Throwback Tuesday

(För att jag inte är som alla andra)

Här kommer ett fint minne, det är mina kära vän Celies blogginlägg om hennes dust med Barbapappa. Skrattar lika mycket varje gång jag läser det. Saknar Celie jättemycket, saknar inte Barbapappa. Tyvärr har Celie slutat blogga, sjukt tråkigt, men ni kan ändå läsa hennes blogg, många bra/roliga inlägg! 


Barbapappa är inte längre min vän.

Barbapappa är i detta fallet inte den tecknade figuren utan dess look-alike, min vatten-hjälpreda, H2Go. För dem som har missat denna revolutionerande nyhet (inte så ny längre kanske, men ändå) är det en slags påse i plast som man placerar i en skottkärra och fyller med vatten. Den rymmer ca 80 liter och gör min vardag betydligt trevligare då jag slipper konka på tusentals vattendunkar till sommarhagen. Vi har tidigare haft ett mycket fint förhållande, Barbapappa och jag, men idag tog det slut. Vi är inte längre on speaking terms, så att säga…

Jag hade dagen till ära tänkt vara lite duktig och tvätta ur badkaret i hagen och fylla på ett par vändor med fräscht vatten. Sagt och gjort! Jag tvättade, sköljde, fixade och fyllde på en hel säck vatten. So far, so good! Andra vändan började inte lika bra då det började regna. Jag fyllde därför inte hela säcken, utan försökte skynda mig lite istället. Väl uppe vid badkaret, efter den lilla helvetesvandringen i uppförsbacke, lyckades kärran och jag komma lite i obalans i själva tippningsmomentet, vilket resulterade i att Barbapappa skvalpar ur kärran (och välter nästan mig). Plask, så ligger han där på marken och tittar på mig. Jaha, och nu då?

Att få upp Barbapappa från marken är en lek som är mycket lättare sagt än gjort. Påsfan väger säkert ca 50 kg = mer än jag, han är helt otymplig och ålar sig ur alla grepp man lyckas få och han är blå (bara det är sjukt irriterande). För att lyckas lyfta honom ens en centimeter från marken var jag tvungen att tömma ur lite vatten = marken under oss förvandlas helt fantastiskt snabbt till mycket hal lervälling. Barbapappa är inte längre blå utan lerbrun, vilket snart även täcker större delen av mig. Jag lyckas även tömma vatten över hela min fot, in i skon.

Att sedan få upp Barbapappa på badkarskanten är ett äventyr i sig. Så fort man tar i en del flyttar sig vattnet till en annan och skvalp så var han på marken, igen. Mycket roligt.

Efter att ha tömt ur större delen av vattnet, dränkt min ena sko, strumpa och fot, blivit helt täckt av lera så att mina ben ser ut som två vandrande katastrofområden slutar det med att jag lyckas få i Barbapappa i badkaret. Hela Barbapappa, inklusive all lera. Nämnde jag att det är sjukt kul att storstäda?

Kommentarer:

1 Celie:

Hahaha! <3 Saknar dig!!!

Svar: Saknar dig med!!! <3
Rebecca Joli

Kommentera här: