Tävling Stensäter

Idag har i varit iväg och tävlat, jag och min fina, fina herr grå ♥ Vi åkte till stensäter, började med en regional 110 som gick fint till sista linjen då piloten klantade sig ordentligt... Det var ur sväng, räcke, fem språng, oxer. Jag kom i korsgalopp in och eftersom han inte är så stark brukar han riva fram när han inte får ett jämnt avstamp, så jag gjorde en förhållning för att ge honom mer plats vilket han tog jättefint och seglade över hindret utan problem, men sen fick jag hjärnsläpp... Vi hade fått trångt på alla distanser, som vi brukar. Jag fick göra förhållningar på alla linjer för att få plats, och jag min ärthjärna landade efter det där jäkla räcket och gjorde en till, vilket jag inte alls skulle gjort. Han lyssnade så himla fint på mig och kom tillbaka ännu mer, och så fick vi ju istället toklångt till sista. Det fanns inte en chans att klara det, men CC försökte hoppa iaf men nådde ju såklart inte över. Kände mig så jäkla värdelös för det var verkligen mitt fel det där, jag och min jäkla broms! CC hoppade verkligen helt fantastiskt på alla andra hinder och jag sabbar det fullständigt på sista... 
 
Var jättevelig om jag skulle åka hem eller ej, men stannade kvar eftersom jag inte ville avsluta med ett så dåligt språng. Nästa klass var rätt svårt byygd. Knixiga linjer, trekombination osv, och många hade problem redan på linjen mellan 1 & 2 som var oxer till räcke på ca 7-8 språng (beroende på hur man red på bågen) på bruten linje. Vi klarade den fint, och jag kände att mitt självförtroende steg redan där, för det första så red jag verkligen till hinder nummer ett och sedan fick jag till bågen helt jäkla perfekt! Trekombintionen var oxå easy-peasy, men sen kom den sista linjen, som såklart var samma förbannade linje som i förra klassen. Återigen kom vi i korsgalopp, och jag skulle ha saktat av och fattat ny (han kan ju fortfarande inte byta galopp) men jag var väl så glad att jag var felfri så långt att jag kopplat bort hjärnan eller något. Kommer iaf i korsgalopp och gör den här gången ingen förhållning eftersom jag inte ville göra om samma misstag som i förra klassen, men problemet kvarstår ju att det faktiskt fortfarand behövs mer plats när vi kommer i korsgalopp och et gav jag inte honom, så bvi rev räcket. Sen blev distansen å andra sidan kanonbra till oxern, men vafan rent ut sagt... 
 
Jag vet var felet ligger, det är inte hos hästen för han är väldigt kompetent och hoppar superfint trotts att han fortfarande växer och är lite räkig i kroppen, det hela handlar om att jag måste rida rätt. Ja måste rida rätt och jag måste göra det överallt. Jag förstår ju själv att det har att göra med att jag inte hoppar tillräckligt mycket, för min skull, men hästen ska inte hoppa mer än vad han gör, vi måste spara på sprången. Jag hade däremot behövt ha en häst till, och det får jag ju till våren när Itzy ska börja tävla. 
 
Nu är nästa tävling Champion of the youngsters i Skövde, sedan stannar CC hemma hos Anna och Johanna fram till Breeders. Jag kan nämlligen inte rida Breeders själv eftersom jag måste göra militärtjänst den veckan (så typiskt att de prickar in just den veckan... Kan inte komma undan det heller för då hamnar jag i fängelse) men Johanna är världen bästa och ställer upp som andrepilot. Därefter får han vila lite, och sedan ska jag diskutera med Anna och Johanna om hur jag bäst lägger upp planeringen inför sexårsäsongen. 
 
 

Tävling Öved

Så var dagen kommen, dagen då jag officiellt får kalla mig vuxen - min 30års dag... Märkligt nog känner jag nästan mig mer ung och naiv än någonsin förut. Lustigt. 
 
Nåväl, i helgen var det dags för fälttävlan igen, denna gången var det "riktig" fälttävlan igen, dvs alla tre momenten. Det hela gick av stapeln i Öved där CC aldrig varit, så det blev lixom tävling på riktigt utan att ha kunnat träna på banan tidigare. Jag hade riktigt nice starttid i dressyren, 12.02, sovmorgon alltså, sån tur brukar jag inte ha! Man fick ha banvisning till häst och det var ju kanon, framförallt så jag fick möjlighet att rida igenom vattenhindret eftersom han var lite tveksam på vattenhindret i Flyinge. När jag red banan träffade jag Lasse Christensen som var ute och gick banan med sina elever, han tycte CC var jättefin, så jag sken som en sol när jag red runt där. 
 
Dressyren tyckte jag gick bra, han skötte sig fint och det enda var väl att han snubblade innan ena halten. Dock tyckte inte domaren att det gick lika bra som jag tyckte och vi fick bara 63% vilket jag såklart inte alls var nöjd med. 
 
 
 
Till hoppningen valde jag att inte byta träns, trodde inte det skulle göra någon skillnad, men med facit i hand så hade jag nog behövt det. Han tyckte förmodligen det var på tok för lågt och var dessutom lite väl taggad och jag kände att han sprang ifrån mig, fick inte alls honom med mig till hinder nummer fem och kom på en katastrofdålig distans och rev, så fyra fel i hoppningen, inte så nöjd med det heller eftersom jag verkligen kände att den där bommen föll för att han inte lyssnade på mig, och det var ju helt mitt eget fel, ingen skugga över hästen som bara var glad och lite för ivrig. 
 
 
 
Jag var ju såklart inte alls med och tävlade om någon placering med så dålig procent i dressyren, så det gjorde väl egentligen varken från eller till med den där rivningen. Det gjorde nog snarare bara att jag var mer avslappnad i terrängen och såg det enbart som en träning för herr grå, och jag måste säga att jag var sååå stolt över honom, han skötte det så himla bra! Han tittade till lite på ett räcke av någon anledning, men annars hoppade han så himla fint! Riktigt roligt var det och det kändes så himla skönt för det kändes som något lossnat lite. Ni får ursäka fars något skakiga filmning, man ser så dåligt på displayen på kameran när man måste zooma och filma på långt håll. 
 
 


Nu blir det ingen mer fälttävlan i år förmodligen utan nu blir det fokus på hoppningen, och så får vi träna mer terräng och dressyr för nästa säsong. Har förresten börjat träna dressyr för en som heter Annette idag, hon är dressyrdomare så det är bra, hon vet vad de vill se. Hon gillade verkligen CC, hon tyckte att han var väldigt snygg och hon sa att när han musklat på sig lite så kommer han verkligen sticka ut. Hon tyckte han rörde sig bra oxå, framförallt galoppen men hon såg även potential i traven så jag hoppas att vi kan utveckla den tillsammans med henne nu under vintern. Känns skönt att ha kommit igång med dressyrträningen ordentligt, dels är det kul men framförallt är det ju nyttigt och stärkande. 
 
Glömde förresten säga att Ted kom fram till mig på Öved och sa att han sett en så himla fin häst på ite avstånd, och när han kom närmare var det jag och CC, blev så himla glad! Är så stolt och glad för min älskade häst! Bästa lilla grå i heeela världen!