Första bananen!

Här är filmen från när CC hoppar sitt livs första bana! Han har fått upp farten lite här, men han börjar bli lite trött. Lilla fisungen, så himla duktig! 
 
 

Hoppkurs för Pontus Molin

I helgen arrangerades det hoppkurs på ridklubben lördag till söndag. Verkligen kul initiativ och jag var anmäld med Z från början, men eftersom hennes ben inte är helt ok så fick CC och Corint ställa upp som stand ins. Jag skulle ridit Z två dagar, men varken CC eller Corint orkar ju så mycket, så defick dela på bördan. 
 
Först ut var CC, han var lite yster kan man säga när han kom in i ett ridhus fullt med ponnyer och annat löst folk. Matte satt dock kvar. Han har ju inte hundra framåtbjudning ännu, så jag förklarade för Pontus att det egentligen var överkurs för honom att vara med på något sånt här, och att vi mest gjorde det för miljöträningens skull och för att jag vill supporta klubben när de arrangerar saker. Inga problem sa Pontus, som anpassade träningen superbra till oss. Vi red lite övningar som gick ut på att få till ordentliga vägar, att ställa hästen rätt och flytta för skänkeln, det är minsann en utmaning på en treåring, men det gick fint, är väligt nöjd med hur lättriden CC är. Sedan hopapde vi lite småhinder, så små att CC undrade vad meningen egentligen var, jag brukar ju hoppa iaf 60cm med honom och nu var det nog typ 40, så han hoppade inte riktigt utan galopperade över. HInderna är ju 5555inget som helst problem, han är väldigt styrbar och positiv så det bara flöt på. Avslutade med vårt livs första bana, om än en kort sådan. Då var han lite i tröttaste laget och hoppade kan inte inte sitt allra bästa men han gjorde det bra. Pontus gillade honom mycket, och han trodde det skulle släppa det här med framåtbjudningen väldigt snart. Det är lixom på väg, han ska bara förstå vad det är han ska göra. 
 
Igår var det Corints tur. Hon är ju stor och stark som en oxe och inte riktigt vad jag är van vid att rida, men vi börjar förstå varandra mer och mer. Hon var superduktigt, nu lyssnar hon mycket mer på vad jag ber henne om och kastar sig inte handlöst över hindren längre. Vi övade mycket på att få henne loss i bogen, ha bra kvalité på galoppen och försöka få henne att lösa uppgifterna lite granne mer på egen hand. Hon är ju snart 21 år och man kan inte begära hur mycket som helst utav henne, men hon utvecklas verkligen och det är jättekul. Hoppa älskar hon ju och hon är pigg och fräsch. Pontus gillade henne oxå, han tyckte vi skulle betäcka med en hopphingst. För min del tränade vi på att ha mer tyngd i knäna som Pontus uttryckte det, alltså att jag ska kunna svikta mer där och det är där jag ska ha min tyngdpunkt, ett bra knep som funkade väldigt bra för mig.  Dessutom sa han att han tyckte jga red bra och det blev jag väldigt, väldigt glad för! Jag har ju lite halvkass självförtroende och då behöver mna höra sånt ibland! 
 
Jag har haft otroligt roligt i helgen trotts att jag såklart helst hade velat vara med på Zamona, men kanske nästa gång att jag kan rida alla tre. En sak är säker, tre mer olika hästar är nog svårt att hitta! 
 
Zamona har fått skritta ut ett par gånger, är bra för hennes ben att skritta på hårt underlag, och hårt är det precis överallt nu när det frusit. Är märkligt, hur kul det än är att hoppa, så finns det inget bättre än att sitta på hennes rygg, även om det innebär att vi bara skrittar. Hon är mitt livs kärlek. Älskade, älskade hästen!
 
Här kommer lite film från CCs träning, kommer mera senare! 
 
 

Bästa julklappen?

Jag har fått jättemånga superfina julklappar, men den bästa är nog ändå den här: 
 
Sedan jag började rida Johanna Walls hästar så har jag förälskat mig i två utav dem, båda efter Cyrano de Bergerac. Båda är fantastisk fina att rida, och hoppar hus! 
 
Jag blev såklart intresserad utav Cyrano, som lyckats gå under min radar på något vis, och kollade upp honom. Blev förälskad kan man säga, han har allt jag letar efter, ridbarhet, gång, potential, bra attityd och framåtanda och dessutom en enorm hoppkapacitet, försiktighet och snabb reaktionsförmåga. Dessutom har han en fantastisk stam! Det enda man hade kunnat önska vore väl att han var lite mer ädel, men det är ju där Zamona kommer in i bilden. 
 
Problemet är ju dock att han är död. Det finns doser kvar i Europa, men de är inte billiga. 
 
Jag nämnde detta och beklagade mig lite för Johanna, då säger hon att hon nog vet någon som har doser kvar, och ska se om det finns möjlighet att lägga vantarna på några, och det fanns det!
 
Läget med Z just nu är ju inte jätteljust. Hon är inte helt hundra i sina ben. Jag hoppas innerligt att jag ska få iaf två säsonger på tävlingsbanorna med henne, men rent krasst ser det mörkt ut. Hon har ju varit dålig från och till i benen hela hösten, och Staffan säger att jag helt enkelt får acceptera att hon inte kommer hålla hur många år som helst. Blir hon inte bra i benen nu, så får hon betäckas i vår. Så nu mina vänner blir det snart till att fölvaka igen! 
 
Tills dess kan ni njuta utav en film på den blivande fadern!