Grand National - hade du vågat?
Lite snabba fakta om Grand National.
Första grand National reds 1839. 1929 är det år då flest hästar startade, hela 66 stycken. 1883 var det år då minst antal hästar startade när bara 10 st vågade ge sig ut på den ödesdigra banan. Snabbast hitintills var Mr Frisk som vann löpet 1990 med rekordtiden 8 min 47,8sekunder. 1928 kom endast två hästar i mål, lågoddsaren Tipperary Tim tog hem segern. När hallo Dandy vann 1984 var det rekordmånga hästar som tog sig i mål, hela 23st. Under de första fem löpningarna var ett av hindren en stenmur, den har ersatts med vattenhindret. Red Rum var den framgånsrikaste hästen att vinna Gran National, han vann den hela tre gånger, honom kan ni läsa om i ett av mina hedersinlägg. Den äldsta hästen som vunnit var 15åriga Peter Simple som tog hem segern 1853. Fem hästar som vunnit har varit fem år, som är den lägsta åldern. bara två skimmlar har vunnit loppet, The Lamb (1868 och 1871) och Nicolaus Silver (1961). 13 ston har vunnit, den senaste var Nickel Coin 1951.
Banan
Banan har en totallängd på dryga 7km. Man rider två varv och hoppar 30 hinder på vägen. 
Starten går framför läktarna, utan startboxar, och startfältet är alltid stort, ofta ett trettiotal hästar. Innan de når första hindret måste de korsa Melling Road, som är en allmän väg. Detta innebär att hästarna måste ta sig förbi en grusad yta, medan resten av löpet går på gräs. Sedan beger sig startfältet ut "på landet" där de riktiga hindren väntar. 
Den första häcken på 135cm brukar skörda många hästar då de kommer för flackt mot det höga hindret. Efter ytterligare en häck på samma höjd men som är betydligt bredare kommer man till Westhead som är ett 180cm brett dike med med en häck på 150cm bakom. Efter ytterligare två häckar på 145cm respektive 150cm. 
Därefter kommar man till Becher's Brook. Själva hindret ser ganska oskyldigt ut med sina 120cm, men nivåskillnaden mellan avsprångspunkten och landningspunkten tar andan ur en. Det här hindret är ökänt, och skördar många ekipage. På landningssidan mäter hindret över 2m vilket hästarna inte är förberedda på. Bakom det lömska hindret finns ett smalt vattendike. Hindret fick sitt namn efter att den kända jockeyn Martin Becher, tog skydd i diket efter att ha trillat av sin häst för att inte bli överriden av de andra ekipagen. "Water tastes disgusting without the benefits of whisky" lär han ha sagt efter at than tog sig därifrån.
De som lyckas ta sig över Becher’s Brook hoppar Foinavon Fence, som är en "vanlig " hack på 135cm som fick sitt namn 1967 Fionavon var den enda hästen som lyckades ta sig over den på första försöket, bakom honom föll flera hästar i en stor hög, trots att hindret är det minsta på banan. Men när man kommer från det stora nerhoppet har inte hästarna och ryttarna riktigt hunnit hämta andan.
Nästa hinder är Canal Turn. Det är en häck på 150cm som fått sitt namn för att hätarna måste göra en 90 graders sväng i landningen för att inte hamna i en kanal som gär precis framför hindret. Loppet kan vinnas eller förloras över det här hindret. Att hoppa det stora hindret diagonal är otäckt, men gör att man har ett batter utgångsläge när man landar. Med 30 eller mer hästar som fortfarande är med i leken är det ofta inte ett alternative att hopp hindret diagonal första varvet.
Sen kommer Valentine's Brook, en häck på 150cm med ett dike bakom.
Ytterligare en häck på 150cm och sedan når man the Booth. Det störtsta bekymmret med the Boot är, som är 150cm högt, är det 180cm breda diket framför hindret. 
Därefter korsar hästarna Melling Road igen, den här gången vid den så kallade Anchor Bridge Crossing, följt av två häckar på 150 och 145cm för att sedan rida mot The Chair som är det störtsta hindret på banan och skiljer sig markant från de andra hinderna. Det är nästan 160cm högt, och det utan tvekan bredaste hindret, där häcken i sig mäter närmare metern, och framför häcken, ett dike på 180cm. Dessutom landar man högre, vilket, precis som nerhoppet vid Becher's, hästarna inte är riktigt beredda på efter att ha sträckt ut sig för att nå över det breda hindret. Man kan inte annat än bli imponerad när hästarna reder ut det, men det är lika svårt att inte tappa hakan när de inte klarar det. Hindret har fått sitt namn eftersom en av dommarna brukade sitta vid just detta hinder, och det här hindret är utan tvekan det som inger mest respekt när man rider mot det
Sista hindret är ett vattenhinder som inte bör underskattas. Själva hindret är bara förädiska 75cm högt, vilket resulterar i att många hästar inte hoppar stort nog för att ta sig över den efterföljande vattengraven. Hela hindret mäter närmare 4,5meter totalt. Bara graven är nästan 2,70m.
Hästarna springer sedan förbi starten, över
Hade du vågat rida Grand National??
skulle aldrig, oavsett vad som stod på spel, utsätta min häst för detta. Inte ens om jag visste hon kunde vinna. Hur kan man tycka det är värt det? j-la pengar!