Joli Sporthorses

Jag ska erkänna, jag har länge funderat på om det verkligen är värt det, allt slit, alla pengar... Är det verkligen så roligt att hålla på med hästar? 

 

Just nu känns det inte så. Och ärligt talat var det längesedan jag kände att det var roligt. 

 

Det kostar massor med pengar, och tar så mycket tid, och det känns som det enda jag gör är att mocka bajs, betala veterinär- och hovslagarräkningar och rider hästar som inte är ett dugg roliga att rida. Jag är trött på unghästar, jag tycker inte det är roligt. Jag har gjort det så länge nu. Och jag tycker inte det är kul att rida Zamona heller, för rent krasst är hon en problemhäst, och problemhästar har jag oxå fått nog av. Hon är så jäkla dryg att rida, 90% av alla ridpass är hon bråkig och vill inte samarbeta. Ett pass på tio är roligt, och då är det inte för att jag känner att vi gör några fantastiska framsteg, utan för att hon faktiskt går att rida utan att det blir bråk... Och tävla kan jag inte, jag kan ju knappt ens träna med henne. Det är inte kul. 

 

Dagen idag började med att CC fick kolik och veterinär fick komma ut. Och dagen avslutades med ännu ett muppigt ridpass på Zamona. Det har inte varit ett enda bra pass den här veckan. Bara bråk. 

 

Vad håller jag på med egentligen? 

 

Jag hoppas verkligen det vänder snart, för jag känner inte igen mig själv. Jag älskar ju hästar, jag älskar mina hästar, jag vill tycka det är roligt! För utan hästar är jag ingenting. Det finns inget annat som får mig att kämpa mig igenom vardagen, som får mig att gå upp och gå till jobbet. Utan hästarna kan jag lika gärna bara ge upp alltihop.