Champion Of The Youngsters

Så var vi hemma efter en helt fantastisk vistelse på Grevagården utanför Skövde! 
 
Kan säga redan nu att det var en fantastisk vecka och jag är så förbannat glad för min fina lille häst! Menvi tar väl det från början i vanlig ordnong. 
 
Vi började vår resa i tisdags, allt skulle packas och fixas iordning, är ju en del prylar till nio hästar, och alla hästar skulle badas. Vi fick inte vara på plats innan tre på eftermiddagen så vi hade rätt gott om tid. Skönt! 
 
När vi väl kom upp så fick vi tilldelat våra boxar, och vi fick typ ett helt eget stall för oss själva, var bara en häst till i stallet, och det var en hingst som några utländska killar hade. Killarna var trevliga, men hästen var mest brötig. När alla hästar var på plats och allt uppackat så tog vi ut och trimmade dem lite. CC kändes pigg och var väldigt fin att rida trotts den långa bilfärden, så jag trimmade inte så mycket. Sen var det dags att bo in sig i vår mysiga husvagn, man har ju definitivt bott både sämre och dyrare om man säger så, även om sängarna var stenhårda. 
 
Färdigtrimmade!
 
 
Onsdagen var första tävlingsdagen för fyraåringarna. CC skulle gå först eftersom han gick semi-finalen i Breeders. När vi stod och knoppade honom så dyker mor och far helt plötsligt upp! Så himla rolig överraskning! Blev så glad att jag nästan började lipa. Tänk att de kört så långt för att se mig tävla! Bästa familjen! 
 
Far och Triton spanar in konkurrensen vid framhoppningen. 
 
 
Banan var ganska tuff, men det ska det ju vara när det är landets främsta unghästar som tävlar mot varandra! Det var ju bara titt-hinder, och väldigt mycket svängar osv. Efter kombinationen som var hinder nr 5 så landade vi i korsgalopp, och jag var slarvig och bytade inte, jag trodde ärligt talat han skulle byta av sig själv eftersom det var en rätt skarp sväng sen till 6an, men det gjorde han inte, och jag satt och tänkte för mycket på det och red inte 100%, vi kom lite nära och CC som är lite långsam i sina bakben petade ner en bom. Nästa hinder var en oxer på båge och där kom vi helt tokigt, så min tappre lille häst gick av på tok för stort och landade på bakbommen. Var så rädd att det skulle påverka honom, att han skulle bli rädd, men det blev han inte, han bara krigade på de sista hinderna och gjorde det hur bra som helst. Det var på det stora hela en väldigt bra runda, om man bortser från vårt lilla missöde i mitten. Det handlar ju så mycket om min egen rutin i sådana lägen, jag får inte bli ställd och tänka i två galoppsprång utan jag måste agera direkt, men det är sånt som kommer med mer träning.
 
Tyvärr hamnade inte den rundan på film, men ni kan ju få ta del utav några av mors bilder. 
 
Super-stolt Mor ♥
 
Förstahindret första dagen! 
 
Jag och CC i kombinationen första dagen
 
Nöjda och glada! 
 
På torsdagen var det dags för fyraåringarna att gå sin andra omgång, de som gick vidare i semifinalen gick en klass för sig, och vi som inte gjort det gick en egen klass tillsammans med de fyraåringar som inte gått semin alls. Återigen var det en jättefin och pedagogisk bana som ändå krävde en hel del va våra små bebisar. Jag hade lite magknip inför kombinatonen som låg på böjt spår från en oxer, och såklart ställde det till det för mig. Jag måste sluta vara så nervös! Alla språng dessförinnan blev superfina, på ettan och tvåan hoppad han så fint att jag var tvungen att klappa på honom lite. I viket fall så kom vi på ett mellanläge till kombinationen, jag fick hjärnsläpp och övergav min stackars lilla häst, han kom nära på a-hindet och hade inte en chans att nå fram till b-hindret, så han sprang vid sidan. Klok häst. jag fick rida om och då blev det bra, men vi fick ju massor av tidsfel, och jag bromsade honom in i hindret efter oxå, vilket resulterade i ett nedslag. Annars var CC superfin! Jag hade så mycket ångest över att jag ridit så illa när jag red ut att jag började gråta, så fick gå iväg och skritta av honom där ingen annan var så jag kunde få gråta klart utan att någon såg. Samlade mig efter ett tag och gick tillbaka till stallet, men så fort jag kom innanför stalldörrarna började jag lipa igen. Då fick jag lite skäll av Anna och Johanna som sa att det inte alls såg så illa ut som jag kände. Bryt ihop, bit ihop, kom igen! 
 
