Det blir aldrig som man tänkt sig...

Usch vilken besviken Rebecca det var igår. 
 
Sista chansen att sätta sista kvalet till Falsterbo. Valde mellan att rida på Frosta, där det är gräs och lite kuperad bana men nog lite "enklare" bana, eller på Ribban där det är lite svårare kanske med trekombination osv, men på fibersand. Underlaget fick bestämma då jag kände att jag känner mig mer självsäker på fibersand, så det fick bli Ribban. 
 
CC kändes superfin på framhoppningen, hoppade som en miljon! Innan jag red banan var jag så salig att jag sa till min mor att det nästan, nästan, inte spelade någon roll om vi kvalade eller ej för jag satt på en så fin häst. Känslan var grym och jag red in med självförtroendet Arne, fattade en bra galopp och red an mot första hindret, kom på perfekt avstånd, hästen bjöd fint, och så helt plötsligt stannar han! 
 
Usch vad besviken jag blev, det kändes skit. Att vi fick stoppen i Tingsryd tar jag helt på mig, det var jag som stannade, inte hästen, och det var väl förmodligen därför han stannade nu oxå, han har kommit på att så kan man ju göra... Jag tror verkligen inte det är något som är fel eller liknande, för han var så himla fin på framhoppningen och kändes lixom positiv, det kändes mer som stoppet var ännu ett av alla hans trick för att "skojja till detl ite". Inte så skoj den här gången dock när det var sista chansen att kvala...
 
Jag var så besviken och ledsen, det kändes plötsligt som det inte fanns någon som helst anledning att fortsätta me hästar, och det gör mig lite arg att jag tänkte så för jag sa ju till och med innan jag red in att jag var glad oavsett för min fina häst. Och det är jag ju. Men jag hade varit gladare om vi lyckats kvala. Det har ju varit min dröm, att få rida in på den där stora fina gräsbanan... Nu känns det inte så troligt att jag får fler chanser att uppfylla den där drömmen. Nästa år är det 130cm, och det är ännu svårare. Sedan kommer det dröja innan jag har en unghäst igen och då har jag rent krasst blivit gammal och säkert tappat det... 
 
Jag vet att det är lite far fetched att tro att jag skulle lyckas med att kvala, det visste jag ju redan när jag löste papperna att det inte var så sannolikt. Jag mot alla proffs lixom. Nej, jag är inte naiv, men någonstans hade det lixom känts mer acceptabelt att misslyckats om vi inte satt något kval alls tidigare, nu hade vi två redan och bara en möjlighet att få till ett tredje... Att det kändes så himla lätt i Tingsryd och på Ringsjön gjorde ju att förhoppningarna stegrades dessutom, det kändes inte som en omöjlighet längre... Därför tror jag besvikelsen blev större... 
 
Jag försöker blicka framåt, jag försöker hitta ny motivation och nya mål men det känns svårt just nu. Bryt ihop, bit ihop och kom igen känns lättare sagt än gjort, även om jag vet att det är enda sättet. Just nu känns det dock motigt bara att åka till stallet. 
 
Jag har iaf bestämt att jag får rida någon 100cm på honom så han inte sätter i system att stanna. Tror jag gör det på någon P&J för det finns inte någon riktigt lämplig tävling. Tänkte Eslöv till helgen men kommer inte hinna det innan jobbet. Sen ska jag boka tid på kliniken för tandkoll och fysisk genomgån av CC bara för att utesluta allt. Därefter börjar vi vår långa resa mot nästa mål; Breeders. Innan dess hoppas jag att vi kommer med till Champion of the youngsters oxå. Det finns ju saker att se fram emot, och det är ju sähär i hästvärlden, man ska inte bara vara kompetent och ha en bra häst och alla förutsättningar i världen, man måste ha lite tur oxå. Och ju mer man tränar desto mer tur får man har jag hört, så vi får väl fortsätta träna och förhoppningsvis bli bättre. 
 
 

Kommentarer:

1 Anonym:

Det var tråkigt att läsa... Men då hoppas vi på att se er i Björbäck istället! Du sitter på en superhäst! Glöm inte det! /Sofie L

Svar: Tack så mycket:) Ja det hoppas jag verkligen att vi gör :) Så kul att det verkar gå bra med Rex!
Rebecca Joli

Kommentera här: