Malmö City Horseshow

Blev ju tyvärr inget SM för vår del iår, men vad gör det? Är bara att ta nya tag till nästa år och det var fantastiskt kul att se våra älskade vänner i Team Runaway Train utklassa de andra lagen! De förtjänade verkligen segern! 

Iaf, jag fick ju vara med på träning dagen innan, och lyckades fastna på hela två kort! Riktigt snyggt med Torso i bakgrunden! 
 
 

Terrängen

Idag var det dags för terrängmomentet. Jag och Lord var supertaggade! Banan var ganska lätt tycker jag, märks att man börjar vänja sig och leta nya utmaningar. Terränmomentet är det moment jag känner mig absolut säkrast i. Jag trivs som fisken i vattnet och jag vet att jag har läget under kontroll i de här låga klasserna. När man sen dessuomt sitter på en erfaren häst, och har hästens mycket erfarna ryttare/ägare som coach, så känns det såklart ännu bättre. Jag va faktiskt inte speciellt nervös idag, vilket var en härlig känsla. Jag kunde njuta av färden, och som min vän Esa sa, jag red med ett stort leende på läpparna hela vägen. Känslan var hur bra som helst. Jag hade gjort en plan som jag följde, och lyckades med att hålla mig till planen hela vägen från start till mål.

Min plan såg ut som följer:
 
Hinder nr 1 - stock
Låta Lord gå iväg i ett tempo han känner sig bekväm i, inte pressa honom utan låta honom ta initiativ och tycka det är kul. Hindret är okomplicerat, och det är bara att rulla över, jag satt ner för att vara lite mer övertygande och stötta honom.
 
Hinder nr 2 - hus
Vägen till hinder nr 2 var en ganska snäv u-sväng, som var ganska upptrampad och djup. Jag valde att rida på innerspår för att spara tid och kraft och hellre göra avkall på tempot. För att spara in tiden jag eventuellt förlorat när jag saktade ner för att ta innerspår så red jag en tvär väg till hindret och kom lite snett på det, jag vinklade upp så att vi hade tre raka språng på oss fram till avstamp.
 
Hinder nr 3 - björkstock
Vägen till hinder nr 3 var inte heller spikrak utan även här svängde det rätt bra och jag valde återigen innerspår och att tvära. Hindret i sig var helt okomplicerat och väl inramat av rundbalar.
 
Hinder nr 4 - tjock stock
Redan i landningen efter hinder nr 3 var det dags att lägga in en högra växel, och hinder nr 4 var även det ett helt okomplicerat hinder utan några större svårigheter.
 
Hinder nr 5 - björkoxer
Fram till hinder nr 5 var det en lång galoppsträcka, så här bad jag Lord om lite mer galopp. Han svarade på fint och jag tog tillbaka honom ett par språng innan hindret för att få honom uppmärksam.
 
Hinder nr 6 - häck
Vägen fram till hinder nr 6, som kom relativt fort efter hinder nr 5, gick över ett böjt spår förbi en kulle, häckar kan alltid hoppas friskt och framåt och det var bara att flyta på över.
 
Hinder nr 7 - upphopp
Efter hinder nr 6 valde jag att sätta mig ner för att få mer tryck uppåt i galoppen, och få Lord uppmärksam på att det kommer en ny svårighet, nämligen upphopp på banken. Det i sig är ju inga svårigheter, men när man gått friskt fram och hoppat många "snabba" hinder är det lätt att hästarna blir lite långa och svåra att få ihop och då ökar risken för ett dåligt språng på ett hinder med nivåskillnad.
 
Hinder nr 8 - nerhopp i skogen
Precis som på Öved så blir det lite lurigt när hästarna gått ute på ett soligt fält och sedan ska hoppa in i en skog där det blir skuggit. Det kan få dem lite ängsliga så det gäller som ryttare att vara lugn och rama in och låta dem nästan droppa över den lilla stocken. Genom skogen sedan är det alltid lite lurigt underlag, ibland släpper det och blir väldigt djupt så jag valde att låta Lord gå i ett långsammare tempo och lät sedan honom gå på lite mer ut ur skogen.
 
Hinder nr 9 - stigsprång
Stigsprånget är oxå ett hinder man kah hoppa med lite fart, och är i sig helt okomplicerat och inbjuder hästarna att hoppa, så jag bara lät Lord rulla på i den galopp han hade. Inga konstigheter.