 
 
 
 På Fredagen sedan var det vilodag för småttingarna och de ldre hästarna fick stå i rampljuset. Kvällen avslutades med en mycket trevlig räk-frossa. Blev ändå en rätt tidig kväll, vi gick ju upp varje morgon klockan sex för att fodra. 
 
Den här affishen satt på en utav toalettdörrarna, tyckte den var värd att föreviga! 
 
CC fick komma ut och beta lite varje dag.
 
 
Lördagen var fyraåringarnas sista dag. De som varit dubbelt felfria gick final och vi andra fick rida consolation. Många hästar var trötta och en hel del sade upp sig och ville inte mer, men min lilla kämpe krigade på och kändes fin och positiv. Han hade kanske inte ika luftiga och fina språng som de andra dagarna, och vi fick ett nedslag, men i övrigt var han superfin och jag var nöjd med rundan. Såklart hade det varit kul att få en rosett med sig hem, men jag uppnådde mina mål som var att ta mig runt alla tre dagarna på en positiv häst och ha skoj! Är så stolt över CC som uppfört sig exemplariskt hela veckan. Han har varit lugn i stallet, kunnat koppla av och sova, han har ätit och druckit som han ska och varit superfin att rida trotts all uppståndelse runtomkring. Det hade ju inte gått för några månader sedan, så det är verkligen ett bra betyg! Det är inte alltid resultaten på pappret som är de stora framgångarna, ibland är det allting runtomkring, och bara att vara iväg såhär på meeting iså många dagar är en stor prövning för många hästar, både de här yngre men även äldre. 
 
 
 
 
Lördagen avslutades med grillafton och musik-quiz som Captain Tourettes och hans dansare höll i. Vi tillhörde Team Peter Eriksson (han tävlade ju Newport), och vi slutade på en femteplats. Grymt besviken över att vi inte vann faktiskt. Vet inte vem som var sämst förlorare, jag eller herr Eriksson, men nöjda var vi inte. Vi ville vinna! 
 
Söndagen var sista dagen och efter Nisses sjuårsfinal så styrde vi kosan hemåt, mycket nöjda och mycket trötta. 
 
Några höjdpunkter som är värda att komma ihåg: 
 
- Anna när hon beordrar Peter Eriksson att gå köpa kaffe till oss istället för att stå och stampa i stallet, och han gör det.
- När vi hittade dansarnas jycke som var på väg in på hoppbanan, fångar den och lägger upp en efterlysning på FB.
- När jag står på framhoppningen och hjälper Johanna hoppa fram och helt plötsligt utan att tänka mig för  utbrister för full hals "JAG ÄLSKAR HÄSTAR" inför ögonen på typ alla... 
 
Tävlingarna i sig var verkligen så himla bra på alla sätt, så trevliga funktionärer och ryttare, och banorna sköttes exemplariskt, bra byggda banor som var utmanande men ändå pedagogiska för de unga hästarna, ja, allt var perfekt! Det känns så sorgligt att det redan är slut, jag längtar redan till nästa år, då ska vi minsann vara med igen, min gråa springare och jag! 
 
 
 
 
 
 
 

Kommentera här: