Joli Sporthorses

Morley Street, Zamonas mormors helbror, var en fuxvalack som föddes på Castletown Quarry Stud på Irland 1984 och var e: Deep Run, en enastående hingst som lämnat bland annat Dawn Run och Golden Cygnet. Morley Streets mor, High Board, härstammade från Arab Maid, vars mor var renrasig arab och stammoder till en av de mest framgångsrika stostammarna inom National Hunt-aveln. Två år efter att Morley Street föddes, kom hans helbror Granville Again till världen, som i sin tur vann Champion Hurdle 1993. Uppfödare till dem båda var Marshall Parkhill, Ken's (som jag jobbade hos) pappa.

 

Morley Street köptes ostartad som treåring av affärsmannen Michael Jackson, och hästen fick sitt namn efter en gata som låg nära hans företag. Han tränades av Toby Balding och reds för det mesta av Jimmy Frost. Morley Street var en så kallad "bleeder" och hans ytliga blodkärl hade en tendens att brista. Trotts detta var han inte bara en av de bästa hinderhästarna av sin tid, han var även en stjärna inom slätlöp. Morley Street hade en ärofull karriär, från November 1988 till December 1995, full av minnesvärda segrar, han startade 44 gånger och van 20 av dem. Bland annat vann han Champion Hurdle 1991 och Aintree Hurdle hela fyra gånger. Han blev utsedd till American Champion Steeplechase Horse vid två tillfällen, och vann Breeder’s Cup Steeplechase två gånger.

 

Morley Street började sin karriär med att vinna ett slätlöp för National Hunters på Sandown Park Racecourse den 5 november 1988. Därefter fick han starta i en rad novice-löpningar över häck, och vann på Sandown, Newbury och Ascot. Därefter skickades han till  Cheltenham Festivalen för att delta i Sun Alliance Novices' Hurdle. Han slutade fyra av de 22 startande. På Aintree en månad senare fick han sin första stora seger, när han vann över Trapper John med en och en halv längd i Mumm Prize Novices' Hurdle.

 

Säsongen 1989/1990 startades Morley Street tre gånger, vann en och kom tvåa två gånger. På Cheltenham i mars var det dags för Morley Street att försöka roffa åt sig den ärofyllda segern i Champion Hurdle. Han mötte hårt motstånd i bland annat de två tidigare vinnarna, Beech Road och See You Then, och fick nöja sig med en femteplats. Därefter följde Aintree Hurdle i april. Han tog ledningen över sista häcken och spurtade i mål med hela femton längder till tvåan.

 

Under nästföljande säsong var det tänkt att Morley Street skulle etablera sig i de lite tuffare steeplechaselöpen. Han började säsongen med att “värma upp” i ett slätlöp, där han vann storlaget över St Legervinnaren Michelozzo på Goodwood Racecourse i början på oktober. Därefter skickades han över atlanten för att delta i Breeders' Cup Steeplechase på Belmont Park, där häckarna var betydligt högre än de är i ett brittiskt häcklöp, men betydligt mindre än de i ett riktigt steeplechase-löp. Morley Street utklassade favoriten Summer Colony och vann med hela elva längder. När han återvände till England vann Morley Street  Ascot Hurdle med tre längder och en novicesteeple på Cheltenham, där han bland annat slog den framtida stjärnan Deep Sensation med sju länder. Morley Street hade där med vunnit fem raka segrar, men fick kliva av segertåget på Ascot i december, där han fick se sig slagen av Remittance Man i Noel Novices' Chase. Han hade en tendens att landa till vänster i sprången, vilket blev lite utav ett handikapp då löpningen gick i högervarv. Trotts förlusten var han favorit inför Feltham Novices' Chase på Kempton, men han var inte riktigt i form, hoppade dåligt och fick bryta efter att ett blodkärl brustit. I februari utnämndes han till American Champion Steeplechaser på Eclipse Awards.

 

Morley Street fortsatte sedan vinna, och var först över mållinjen i Berkshire Hurdle på Newbury i mars innan han startades i sitt andra  Champion Hurdle. Frost tog upp Morley Street i ledning mellan de två sista häckarna och han vann med en och en halv längd till godo före Nomadic Way. I sin sista start för säsongen vann han igen, den här gången tog han sin andra seger i Aintree Hurdle, och vann över Nomadic Way med sex längder.

 

Under sensommaren 1991 fick Morley Street gå några slätlöp, han gjorde en dålig insats i Lonsdale Stakes på York, men återhämtade sig snabbt och visade absolut toppform när han slutade tvåa med endast en nosläng bakom Great Marquess i Doncaster Cup. I oktober skickades han återigen till staterna för att gå Breeders' Cup Chase, som gick på Fair Hill Racecourse. Han gick ut som favorit och vann med nära på tio längder före Declare Your Wish och satte nytt banrekord, och insatsen gjorde att han tilldelades ytterligare ett Eclipse award. Morley Street vann ett andra Ascot Hurdle i november och fick sedan vila till februari när han startades Irish Champion Hurdle på Leopardstown Racecourse. Han fick dock se sig slagen av Chirkpar som gick på sin hemmabana. Därefter var han favorittippad i Champion Hurdle, med sin yngre bror Granville Again hack i häl. Morley Street ledde fram till de två sista häckarna, men var inte tillräckligt snabb på upploppet och slutade sexa bakom Royal Gait. Morley Street avslutade säsongen med en tredje seger i Aintree Hurdle, där han slog det irländska stoet Minorettes Girl med en längd.

 

Morley Street vann ett slätlöp på Doncaster i oktober, och inledde den nya National Huntsäsongen med att vinna över Granville Again i  Elite Hurdle på Cheltenham i november. Därefter slutade han tvåa i Ascot Hurdle, men sen dalade formen och han förlorade på både Cheltenham och Sandown. I hans tredje Champion Hurdle gjorde han en dålig löpning och slutade tolva och fick se lillbrorsan Granville Again ta hem segern. I Aintree Hurdle låg Granville Again bättre till, men Morley Street hittade tillbaka till storformen och gic i mål före  lillebror och vann med en och en halv längd. Därmed var han den första hästen någonsin som vunnit den prestigefyllda löpningen hela fyra gånger.

 

…Där är han, cantrandes på Aintree-banan med 100 yards kvar medan jockeyn Graham Bradley väntar och väntar och väntar. Flown gör vad han kan under Richard Dunwoody, och ger allt han har, men ingen kan släppa Morley Street med blicken. 

"Släpp honom, Brad!" skrek folk från läktaren och Bradley släppte honom när han bara hade 10 språng kvar, och Morley Street's otroliga styrka gav honom en seger på över en och en halv hästlängd…

 

Det blev hans 20e och sista seger. Han startade några steeplelöpningar under 1993, men utan framgång, och pullades upp i 1994 års Champion Hurdle. Han var därefter oplacerad i fyra slätlöp innan han slutade fyra i häcklöp i Merano i Italien samma höst. Efter att ha fått ett års vila så blev han rastlös och man började träna honom igen. I november 1995 slutade han trea i  Ascot Hurdle, men därefter pensionerades han för gott efter att ha slutat utanför placering i Long Walk Hurdle på Ascot en månad senare.

 

Han var brilliant över häckar. Det, hans slående skönhet och hans små egenheter gjorde honom till publikfavorit. Efter att han dog 2009 vid 25 års ålder, sörjde hela galoppvärlden och många skrev kröniker om honom, dessutom såldes alla hans täcken på internet till fans över hela världen.

Ingen som någonsin sett honom - kommer glömma honom.

 

Morley Street