Vad hände?

Ja, vad hände egentligen i onsdags? 
 
Jag var korkad. 
Zamona är som ni vet svår, lättstressad och inte rktigt bekväm med för mycket uppståndelse omkring sig. Med detta i åtanke, samt att hon inte är helt igång ännu (dvs hon har inte hunnit bli avtrubbad), så är det kanske inte det smartaste man kan komma på att man ska vara med på markarbetsträning.
 
Grejen var den att en bekant skulle rida, och hon övertalade mig att vara med i hennes grupp där det bara var hon och en liten ponny. Jag tänkte att det säkert skulle kunna fungera, men på grund utav vädret hade de slagit ihop två grupper, så det var två ponnyer, två storhästar, Zamona och två hästar som bara stod (?) mitt i manegen. Totalt alltså 7 hästar med Monkan och det blev bara för mycket för henne att hantera, så hon flippade, vilket resulterade i att jag fick en fet fläskläpp då hon skallade mig när hon handlöst kastade sig bakåt... 
 
Kan ju säga att jag inte fick ut ett smack av träningen. Jag försökte bara få henne att skritta runt bland alla hästar och slappna av, vilket är betydligt lättare sagt än gjort, bara att få henne att skritta är i princip omöjligt när hon flippat ut. 
 
Jaja. Jag fick rida igenom henne efter att de andra tränat färdigt och lämnat ridhuset. Det släppte efter ett tag, men jag kan ju konstatera att det inte är lönt att jag försöker mig på det här igen. 
 
Jag blev rätt ledsen. Jag känner mig uppgiven och dålig som inte kan få henne att känna sig trygg i att jag hanterar situationen. Jag kämpar och kämpar och visst, det har blivit bättre, men det är ändå 5 år sedan jag köpte henne och jag kan fortfarande inte befinna mig i ett ridhus med för mycket liv för då flippar hon ut. Det känns motigt, och det känns som ett misslyckande. Så fort hon har vilat så är man tillbaka på ruta ett. 
 
Det är extra motigt nu när jag inte har någon annan häst att ha kul med, det är sin sak att kämpa med Zamona om man kan få njuta och koppla av med någon annan, som när jag hade Batman, eller när jag jobbade hos Anna och fick rida hennes hästar, eller när jag hade Lina. Nu är det bara Zamona eftersom CC vilar, och det är tungt att bara ha den motiga biten. Zamona är helt fantastisk att rida när allt stämmer, men när hon blir såhär är hon inte alls rolig... 
 
Nåväl, är väl bara att "get back on the horse", så nu har jag anmält oss till Indoor Eventing på Flyinge den 15 feb. Det finns ju en överhängande risk att hon flippar då oxå, men jag hoppas självklart att det ska funka, behöver något roligt i mitt hästliv just nu. 
 
Bjuder på ett ytterst kort filmklipp på när jag red Indoor Eventing sist, med Lina.  
 
 

Bryt ihop och kom igen

Idag gjorde jag ett korkat val, och det fick jag sota för, på mer än ett sätt. Nu ska jag fortsätta gråta en stund till, sen försöker vi ta nya tag igen imorgon!