Upp som en sol - ner som en pannkaka!

Igår var det riktig fälttävlansdebut för CC. Det hela gick av stapeln på Gärds terrängbana och som vanligt fick man gå upp snortidigt. Underbart... 
 
Dressyren startade jag 8.40, CC kändes ganska fin på framridningen men som vanligt väldigt spänd. Han fokuserar ju fortfarande mycket på andra hästar och blir svår att påverka i det, det problemet har vi ju haft alltid, men det börjar ändå bli bättre. Vi har ju typ inte kunnat träna alls på dressyrbiten eftersom vi enbart kunnat rida i skogen, och alla vet vi ju att det här med vita staket kan vara väldigt läskigt för små bebishästar. CC skötte sig ändå väldigt bra, han var tokspänd och ville exempelvis galoppera i traven så fick taktfel där, och han bjöd på dressyrstaketet vid ett tillfälle vilket gjorde att jag fegade lite i första galoppökningen eftersom jag inte visste om han helt sonika skulle hoppa ut, men det gjorde han faktiskt inte. Sista halten blev inte heller så bra eftersom domaren öppnade dörren och klev ut innan jag ens hunnit göra halt vilket resulterade i en häst som såklart tittade till och flytade bakkärran utanför medelllinjen och tog upp huvudet. Tråkigt. Hon hade ju kunnat vänta tills jag ridit klart.... men vi fick många 7:or så det landade ändå på 64,5% vilket jag såklart tycker är en jättebra debut! 
 
Hoppningen gick oxå bra, det kändes ju löjligt lågt. Dock så stod kombinationen paralellet med framhoppningen och nästan ända uppe vid staketet så där spände CC till och hoppade jättespänt in vilket reulterade i en rivning, men det är ju återigen det här med att andra hästar tar hans uppmörksamhet. Svårt. 
 
Jag hade ändå goda förhoppningar inför terrängen, men tji fick jag för CC var inte alls med på noterna. Starten gick fint, hinder nummer ett likaså, men på hinder nummer två kollade han till på funktionärerna, han hoppade men var spänd, på transportsträckan till trean sen var han fortsatt spänd, och man red liksom runt ett träd innan man red an trean som var en liten och helt okomplicerad stock, men funktionären som satt där var sjukt läskig i sin varselväst, så CC tvärstannade. Tråkigt. Red an igen och han hoppade men spänningen gick inte ur honom och vi fick stopp på båda de efterföljande hinderna oxå. Sista hindret visste jag skulle bli svårt, det var den vattenfyllda graven i gamla halvcoffin som de byggt om till en trakhener. Många hade problem där, och många blev uteslutna, men jag hade ju problem redan tidigare på de betydigt mer okomplicerade hinderna. Jättetråkigt för jag tror inte det hade varit något problem om han inte varit så spänd. Vi har ju hoppat betydligt wsvårare saker än helt anspråkslösa små stockar... 
 
jaja, det är helt klart en miljö-fråga, och det är ju inte helt konstigt eftersom han trotts allt är sin mors son. Att han blir spänd utav andra hästar det vet jag ju oxå. Jag var så himla besviken när jag inte kunde fullfölja tävlingen, men det är bara att bryta ihop och komma igen. Jag vet vilken kompetent häst jag sitter på, så det är bara att se detta som en lärdom och träna vidare mot framtida utmaningar.
 
Nästa tävling blir nu i helgen, fälttävlan igen, på Eketorp. Han ska gå H90 där oxå men det kommer vara en tvådagars istälelt för endagars med dressyr och hoppning på Stensäters fiberbanor. Har bestämt att jag rider iaf hoppningen och dressyren och sen får jag se hur pass svår terrängbanan är, blir det för svårt så skiter jag i att rida den, det brukar ju alltid vara lite svårare banor på Eketorp. Vi får se helt enkelt. 
 
Sedan blir det att lägga fälttävlan på hyllan några månader och fokusera fullt ut på hoppningen ett tag. Ny tag helt enkelt! 
 
Älskar denna hästen ♥ Bilden tog min svägerska Tina på oss igår.
 

Kommentera här: