Ridningen i helgen

I fredags fick det bli en kravlös uteritt med Zamona i det fina vädret, jag orkade inte bråka en dag till, utan vi bara njöt av vädret helt enkelt. Är såååå hima tacksam att hon funkar att rida ut på numera, det är ett stort framsteg! CC fick vila efter koliken. 
 
I lördags vilade båda hästarna eftersom vi var iväg hela dagen.
 
I söndags reds först CC ut i skogen i sällskap med Soya och Caroline, gick jättebra och han kändes pigg och glad! han skötte sig bra oxå, ddet enda som vi inte har riktigt kläm på är att hoppa upp på honom, så jag måste ha någon som håller honom. Har iof inte provat utan, men känns som en onödig risk. Sen hoppade jag Zamona och Corint, red 5.5-an och en linje på 3 språng, räcke till oxer. Gick bra och trotts att Z var superpigg så höll hon sig på mattan och var glad och positiv. Det brukar hon ju iof vara när det är dags för hoppning och hon inte blir uppstressad. Corint har blivit jättelydig och fin, trotts att hon var lite taggad, och hon hoppade jättefina språng. 5.5-an var en bra övning för henne! Avslutningsvis red jag Nellan på utebanan i sällskap med Rigmor på Hajen, barai skritt och trav, vi har inte kommit till galoppen ännu. Avslutade med att skritta ut en sväng. Första gången Nellan reds ute och hon uppförde sig bra, hon var dock brunstig och ville inte riktigt gå fram för skänkeln. 
 
Nu ikväll blir det dressyrträning med tanten, imorgon ska vi hoppa och jag hade tänt hinna med CC oxå. 
 
 

Tack! ...och lite svar till er!

Tack så hemskt mycket för alla era kommentarer, jag uppskattar vartenda ord jättemycket! Det är tråkigt att höra att fler har samma problem som jag har, men samtidigt känns det bra att inte vara ensam om att ha deppiga perioder och svåra hästar. Några av er har skrivit och tipsat om att sälja och köpa en färdig tävlingshäst, och jag vet inte om ni kanske inte lst här inne så länge, men det var lite det som var tanken förut. Tänkte dra en kort uppdatering för er om vad som egentligen har hänt och varför jag står utan tävlingshäst. 
 
2010 skadade Zamona sig, hon fick hovledsinflamation på båda fram, och det skulle bli svårt att spruta henne och chansen att hon skulle bli bra var ca 50/50. Anna som jag då jobbade hos hade redan innan sagt att hon ville ha ett föl undan Zamona (hon ville egentligen ha köpt Zamona), så i samråd med henne och massa andra kunniga personer runtomkring mig (framgångsrika uppfödare, mina tränare, Flyinges fd VD osv) beslutade jag att betäcka och att Anna sedan skulle ha fölet. Resultatet blev CC. 
 
2011/2012 insåg jag att Lina inte hade kapacitet för att gå de klasser som jag ville rida, och jag beslutade att sälja henne. Jakten på ny häst började, och jag provade en del hästar men ingen föll mig riktigt i smaken. Jag beslutade mig för att betäcka om Zamona, den här gången för att behålla fölet, då CC blivit så fin, han blev tredje bästa föl på fölvisningen och var ett poäng ifrån riksföl, dessutom var han väldigt bra i huvudet, vilket lite bekräftade det jag misstänkt hela tiden, att Zs problematik är miljöbetingad. Tillslut hittade jag ju Lord, som jag tävlade en del och hade lite planer på att köpa.
 
Under sommaren 2012, efter att jag betäckt, så blev CC sparkad på betet och fick en fraktur. Jag stod för alla kostnader och eftersom prognosen var osäker så beslut vi att jag skulle ta tillbaka honom. Som tur var så var Lina redan såld, för mer än tre hästar har jag varken tid eller råd med. Därav blev det ingen ny tävlingshäst för mig. Det var ett lätt val, även om det är tråkigt att inte kunna tävla och träna, som lite är det som driver mig i hästeriet, så älskar jag mina hästar sjukt mycket, och det var ingen tvekan alls om att det skulle bli som det blev. Att sälja en unghäst är svårt idag, att sälja en unghäst med en faktur, även om den läkt fint, är ännu svårare. CC får helt enkelt stanna så man ser att han håller, men han är till salu, till rätt person. Zamona säljer jag aldrig, även om hon är en mupp många gånger så är hon min häst, många gånger går hon mig fullkomligt på nerverna, och många gånger önskar jag att hon vore annorlunda, men vår relation är ändå så himla speciell. Itzy har jag inte haft några planer på att sälja än så länge, skulle vi inte passa ihop när det är dags för ridning så får jag överväga att sälja, men till dess stannar hon oxå, henne har jag ju skapat med avsikt att behålla, så det hoppas jag att jag kommer kunna göra oxå. 
 
