Joli Sporthorses

Eftersom det kommit många nya läsare, som inte varit med från början, så är det min plikt att berätta mina hästars fantastiska historier för er! Jag började blogga strax efter jag köpt Batman, så det mesta finns i historiken här eller i min gamla blogg som ni hittar under länkar. Men en liten summering är aldrig fel! Men jag varnar er, det blir ett maratoninlägg!!

Batmans historia

Batman är född 1999 e: Naheez – Phardante och är bror till Malin Petersens (fd Larsson) internationella fälttävlanshäst Sofarsogood.

Efter att jag gått ut gymnasiet flyttade jag till Irland för att jobba med galopphästar på ett av Irlands finaste stuterier. Min mor (som är gammal tävlingsryttare tills karriären tog abrupt slut när hon skadades i en ridolycka) sa till mig när jag åkte att om jag nu hittade en fin häst så skulle jag ta chansen och köpa den, men jag ville inte. Jag hade bestämt mig för att jag inte skulle ha någon egen häst. Det finns alltid folk som behöver medryttare och tävla var jag inte intresserad av. Dessutom ville jag inte vara så pass uppbunden som man blir av egen häst. Nej minsann, ingen egen häst för min del!

En dag så stod jag och borstade tänderna i mitt badrum med utsikt över gårdsplanen. Ken som äger stuteriet rullar in med bil och släp och lastar ur den fulaste häst jag någonsin sett. Han var mager som ett spjälstaket, hade inget tagel på svansen och en manke som inte var av denna värld. Han såg mer ut som en dromedar än en häst. ”En sån ful häst ska jag iaf inte köpa” var det enda jag tänkte, sedan gick jag och la mig.

Morgonen därpå kom Ken till mig och frågade om jag var intresserad av att ta mig an den fula hästen efter jobb. Som tack skulle jag få procent av försäljningen sen. Det tog emot lite, jag red redan 10 hästar om dagen och dessutom var den fula hästen folkilsken och mer eller mindre vettskrämd. Gick man in i boxen slängde han sig mot andra väggen, skakade som ett asplöv med uppspärrade ögon och öronen bakåtstrukna. Gick man förbi hans box fick man ha ögon i nacken för att inte få sig ett tjuvnyp. Verkligen en trevlig och sympatisk häst… men men, jaghade inget annat att fördriva tiden med om kvällarna, så varför inte? Projekthästar har alltid varit något som lockat, av någon outgrundlig anledning.

Månaderna gick och förtroendet mellan mig och den fula hästen växte. Bakom det sargade yttre dolde sig en stor personlighet, som fått sig på tok för många törnar här i livet. Hästens ägare hade dött och testamenterat hästen till Ken. Vi kallade honom för Batman eftersom det bodde fladdermöss under takpannorna ovanför hans box, och en dag hade en liten unge trillat ur boet in i hans box. De var så lika, fladdermusungen och hästen. Beniga, osäkra och de hade till och med samma färg. Jag hade svårt att erkänna det ens för mig själv, men den osäkra lilla hästen hade galopperat rakt in i mitt hjärta. När det närmade sig försäljning frågade jag Ken vad han trodde han skulle få för honom. ”Vill du ha honom?” svarade Ken. Det var väl inte riktigt det svaret jag ville höra, men det sådde ett frö…

Efter att jag varit hemma i Sverige på semester en vecka kom jag tillbaka till stuteriet på Irland. Det första jag möttes av var en gnäggande Batman som kom galopperande emot mig i hagen. Det var då jag bestämde mig. Det var min häst. Jag hade inte valt honom, han hade valt mig.

Så gick det till när Batman flyttade från regniga Irland till kalla Sverige. Jag hämtade honom på Jägersro en kall Oktoberkväll. Vi började så smått träna både dressyr och hoppning tillsammans, och vår första hopptävling, en 90cm, vann vi! Tävlingssuget växte och vi gjorde massor av roliga saker tillsammans, 2008 red vi vårt första SM i teamchasing tillsammans och vi var med i klubbens lag i både allsvenskan i hoppning och knock-out dressyr.

När jag skulle börja läsa till polis tog jag det tunga beslutet att lämna iväg honom på foder. Jag hittade Josefine och det klickade mellan henne och Batman på en gång. Josefine har fortfarande Batman på foder och tillsammans tävlar och tränar de i hoppning.

Zamonas historia

Zamona är född 2001 e: Zaffaran – Strong Gale och härstammar från en stolinje som lämnat några va världens bästa häcklöpare genom tiderna.

När ekonomin rasade på Irland fick jag för mig att jag skulle köpa ett avdankat gammalt avelssto för en billig peng och ta föl på. Varifrån jagfick denna idé harjag faktiskt ingen aning om. Det var kanske min döda morfar som styrde mig i det beslutet, vad vet jag (han har alltid fött upp hästar, bla Trainers Beauty (e: Trainers Seat xx) som vann Sparbankscupen 1992 (stor dressyrtävling som inte finns längre)över Kyra Kyrklunds Amiral bla).

