Joli Sporthorses

Nu är det en månad kvar till årets första fälttävlan går av stapeln på Tågarpsortens RF. Det känns så avlägset. Just nu är det is och snö överallt och man kan inte rida utomhus över huvudtaget. Jag är glad att jag inte behöver känna stressen över att jag måste ha en häst färdig till dess. Jag vill kunna träna terräng ett par gånger innan jag startar första starten på året, och kunna konditionsträna ordentligt innan, vilket är omöjligt när det är is, is, is.

 

Enda chansen man har som hobbyryttare är ju att flytta fram årsdebuten i ett sånt läge, men med tanke på hur få tävlingar vi har varje år så vill man ju gärna hinna med de man planerat. Det är alltså 4 veckor kvar till årets första start. Det betyder 4 helger. Helgen efter Tågarp är det fälttävlan i Flyinge. Hade jag haft en häst hade jag nog planerat att starta båda. Hade jag tex haft Lina hade jag ridit en debutant första helgen och därefter en lätt helgen efter. Men, då hade jag inte velat träna terräng helgen innan Tågarp, eftersom hon skulle komma att gå 2 helger i rad. Det hade gjort att jag hade haft 3 helger på mig. Visst, det ska bli varmare har de lovat, men denna helgen lär vara omöjlig oavsett, och oddsen att underlagen skulle hinna töa upp och torka upp så att jag hade hunnit träna en gång de kommande två helgerna är väldigt osannolik.

 

Ska man ha någon vidare chans att placera sig gäller det att vara med från början dessutom. Nästa tävling efter Flyinge är inte förrän i maj månad och däremellan vill man ju träna på det som kanske inte gick så bra i första starten. Det är inte riktigt samma sak som att missa en hopptävling eller en dressyrtävling, dels för att det är tre moment som ska fungera, och det finns få tävlingar, och dels för att man tävlar mot i princip samma ekipage hela tiden, och man måste försöka hålla jämna steg på ett annat vis. Nä, det är skönt att slippa den stressen. Om man nu ska se något positivt i att man inte har någon tävlingshäst i år!