Meeting i Tingsryd

Nu har jag precis kommit hem från fyra dagars meeting i småländska Tingsryd. Jag åkte dit med Johanna och Anna, dessutom var Johannas supergoa lillasyster Josefine med sambo och mamma-Wall oxå med. Anna och Josse hade vars två hästar, jag hade ju bara en, världens bästa CC, och Johanna hade med sig sex. Karin var oxå med och hon hade två hästar, och Johannas störtsköna kompis Linda red oxå två, och så var ju Dennis där såklart, på hemmaklubben och startade sina två hästar, så massa hästtjejer och hästar blev det! Riktigt roligt har vi haft!
 
Tingsryd var en väldigt fin tävlingsplats. Arenan ligger innanför travspåret och eftersom det är en travbana så fanns det galet fina stallar att stalla upp i. Underlaget var gräs, vilket jag ju tycker är lite läskigt, men vi behöver träna på att rida på gräs oxå, speciellt om vi nu kvalar till Falsterbo. 
 
Vi begav oss fredag morgon och vi fick låna Bläddes stora lastbil, som vi även bodde i, och så körde jag B-kortsbilen med släp. Anna inledde helgen med en vinst och en fjärdeplats, sjukt starkt jobbat! Själv red jag inte på fredagen, utan började med en 110 på lördagen istället. Anledningen att jag valde att rida 110 var att jag ville göra det lite lätt för honom, och lätt var det, plättlätt faktiskt, och nollan satt som en smäck. 
 
Igår gjorde vi vår andra start för helgen, i nationell 120. min häst hoppar helt enastående och sätter en nolla till och ännu ett kval till Falsterbo! Alltså känslan när jag hoppat sista hindret var helt sjuk! Så stolt! Det var dessutom bara 7 nollor i klassen, och det var bara proffs, och så lilla jag på min egenuppfödda och egenutbildade lilla gråsparv. Jag var så himla lycklig! Det bästa är att allt känns så himla enkelt, som om det likväl kunde vara 90 cm. Jag är så stolt och glad! Jag kände verkligen att det kvittar om han kvalar eller ej, jag är så glad att jag fött upp och utbildat en häst som kan hålla jämna steg med proffsens hästar. 
 
 
 
Idag var det sista dagen, och jag skulle återigen hoppa 120. Jag var så himla nervös, för någonstans visste jag att oddsen inte var så höga att vi skulle göra 100% felfria starter när ingen annan i vårt "team" lyckats med det, och då är ju faktiskt de proffs som jobbar med det. Sen ville jag ändå så himla gärna sätta en nolla till. Jag var så nervös att jag skakade när jag red in på banan, och det var just nervositeten som sabbade allt. Jag red an mot ettan och bromsade, och bromsade och bromsade, och ber man hästen stanna, ja då stannar den. Det värsta är att jag gjorde samma sak två gånger! Tredje gången jag red an hoppade han skitfint, men då var vi ju redan uteslutna. Visst, kvalet försvann ju med första stoppet, men är så arg att jag gjorde samma misstag två gånger. Och jag är så arg över att jag blir så nervös. Det är så jäkla förargligt och jag blir så himla ledsen. Ville bara gråta. 
 
Efter lite pepp-talk med först Karin och sedan de andra så kändes det ändå bättre. Jag rider inte 10 hästar om dagen, är inget proffs och det här var min 6e 120-start i livet. Jag kan inte jämföra mig med dem som är proffs. Johanna gjorde 18 starter i helgen, och var felfri i fyra utav dem, det händer proffsen oxå, även om de kanske inte får härdsmälta för att de blir nervösa, men saker och ting händer, det är så det är bara. Jag ska vara glad att jag har en så fin häst. Och som sagt, skitsamma om han kvalar eller ej, jeg är så glad för honom! Dessutom har vi chans att kvala nästa helg oxå. Den stora frågan är bara om vi ska rida på Ribban eller Frosta. Frosta är på gräs, men kanske lite enklare (med betoning på kanske), och Ribban är på fibersand som jag ju vet hjälper mitt självförtroende lite, men det är samma banbyggare som det var i Lund och det var ju inte många felfria där... Svårt val. Vi får se hur det blir, och hur det går. Nu ska vi lulla i skogen och vila upp oss några dagar, det har vi gjort oss förtjänta utav! 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Kommentera här: