Allsvenskan

Jag blev ju ombed att rida allsvenskan div II för klubben, och självklart ställer man upp! Jag gjorde dock klart från första början (typ i våras) att det inte alls är säkert min häst går att rida, hon är ju som hon är och blir hon stressad går det inte alls. 
 
Jag tyckte att det skulle vara bra för henne att å en lätt klass efter hennes fina rundor förra helgen, men hade ju inga större förväntningar efter vår misslyckade hoppträning i tisdags, men åkte iväg iaf, vill ju inte svika laget. Går det så går det helt enkelt. Går det inte så hade vi iaf miljötränat lite, även om vi bara fått vända på parkeringen. 
 
Z var lite nervös redan hemma i stallet, var lite lös i magen och så när jag gjorde iordning henne. Hon såg ju släpet och förstod vad som var i görningen. Väl framme på tävlingsplatsen var hon helt genomsvettig och jag tänkte att "det här går aldrig", till min stora förvåning lugnade hon faktiskt ner sig ganska snabbt. Skönt! Var lite spänd när jag hoppade upp men sedna släppte det bit för bit. 
 
Vi gick ut först för vårt lag. Jag satte en bra galopp och bestämde mig att rida lite offensivt eftersom nedslagen kommer när jag backar istället för låter henne hoppa på lite fart. Hon är ju avlad för det, man kan inte sitta och fin-rida hur gärna jag än vill det. Det är nyttigt för mig. Martina som oxå red i laget sa innan jag gick in "rid nu inte så jävla snyggt, snabbt, inte snyggt!", haha! 
 
Z var jättefin, hoppade kanon, svarade bra på mina hjälper och det enda bekymret vi fick var in i kombinationen, jag kom på ett mellanläge och valde att försöka backa. Hade jag gått av stort hade vi fått trångt och garanterat rivit utsprånget, och dessutom med största sannolikhet tappat rytmen till nästa hinder som låg på linje från kombinationen. Tog jag tillbaka så visste jag att jag riskerade att peta inhoppet men då skulle jag få gått om plats till b-hindret och komma bra på distansen efteråt. Jag hade tyvärr inte marginalerna på min sida utan a-hindret rullade av. Utöver det var det en bra runda som jag känner mig nöjd med. 
 
Största framgången var ju att hon stressade upp men kom tillbaka. 
 
För de andra i laget var det lite blandat resultat men tycker alla kämpade på bra och gjorde vad de kunde. Vårt lag slutade på 7:e plats och det tycker jag vi ska vara nöjda med. Maria och hennes lag vann, så himla roligt för dem! 
 
Här kommer lite bilder som världens bästa Martina fotat! Men alltså seriöst, min vänsterskänkel, ALL OVER THE PLACE!! Måste få ordning på den! 
 
 
 
 
 

Kommentarer:

1 Therese - tlhorses.se:

haha know that feeling med skänklarna....

Svar: haha skönt att inte vara ensam ;)
Rebecca Joli

Kommentera här: