Björbäck & Hannells

Det är bara att konstatera, jag börjar bli gammal! Är helt slut!
 
I fredags styrde jag och Caroline kosan mot Hannell Dressage i Falkenberg för att hälsa på familjen Mattsson och våra guldklimpar Beckham och Cognac. Riktigt trevligt! Fikade och skvallrade om allt möjligt med mamma Lottie medan döttrarna Marina och Elin visade upp sina fina hästar för oss i ridhuset. Riktigt kul att se hur Cognac utvecklas! Han har blivit riktigt biffig och nu har han börjat träna på byten. Jätteduktig! Och Marina har gjort ett så bra jobb med honom! Är som vanligt en fröjd att se henne rida! Fick även se Mathildes nya stjärna Deela Mae, superfin häst! 
 
På vägen söderut igen körde vi inom Björbäcks RF, där det var hoppmeeting. Karin och Maria var där med ett gäng hästar och tävlade, och vi sov över i deras husvagn, som de placerat mycket strategiskt mitt på långsidan till stora hoppbanan så man såg heeeela banan inifrån husvagnen, så himla bra! Vi grillade och drack vin och hade det allmänt trevligt innan det var dags att sova. 
 
Hela lördagen regnade det, och hela lördagen satt jag och Caroline och mös i husvagnen och tittade på fina hästar. Det var minsann inte helt fel att sitta inlindad i ett varmt och gött täcke medan de stackars ryttarna var genomblöta, hehe. Det roligaste var när Peter Eriksson red förbi och tittade in i vår husvagn, hans min när han fick syn på oss var oslagbar! Han såg så jäkla rolig ut! Som om han nyss sett två hundar instängda i en varm bil och undrade om de levde och huruvida han skulle ropa på hjälp eller ej. Vi garvade. 
 
Såg även Captain Tourettes rida Tyra Sjösteds två hästar, hans entourage var såklart oxå med, de var svåra att missa om man säger så. Gick dock bättre för hans "dansare", den här gången än för honom åtminstonde. 
 
Tyvärr så fick de två sista klasserna på lördagen ställas in på grund utav djurskyddsskäl då det värsta åskvädret i historien (typ) drog in. Det regnade så mycket att man inte såg mer än tio meter framför sig, sen var det en vit vägg. Det åskade och blixtrade och slog ner till höger och vänster. När det väl upphörde var hälften av alla hinder på banan välta och underlaget simmade. Tråkigt, men vädrets makter kan man inte påverka.
 
Mycket trötta styrde vi sedan hemåt. Hästarna fick vila. Vi oxå. 
 
Idag har jag ridit Z i ridhuset, på kandaret, hon var såååå jäkla fin! Fick till ett riktigt trampsteg i ena halvhalten, så jäkla nice! Hon bär sig jättebra nu och trampar på med sina långa bakben som aldrig förr. Finaste tanten i hela världen <3 

Så jäkla nice!

Alltså jag är så obeskrivligt glad! Z funkar verkligen så himla bra på kandaret! Idag var första gången hon fick jobba lite efter hennes "vila", och hon var supertaggad men sååå fin! Helt lyrisk! Trodde aldrig det skulle fungera såhär bra med kandaret, hon är ju så känslig och har så mycket åsikter, så trodde hon skulle bli skitsur med ett skarpare bett, någonstans tänker man ju att ju känsligare häst desto mildare bett, men det stämmer verkligen inte alla gånger. Hon är mycket mer avslappnad och samarbetsvillig på kandaret, och det är så himla härligt att slippa alla mupperier! 
 
Igår och i söndags red vi i skogen, och i söndags löshoppade vi även Itzy och Spånet (som ju nyss fyllt ett år) för första gången. De fick börja gå över lite bommar bara, sedan fick de hoppa en liten sockerbit. Man ska ta det lugnt med bebisar så de tycker det är roligt! Hela spektaklet filmades, se nedan! 
 
Sen har jag en jättekul nyhet att berätta, CCs pappa Algot är tillbaka i Sverige och verkar genom Eklunda! Så himla glad! Nu ska det bakas ett helsyskon! Är så himla nöjd med CC så vill göra en till. Blir dock inte iår, och nog inte nästa heller tyvärr, så jag hoppas han finns kvar ett bra tag framöver! Tack Caroline som uppmärksammade detta och berättade det för mig! 
 
 
 
 

Glad Midsommar!

Här har inte hänt så värst mycket, Zamona har haft en vilovecka, dvs bara skrittats ut. Det behövs, även på äldre hästar. Jag är dock inget större fan av total vila i längre perioder (mer än ett par dagar) för vuxna hästar så länge de är friska och hela, speciellt inte när de som Z börjar komma upp i åren lite, utan jag tycker det är bättre de skrittas, uppsuttet eller för hand, så att de inte stelnar till i kroppen. 
 
Kontrasterna kan vara stora, ena dagen rider jag med kandar på ridbanan, nästa rider vi ut barbacka i repgrimma. Jag tror att i en bra relation med sin häst kan man göra både och. En sak behöver inte utesluta en annan. Folk tycker jag är galen som rider barbacka på min "galna" häst, de förstår inte att när hon skrittas ut kravlöst så är hon världens snällaste. Vi litar på varandra och det finns inte ett ens spänning i henne, speciellt inte nu sedan vi flyttat och hon är bekväm med att ridas ut, så var det ju inte förr. De problem vi har nu är ju att hon surnar ihop på mig när jag ställer krav och hon inte är på humör, alternativt om hon blir väldigt stressad, och inget av det händer när vi lufsar omkring barbacka. 
 
 
 
Jag är förvånad att så många kommenterar att de tycker det är farligt att jag rider barbacka. Jag är uppväxt med det då det var väldigt svårt att hitta en sadel till min ponny, så jag har ridit mer barbacka än de flesta andra. Det har gjort att jag har en sjukt bra balans, något jag har väldig nytta av även när jag rider med sadel såklart. Att sedan andra känner att de inte har den balansen när de rider utan sadel får ju stå för dem. De hade förmodligen dött om de sett mig rida Lina utan både sadel och träns... 
 
 
 
Idag fick Z vila helt, mest för min skull. Jag var hemma fem i morse och är inte så värst pigg idag. Inte bakis för jag drack inte, men trött som bara den. Istället åkte jag och Caroline och tittade när Marina tävlade Beckis i Everlöv. De vann! Så himla kul! Marina var så gullig, hon sa att hon var så glad för Beckis, och att hon fått oss som en liten extrafamilj på köpet. Blev så glad när hon sa det! Det värmde verkligen!