Joli Sporthorses

I helgen arrangerades det hoppkurs på ridklubben lördag till söndag. Verkligen kul initiativ och jag var anmäld med Z från början, men eftersom hennes ben inte är helt ok så fick CC och Corint ställa upp som stand ins. Jag skulle ridit Z två dagar, men varken CC eller Corint orkar ju så mycket, så defick dela på bördan. 

 

Först ut var CC, han var lite yster kan man säga när han kom in i ett ridhus fullt med ponnyer och annat löst folk. Matte satt dock kvar. Han har ju inte hundra framåtbjudning ännu, så jag förklarade för Pontus att det egentligen var överkurs för honom att vara med på något sånt här, och att vi mest gjorde det för miljöträningens skull och för att jag vill supporta klubben när de arrangerar saker. Inga problem sa Pontus, som anpassade träningen superbra till oss. Vi red lite övningar som gick ut på att få till ordentliga vägar, att ställa hästen rätt och flytta för skänkeln, det är minsann en utmaning på en treåring, men det gick fint, är väligt nöjd med hur lättriden CC är. Sedan hopapde vi lite småhinder, så små att CC undrade vad meningen egentligen var, jag brukar ju hoppa iaf 60cm med honom och nu var det nog typ 40, så han hoppade inte riktigt utan galopperade över. HInderna är ju 5555inget som helst problem, han är väldigt styrbar och positiv så det bara flöt på. Avslutade med vårt livs första bana, om än en kort sådan. Då var han lite i tröttaste laget och hoppade kan inte inte sitt allra bästa men han gjorde det bra. Pontus gillade honom mycket, och han trodde det skulle släppa det här med framåtbjudningen väldigt snart. Det är lixom på väg, han ska bara förstå vad det är han ska göra. 

 

Igår var det Corints tur. Hon är ju stor och stark som en oxe och inte riktigt vad jag är van vid att rida, men vi börjar förstå varandra mer och mer. Hon var superduktigt, nu lyssnar hon mycket mer på vad jag ber henne om och kastar sig inte handlöst över hindren längre. Vi övade mycket på att få henne loss i bogen, ha bra kvalité på galoppen och försöka få henne att lösa uppgifterna lite granne mer på egen hand. Hon är ju snart 21 år och man kan inte begära hur mycket som helst utav henne, men hon utvecklas verkligen och det är jättekul. Hoppa älskar hon ju och hon är pigg och fräsch. Pontus gillade henne oxå, han tyckte vi skulle betäcka med en hopphingst. För min del tränade vi på att ha mer tyngd i knäna som Pontus uttryckte det, alltså att jag ska kunna svikta mer där och det är där jag ska ha min tyngdpunkt, ett bra knep som funkade väldigt bra för mig.  Dessutom sa han att han tyckte jga red bra och det blev jag väldigt, väldigt glad för! Jag har ju lite halvkass självförtroende och då behöver mna höra sånt ibland!