Oavsett, jag ringde till Ken och fårgade om han hade någon gammal trött avelsmärr som han inte hade nytta av och som behövde få ett gott hem. Han skulle kolla på det och återkomma. Några dagar senare ringde han och sa att han hade några olika och att det kanske va bäst att jag kom över och tittade på dem. Sagt och gjort! Jag packade in mor i bilen och styrde kosan mot flygplatsen, i snöstorm, och när vi kommer fram visar det sig att vi var på fel flygplats! Vi skulle vara på en annan som låg 4 mil därifrån! Kaoset var totalt! Vi blev dessutom inlåsta på parkeringen!

Jaja, efter mycket om och men, några kaotiska samtal och en galen bilresa så kom vi iaf till rätt flygplats i sista sekunden!

Väl framme på Irland var det vår, solen sken, tulpanerna blommade och vädret var milt. Helt annat än det vi lämnade bakom oss med andra ord. Jag började titta på hästar mer eller mindra omgående. Några av dem var ridbara och jag red den ena efter den andra, mor tröttnade på att stå i ridhuset och frysa och gick in. Tillslut bestämde jag mig för ett brunt litet sto med bläs som hette Pearl. Efter alla provridningar frågade Lolo (Kens fru) om jag inte kunde rida hennes älsklingshäst en sväng. Jockeyerna kan ofta inte rida hästarna i form utan bara på galoppbanan, och det är ju alltid kul att se sin häst under en annan ryttare. Visst kunde jag göra det! Just när jag var i full gång att rida kommer min kära mor ut igen, hon ser den svarta skönheten sväva fram i ridhuset och utbrister: ”Den hästen ska du ha!”. Det fanns dock 2 problem. Det första är att hästen inte var till salu. Det andra var att senast någon lagt ett bud på henne var en oljeshejk som erbjöd 250 000 euro för henne, och blev nekad. Det blev en pinsam tystnad, och det enda Lolo sa var att hon skulle fundera på det, men att nu behövde vi minsann mat!

Kvällen gick och när det var dags för att sova kom Lolo upp till oss och sa att hon visste att ett bättre hem kunde inte hennes häst få. Hon var imponerad över jobbet jag gjort med Batman och hon ville så gärna se att hennes häst fick en halvblodsavkomma efter en svensk hingst, så lovade jag att ge henne ett livslångt hem, och att jag någon gång i framtiden tog ett föl efter en svensk hingst så kunde jag få köpa henne!

Så, en dag i Maj hämtade jag hem min fina Zamona! Vi har varit ute på lite småtävlingar, tävlat allsvenskan i hoppning och en liten LC dressyr, och tränat massor terräng under tiden jag jobbade för Anna. Jag betäckte henne 2010 med Algot 1182. Resultatet är lilla Cloud Connected som nu är 6 månader.

Linas historia

Lina är född 2003 e: Cajun Cadet – Bin Ajwaad och har tidigare gått som galopphäst utan några vidare resultat.

Linas historia är lite speciell. Efter att Josefine fått ta över Batman på teamchasingen så var jag hästlös. Dessutom förlorade vi en lagmedlem och således bestod vårt lag av Marie och Greven, Josefine och Batman, och jag utan häst. Zamona fungerar inte av många anledningar, framförallt för att hon var dräktig. Så, vår kära sponsor, min mors företag, bestämde sig för att köpa en häst till oss. Tanken var att det skulle vara en häst hon också kunde rida på lite när lusten fanns, och självklart skulle det vara ett fullblod.

Jag satt och kollade på måååånga annonser, när plötsligt en liten fux med busig blick fångade mitt intresse. I annonsen fanns en bild på när hon löshoppar, när hon hoppar en liten stock uppsuttet och när hon rids barbacka på stranden. Det verkade ju vara precis vad jag letade efter! Hon hade varit skadad och var inte helt igång men jag åkte och provred och det var kärlek vid första ögonkastet. Det var massor med snö ute, och det fanns inget ridhus, så jag kunde inte hoppa henne, men det gjorde inget, det var den här hästen vi skulle ha!!

Så helgen efter hämtade vi hem henne. Den ambitiösa lilla hästen har gått från klarhet till klarhet hela tiden. Under vintern/våren var hon ute på några hopptävlingar och terrängträningar och lagom till påsk startade hon sin första fälttävlan. Under sommaren kvalade hon till lätt klass i fälttävlan och startade sina första teamchasingtävlingar och nu under hästen har hon dessutom startat upp till LA i dressyr och tränar enstjärniga banor.

Ior

Ior är ju ingen häst, utan en miniåsna. Han är född 2009 och jag fick honom i julklapp förra året. Han är världens underbaraste lilla skapelse och han älskar att hoppa! Just nu bor han hos mina föräldrars granne tillsammans med sin bästa kompis, islänningen Siffan.

Banksy och Ronaldo

I 25års present fick jag andelar i två galopphästar, nämligen Banksy och Ronaldo. Banksy vann sitt första löp i Sverige, och Ronaldo ska snart ridas in. Det är fantastiskt spännade att vara hästägare och jag hoppas att få dela många fina stunder med de här hästarna!