Hinder nr 10 - grav med stock över
Det här hindret kan vara svårt för vissa och lätt för andra. Man hoppar mot publiken, och mot vattenhindret som en del hästar tittar till på, samtisigt är man på väg tillbaka hemåt mot transporten vilket kan agera dragplåster för en del. Min plan var att sitta till ett par språng innan hindret, just för att övertyga om att det inte är farligt med alla människor osv.
 
Hinder nr 11a & b - vattenhindret
Vattenhindret kom snabbt efter graven och jag har ju haft lite problem med Lord med vattnet då han testat mig lite och saktat av innan och "låtsats tittat" på det. Jag vet ju att han inte är rädd för vatten, och nu visste jag dessutom att han hoppat det här vattenhindret på alla håll och kanter tidigare, så jag skulle inte ta någon bullshit från hans sida den här gången, utan manade på honom ner i vattnet och lade lite uppmanande spöet mot hans bog, vilket gjorde susen för han plaskade i för glatta livet. Upp ur vattnet sedan hoppades en liten stock, helt problemfritt.
 
Hinder nr 12 - vedstapel
Det här hindret låg inklämt mellan en massa andra hinder, som folk dessutom gjort om till sittplatser. Det här hindret skulle säkert kunna orsaka en del problem om man inte ramar in ordentligt då det dessutom var relativt smalt. Detta gjorde att jag misstänkte att Lord skulle kunna titta till, eftersom han hellre tittar på folk och fä än på själva hindren, men icke, han sög tag i hindret redan i landningen efter vattnet och det var bara att åka med!
 
Hinder nr 13 - häck
Efter hinder nr 12 var det bara att lägga i en högre växel och gasa mot hinder nr 13 som var en av båra teamchasinghäckar, ett hinder som är gjort för att hoppas på fart, och är det något jag kan så är det att hoppa häck. Det var såklart inga problem för herr Lord heller och vi kom över utan större problem.
 
Hinder nr 14 - vedtrave
Lång galoppsträcka fram till hinder nr 14 som var en hyffsat smal vedtrave. Man kunde välja att ta ut svängen lite och komma rakt på, eller tvära och komma lite snett på och dessutom tvingas göra en lite banhoppningssväng, jag valde det sista alternativet då jag visste vi hade mycket tidsfel sist och jag visste att nivån var låg för oss båda. Gick kanon.
 
Sen var det bara att galoppera i mål med fanan i topp!
Vad jag inte trodde dock var att jag var under optimaltiden! Det trodde jag aldrig, så jag fick 3,2 straff för att vi red för snabbt. Gissar att det var mina tidssparande vägar som gjorde det mer än tempot, för tempot kändes mycket bra och det kändes absolut inte som det gick för fort någonstans. Visst har jag hittat en ny växel på Lord, och han täcker mycket mark och hoppar mycket snålare än Lina vilket sparar tid såklart, och jag skulle aldrig rida så fort att det vore ansvarslöst. Herregud, över optimaltiden är ju mitt mellannamn! Så nu blir det till att inhandla en terrängklocka, så vi inte råkar ut för samma sak till nästa gång!

Är iaf supernöjd med rundan, var som sagt en sjukt bra känsla från start till mål, och det kändes väldigt välplanerat och jag är glad att jag kunde hålla mig till planen hela vägen.
 
Celie var gullig och knäppte lite kort på oss, och så vill jag passa på att tacka henne, Evelina, mina föräldrar, min stallvärd med barn, Anna med barn som kom och tittade och hejjade, och alla härliga människor som gjort den här tävlingen möjlig!

 
 
 
 
 
 
 
 

SVERIGE!!!

Alltså.... FY FAAAN VA BRA NI ÄR!! Som landslaget i fälttävlan PRESTERAT idag! Har suttit klistrad vid TV:n och varit så sjukt nervös. Vilka ritter! Helt otroligt! Jag finner inga ord...
 
Fylld av inpiration gav jag mig av till stallet och trimmade Z på ribanan, och sedan vidare till Ystad och cantrade Lord. Hästarna uppförde sig bra, trotts regnskurar och åska mellan varven.
 
Nu taggar vi tävling på Lördag!
 
I söndags tränade jag terräng på Lina. Kommer film på det äventyret senare. Tills dess får ni hålla till godo med lite bilder från uppvärmningen. Och ja... Jag borde verkligen korta mina läder! Men jag lixom glömde den lilla detaljen.
 
Har även fått dressyrfilmen från förra helgens tävling på Lord och så har jag ju lite teamchasingbilder att bjuda på dessutom! Men det får ni vänta lite på!