Det rullar på

Ja, det rullar på här i hästfabriken! Fölisarna växer så det knakar, Itzy och Spånet njuter av att gå på bete, Zamonas mage ser nästan ut att ha börjat växa redan och CC är som vanligt min superstar. I förrgår red jag dressyr på honom, första gången på länge vi red ett riktigt ordentligt dressyrpass och det kändes så himla underbart! Jag älskar verkligen alla tre momenten lika mycket, och CC är lika underbar oavsett om man hoppar, rider dressyr eller terräng. Vi tränade mycket övergångar inom och mellan gångarterna, öppna och sluta, skänkelvikning, förvänd galopp, enkla byten, ja, lite allt möjligt med andra ord. Han var jättefin och jag bara satt och log, härlig känsla! 
 
Igår red jag först Jalla och sedan åkte jag och CC och hoppade lite terräng på Gärds, vi hoppade lite olika linjer bland annat två smala bord som stod lite snett på linje vilket måste varit en enstjärnig linje och det gjorde han ju hur lätt som helst. Hoppade även den där trakhenern med vatten under och coffin och det gick fint. Riktigt härlig dag på terrängbanan med andra ord! 
 
På kvällen sen åkte jag till Löberöd och kollade tänderna på CC, allt såg bra ut och Staffan frågade om han var till salu. Det hela resulterade att jag idag fick ett samtal och provridning är bokad. Jag vill egentligen inte sälja honom, jag älskar honom så himla mycket, men till den här ryttaren säljer jag gärna. Vi får se hur allt går på måndag helt enkelt. 
 
Nu ska jag och mina föräldrar åka och kolla på ett projekt vi kanske ska ta oss an, mycket på gång med andra ord! Ni får dock hålla er till tåls ett tag till för jag vågar inte ropa hej innan vi vet om vi kan få som vi vill. 
 

Zamona hoppar coffin hos Ted 
 

Pay and Jump

Igår åkte jag på P&J med herr grå, jag ville gå ner lite i klasserna och ge honom ett lätt jobb som ändå var med ite allvarskänsla för att få bort känslan efter stoppen. Bästa groomen far var med, han börjar bli en fena på det hela nu! Mor var oxå med och tog jättefina kort. 
 
Jag red 100+110 och det kändes plättlätt, CC var fin ochvi hade en jättebra känsla och jämn rytm i båda rundorna. Jag var inte nervös så jag red ordentligt och då blev det ju bra. Det brukar ju vara så, är jag nervös så blir det pannkaka. CC lekte ju runt det hela, är så roligt att sitta på en häst som får allt att kännas så himla enkelt. Nu är ju kanske inte 100+110 något svårt i jämgförelse med vad  vi gjort hitintills, men det är ändå en så härlig känsla när alla distanser stämmer och det bara flyter på lixom. 
 
Efteråt kom det fram folk till både mor och mig och berömde CC, sånt känns så kul och jag blir så stolt! Älskade lilla häst!
 
 

Det blir aldrig som man tänkt sig...

Usch vilken besviken Rebecca det var igår. 
 
Sista chansen att sätta sista kvalet till Falsterbo. Valde mellan att rida på Frosta, där det är gräs och lite kuperad bana men nog lite "enklare" bana, eller på Ribban där det är lite svårare kanske med trekombination osv, men på fibersand. Underlaget fick bestämma då jag kände att jag känner mig mer självsäker på fibersand, så det fick bli Ribban. 
 
CC kändes superfin på framhoppningen, hoppade som en miljon! Innan jag red banan var jag så salig att jag sa till min mor att det nästan, nästan, inte spelade någon roll om vi kvalade eller ej för jag satt på en så fin häst. Känslan var grym och jag red in med självförtroendet Arne, fattade en bra galopp och red an mot första hindret, kom på perfekt avstånd, hästen bjöd fint, och så helt plötsligt stannar han! 
 
Usch vad besviken jag blev, det kändes skit. Att vi fick stoppen i Tingsryd tar jag helt på mig, det var jag som stannade, inte hästen, och det var väl förmodligen därför han stannade nu oxå, han har kommit på att så kan man ju göra... Jag tror verkligen inte det är något som är fel eller liknande, för han var så himla fin på framhoppningen och kändes lixom positiv, det kändes mer som stoppet var ännu ett av alla hans trick för att "skojja till detl ite". Inte så skoj den här gången dock när det var sista chansen att kvala...
 
Jag var så besviken och ledsen, det kändes plötsligt som det inte fanns någon som helst anledning att fortsätta me hästar, och det gör mig lite arg att jag tänkte så för jag sa ju till och med innan jag red in att jag var glad oavsett för min fina häst. Och det är jag ju. Men jag hade varit gladare om vi lyckats kvala. Det har ju varit min dröm, att få rida in på den där stora fina gräsbanan... Nu känns det inte så troligt att jag får fler chanser att uppfylla den där drömmen. Nästa år är det 130cm, och det är ännu svårare. Sedan kommer det dröja innan jag har en unghäst igen och då har jag rent krasst blivit gammal och säkert tappat det... 
 
Jag vet att det är lite far fetched att tro att jag skulle lyckas med att kvala, det visste jag ju redan när jag löste papperna att det inte var så sannolikt. Jag mot alla proffs lixom. Nej, jag är inte naiv, men någonstans hade det lixom känts mer acceptabelt att misslyckats om vi inte satt något kval alls tidigare, nu hade vi två redan och bara en möjlighet att få till ett tredje... Att det kändes så himla lätt i Tingsryd och på Ringsjön gjorde ju att förhoppningarna stegrades dessutom, det kändes inte som en omöjlighet längre... Därför tror jag besvikelsen blev större... 
 
Jag försöker blicka framåt, jag försöker hitta ny motivation och nya mål men det känns svårt just nu. Bryt ihop, bit ihop och kom igen känns lättare sagt än gjort, även om jag vet att det är enda sättet. Just nu känns det dock motigt bara att åka till stallet. 
 
Jag har iaf bestämt att jag får rida någon 100cm på honom så han inte sätter i system att stanna. Tror jag gör det på någon P&J för det finns inte någon riktigt lämplig tävling. Tänkte Eslöv till helgen men kommer inte hinna det innan jobbet. Sen ska jag boka tid på kliniken för tandkoll och fysisk genomgån av CC bara för att utesluta allt. Därefter börjar vi vår långa resa mot nästa mål; Breeders. Innan dess hoppas jag att vi kommer med till Champion of the youngsters oxå. Det finns ju saker att se fram emot, och det är ju sähär i hästvärlden, man ska inte bara vara kompetent och ha en bra häst och alla förutsättningar i världen, man måste ha lite tur oxå. Och ju mer man tränar desto mer tur får man har jag hört, så vi får väl fortsätta träna och förhoppningsvis bli bättre.