Jag fick en mycket bra fråga av Nettan, som undrar hur jag resonerar när jag avlar på ett "problem-sto", och det är verkligen en befogad fråga! Saken är den att jag är 100% säker på att Zamonas problematik som sagt är miljöbetingad. Hon är en väldigt ranghög, men lättstressad individ, och jag tror att galoppen gjorde väldigt stor skada på henne mentalt. Hade man haft henne som ridhäst sedan hon var föl, så tror jag att det hela hade sett väldigt annorlunda ut. Jag ska säga att det var inte alls självklart för mig att ta föl på henne, jag velade länge (därav att CC är född så sent), men som sagt, jag hade så många duktiga, kunniga och erfarna människor omkring mig som tyckte att jag skulle göra det, och som övertalade mig, och det är jag glad för! Varken Itzy eller CC har ärvt sin mors problematik, i vart fall inte vad man märker än så länge. Jag kommer dock alltid vara väldigt noga med att ha gott temperament på hingsten, jag vågar helt enkelt inte chansa, därav att tex Baloubet-blodet och Diamant de Semilly-blodet går bort för min del. I Zamonas fall överväger fördelarna nackdelarna helt enkelt. 
 
Man ska vara väldigt försiktig när man sätter en sån här individ i avel, det är mycket därför jag nu väntar att betäcka om henne, jag måste se hur de två avkommor jag har utvecklar sig först. Man måste vara väldigt kritisk mot sitt sto, det är så lätt att man bara ser de positiva sidorna, och glömmer de dåliga. 
 
Mer om hur jag resonerar kring den frågan hittar ni HÄR
 
Jag vill säga STORT TACK till er, och era förnuftiga och omtänksamma kommentarer! Ni rä så himla underbara och jag uppskattar er verkligen! Era fina ord fick mig faktiskt på fötter igen, och den här helgen visade sig bli riktigt, riktigt bra! Mer om det i ett eget inlägg!
 
 

Är det värt det?

Jag ska erkänna, jag har länge funderat på om det verkligen är värt det, allt slit, alla pengar... Är det verkligen så roligt att hålla på med hästar? 
 
Just nu känns det inte så. Och ärligt talat var det längesedan jag kände att det var roligt. 
 
Det kostar massor med pengar, och tar så mycket tid, och det känns som det enda jag gör är att mocka bajs, betala veterinär- och hovslagarräkningar och rider hästar som inte är ett dugg roliga att rida. Jag är trött på unghästar, jag tycker inte det är roligt. Jag har gjort det så länge nu. Och jag tycker inte det är kul att rida Zamona heller, för rent krasst är hon en problemhäst, och problemhästar har jag oxå fått nog av. Hon är så jäkla dryg att rida, 90% av alla ridpass är hon bråkig och vill inte samarbeta. Ett pass på tio är roligt, och då är det inte för att jag känner att vi gör några fantastiska framsteg, utan för att hon faktiskt går att rida utan att det blir bråk... Och tävla kan jag inte, jag kan ju knappt ens träna med henne. Det är inte kul. 
 
Dagen idag började med att CC fick kolik och veterinär fick komma ut. Och dagen avslutades med ännu ett muppigt ridpass på Zamona. Det har inte varit ett enda bra pass den här veckan. Bara bråk. 
 
Vad håller jag på med egentligen? 
 
Jag hoppas verkligen det vänder snart, för jag känner inte igen mig själv. Jag älskar ju hästar, jag älskar mina hästar, jag vill tycka det är roligt! För utan hästar är jag ingenting. Det finns inget annat som får mig att kämpa mig igenom vardagen, som får mig att gå upp och gå till jobbet. Utan hästarna kan jag lika gärna bara ge upp alltihop.