Det jag lever för!

Jag älskar mina hästar!
 
Många gånger är det motigt, många gånger känner jag mig värdelös och ledsen, besviken, aldrig på djuren utan på mig själv, men mestdels är jag så lycklig som får ha dessa fantastiska varelser i mitt liv! De är mitt allt. De är luften jag andas, de är blodet i mina ådror, de är det som får mig att gå upp ur sängen varje dag. Utan dem hade jag ärligt talat inte haft något att leva för. Jag älskar min familj och mina vänner högt, men hur mycket jag än älskar dem och de mig, så hade de aldrig kunnat fylla tomrummet jag hade haft i mitt hjärta om jag inte hade fått vara med mina hästar. Vet att jag tjatar om det ofta, men det kan lixom inte sägas för många gånger!
 
I torsdags så hopptränade jag för Celie. Vi var i ridhuset och skulle träna på att galoppera samt hoppa kombination eftersom dessa två punkter är det jag fallerat på typ alla starter jag gjort. Jag har för dålig galopp och river i kombinationerna. Celie fick skälla lite på mig, jag får inte sitta och rida så förbannat prydligt hela tiden. Lite mer vilda västern behövs. Vi hoppade en liten studs-serie på fyra hinder för att jag skulle behöva korta galoppen, och sedan lång väg till en kombination med oxer in, räcke ut, som var lite lång så jag var tvungen att rida mer framåt. Nyttigt! Celie är super att rida för, hon känner ju både mig och hästen och kan se saker som kanske inte "vanliga" tränare kan. Är så glad att jag får rida för henne! Hindren låg på ca 110-115cm och det gick faktiskt ganska bra, Z var iaf superfin, och rider jag bara ordentligt gör hon ju alla rätt och hoppar fantastiskt! Och just det ja, vi rev faktiskt inte kombinationen en enda gång! Hejja oss!
 
I fredags byggde vi bana inför dagens ponny-tävlingar, och därefter var det pizza hemma hos Helena med knockout-laget. Sjukt trevligt! 
 
Idag var jag vikarierande ponny-mamma åt Thea som skulle rida sin första tävling någonsin. Shit va nervös jag var! Är ju tur att jag inte ska ha några barn, för blir man så nervös när man är iväg med ett barn som inte är ens eget är det ju illa. Men Thea och Grace var superduktiga! De red LE och LD för C-ponny och blev placerade i båda klasserna! Vilken debut va? Så stolt!
 
Sedan bar det iväg till Tågarp för lite terrängträning inför nästa tävling som kommer gå av stapeln där den 11/11. Det blir sista tävlingen för säsongen (i fälttävlan allstå) och jag hoppas vi kan ta oss igenom den. Dagens tävling var för Ted och vi hoppade bara lättare hinder som ska vara med i tävlingen, det var ganska lagom eftersom vi inte tränat någon terräng sedan senaste tävlingen i augusti. Z var en stjärna och Ted hade bara beröm att ge oss, bara perfekta språng, bara bra ridning, så härligt! Nu var det ju bara på 90-nivå och där ska vi ju vara 100%, men känns ändå skönt när tränaren bara har beröm att komma med. 
 
Avslutade dagen med ett besök ute hos pojkarna på betet. Underbara hästar! Det finns ett rätt rejält dike i deras hage, typ 1m djupt och ungefär lika brett, lite bredare kanske, de kan gå runt detta, men idag så tänkte jag att de kunde börja sin utbildning mot sina framtida fälttävlanskarriärer. CC följer ju mig som en hund, så jag sprang före och hoppade över diket, och han följde efter utan att blinka. Lite trevande följde även Acke (Anna Nilssons häst) och Jalla (Johannas häst) oxå med över, sedan hoppade vi fram och tillbaka över diket några gånger, och tillslut så hoppade alla tre på rad efter mig! Så himla roligt! Måste filma det någon dag!
 
CC följde mig i vanlig ordning hela vägen till bilen, och när jag körde iväg stod han och tittade efter mig tills jag inte kunde se honom i backspegeln längre. Det skär i hjärtat varje gång. Älskade lilla hästen! Hoppas jag kan ha kvar honom många år framöver! 
 
CC först, den med bläs är Jalla, och sist kommer köttbullen Acke! 
 

Kommentera här: