gjorde godkänd insats i team chasen. Även Romele Araber med Gosh, Saturn och Ruwacha (Gosh och Ruwacha är föräldrar till Rugosza, kriterievinnare 2011) visade på snabbhet men hade det året problem vid vattenhindret.
Utan ett Falsterbo Horse Show så var det osäkert om man skulle fortsätta hålla igång sporten. Men några aktiva bestämde sig för att fortsätta även efter 2008. En naturlig träffplats blev Skatteberga utanför Flyinge där Lars Christensson under många år haft goda träningsmöjligheter för fälttävlansekipage. 2009 red man här ett SM för 2-3 mannalag. Vinnare blev effektivt ridande Team Heby med Ulf Ulvefjäll i spetsen. Flera fullblod fanns med i lagen även denna gång, som Blackshaw, High Country och Medianoche. Året efter, 2010, var sporten åter på en stor arena då man fick medverka på Malmö City Horse Show på Ribersborg. I en fartfylld uppvisning vann Hardcore Racing med Annah Thunberg, Linda Wallin och Anders Herlin på Medianoche. Lagandan var nog som allra störst dagen innan, under förberedelserna till tävlingen. De aktiva samlades efter fälttävlan på lördagskvällen. Det hade regnat ganska mycket och mer regn var på gång. Men hindren måste ut på fältet. Regnet tilltog men idogt fortgick arbetet. En träning var utlovad efteråt. Ryttarna red fram men regnet tilltog. Då kom åskan allt närmre. Träningen avbröts förstås. Alla började försöka ta sig hem. Men i det våta gräset fastnade bilarna. Alla hjälptes åt och alla kom hem utan några sura miner. Det regnade 63 mm den dan! Men fältet på Ribban hade torkat upp fint till tävlingarna dagen efter. Senare på hösten reds ett SM, utskrivet för 2-3 ekipage per lag och här segrade Die Alten med Medianoche/Anders Herlin och hinderstjärnan Lavirdan/Per Michanek.
Ribersborg 2011 vanns av Radical Riders med bara fullblod i laget, LinaNina/Rebecca Johansson-Lindgren Novaduke/Marie Berglund och Blackshaw/Josefin Jönsson. Och veckan efter Ribersborg testades Blommeröd som tävlingsplats. Fyra lag kom till start denna gång. Ombildade laget Die Alten und Jungen innehöll högklassiga Sheriffen med Per Michanek i sadeln. Vann gjorde dock Runaway Train denna gång. Några veckor senare letade sig Team chasingen utanför Skåne med ett Smålands mästerskap på Ränneslätt utanför Eksjö. Här vann hemmalaget Smålands Husarer.
Att galoppörer blir team chasing hästar är inget konstigt. Och det omvända verkar inte fel heller. Team chasing kan vara ett led i utbildning av hinderhästar. Inte minst Baby-Bloom visade detta. Även Rosiella som var 2a efter Lights Out i en steeple på Täby hade startat i Team Chasing i England innan hon såldes till Sverige.
Svensk och engelsk team chasing är inte helt identiska. I det engelska formatet, som modifierates från det ursprungliga, består laget av 4 ekipage varav 3 räknas i mål. Man betonar kapplöpningen över landskapet, cross country över naturliga häckar och byggda fasta hinder. Laget samlas egentligen inte mer än vid en punkt ungefär mitt i banan, vid det sk Pen fence, fållan. Här skall 12 hästhovar vara i marken mellan 2 hinder.
I det svenska formatet rids normalt med tre ekipage. Här betonas lagets samstämmighet över hinder. Det förekommer även ”pen fence”, en fålla, men den samtidiga hoppningen, ekipagen samtidigt i luften är den vanligaste och viktigaste bedömningsgrunden. I England finns flera klasser som speglar svårighetsgraden. Man rider främst efter snabbast tid men även klasser där man rider efter idealtid förekommer. Längden på banorna är 2400 till 3200 m och uppåt 30 hinder förekommer.
Team chasing är en sport för vuxna. De äldsta deltagarna är i 65-70-årsåldern och de yngsta i tjugoårsåldern. Andreas Brase som är en av de ledande i föreningen Team Chasing Sweden uttrycker varför man håller på med det här: Vi gör det här för att det är kul, spännande och för att vi har enormt trevligt tillsammans. Vem har roligt och socialt när man är ute på en hopptävling? Själva lagmomentet ger en enorm adrenalinkick och även om vi konkurrerar med varandra så gläds vi åt varandras framgångar.
Mikael Signell, som är Team Chasing Swedens kommunikationsansvarig, menar att i ridsporten ögon verkar sporten, p.g.a. den fart som den bedrivs i, lite skrämmande och farlig. Men så är inte fallet. Lagen tränar idogt för erfarna tränare och banorna innehåller fartdämpande inslag som svängar och bedömningshinder. Säkerheten sätter vi främst. Utan en god säkerhet skulle det knappast bli roligt, bara nervöst.
Nästa år hoppas Team Chasing Sweden få visa upp sin fartfyllda sport förutom på Ribersborg, i Småland och Blommeröd, även kanske i samband med hästaktiviteterna på Gärdet i Stockholm. Men ännu är detta mycket lösa planer. Det finns dock en litet gäng runt fälttävlanstränaren Ulf Ulvefjäll som hoppas kunna fixa detta. Och lokala träningar anordnas i Stockholm redan.
Förening: Team Chasing Sweden
Verksamhetskommitté: Mikael Signell, Andreas Brase och Jessica Umegård
Hemsida: www.teamchasing.se
Facebook: Team Chasing Sweden
Tips: titta på youtube.com – sök på team chasing
Team Chasing Sweden är Sveriges enda organiserade förening som verkar för Teamchasingens utveckling och utvidgning
Så här börjar du med team chasing:
- Skaffa dig information om sporten - kolla på hemsidan www.teamchasing.se, gå med i facebook gruppen, ha regelbundet koll på aktiviteter, kolla på youtubeklipp
- I Skåne, Småland eller Mälardalen så anordnas träningar - deltag i dom!
- Om det är för långt för dig att åka till dessa, försök samla andra som är intresserade, hitta en tränare som vet vad det hela går ut på - Team Chasing Sweden kan hjälpa till och hitta lämplig tränare
- Ibland finns ryttare över - tveka inte att försöka få ihop nya lagkonstellationer, facebooksidan kan vara till god hjälp
- Kontakta Mikael Signell som är Team Chasing Swedens kommunikationsansvarig - så får du svar på dina frågor eller hjälp med vart du ska vända dig.
(e-post: [email protected])
Kollade på en video på youtube nu, Det ser sjukt kul ut! Verkligen, Skulle inte vara helt fel att prova på tror jag :) Min häst har väldigt mycket spring i benen med.