Ägga-hoppet

I fredags var det terräng, i lördags en lugn uteritt i främst skritt och lite jogg, och i söndags var det klubb-tävling, den ärorika ägga-hoppningen! När jag var liten fanns det fyra tävlingar man kunde vara med på varje år, Klubbmästerskapen som var i juni, halloween-hoppningen på höstlovet, julklapps-hoppningen på jullovet, och ägga-hoppet på påsklovet. Kommer ihåg hur mycket man längtade och hur nervös jag var (ovanligt)! 
 
Det här året var jag lite mindre nervös får jag säga, men det var kul att se alla ridskolebarn som pyntat sina hästar med fjädrar och var så fokuserade och nervösa att man skulle kunna tro att det handlade om ett världsmästerskap. 
 
Jag var lite bekymrad för två saker, dels hur logistiken skulle gå ihop sig, och dels hur Z skulle hantera situationen med fjäderklädda ponnysar och barn överallt, och att det faktiskt var lite tävlingsatmosfär. Det hela funkade ändå över förväntan får jag säga. Jag började rida fram Z, hon var fin och avspänd, hoppade några skutt, sen fick Caroline leda henne medan jag red fram Corint. Jag är ju van vid "vanliga tävlingar" och hade beräknat att det skulle ta undefär 30-40min till Corint skulle starta sin klass, som var svindlande 80cm. Jag misslyckades kan jag ju erkänna. Fjäderklädda ponnysar tar betydligt längre tid på sig än 2min/ekipage, och då hade jag ändå tagit i eftersom det bara var clear round, alltså ingen omhoppning. Vi red fram i två hundra år ungefär, och ponnysarna blev aaaaaaldrig klara! 
 
Tillslut var det ändå vår tur, och vid det här laget hade Z typ somnat. Jaja, avspänd var hon ju iaf och det är ju positivt! Först ut var alltså Corint i 80cm, hon var jättefin och lyssnade bra, dock rev vi sista hindret. Jag vet inte riktigt varför, vi kommer kanske lite nära, och hon var nog lite trött, men vi var såklart jättenöjda med tanke på att det är andra gången hon hoppar bana och första gången hon hoppar kombination! 
 
Nästa startande efter Corint var Celie på Soya i 90cm, och därefter var det jag på Z, så det var bara att byta häst snabbt som tusan, trava och galoppera lite medan de höjde banan och sedan fick vi skritta runt medan Soya hoppade. Snabba pix! Som tur var så skötte Z sig bra ändå, och satte en nolla i 90 trotts att matte mesred och bromsade hela tiden. Jag vill att det ska kännas så in i bänken kontrollerat, och det funkar inte rikigt. Jag måste ju ha galopp i hästen! 
 
Efter vår runda höjdes det till 100cm och det var vår tur igen, nu hade jag bättre tempo (vilket kändes vansinnigt fort), och Z kunde därför hoppa betydligt bättre. Jag måste försöka tänka att jag har henne framför mig hela tiden, då känns det mer kontrollerat trotts att det går fort. Annars har jag utveklat en ovana att stå upp över hennes bogar, och det funkar inte alls, så det måste vi träna på! Vi satte nollan även här, och fick massa applåder, så gulligt med alla ridskolebarn som tycker det är så vansinnigt högt! Till Halloween-hoppningen kanske jag ska hoppa en 120-bana istället och ge dem en riktig show? Den här gången valde jag att rida två små klasser för att vi är lite ringrostiga båda två och behöver få allt på plats innan vi höjer. Jag måste våga rida henne framför allt. Det är lixom avgörande när hindren blir högre, men det kändes stor skillnad bara på 100cm gentemot 90, Z hoppar så mycket bättre när det är högre, och jag rider bättre oxå! 
 
Måndagen sen fick Z vila, istället hjälpte jag Celie på tävling och förberedde inför hemmaklubbens dressyrtävlingar. I tisdags så trimmade jag lite, tränade på att försöka hålla henne framför mig, och på att göra halvhalter där hon verkligen sätter sig och trampar till, gick jättebra! Är härligt att rida henne när ridningen faktiskt fungerar och hon inte tjurar ihop när man ber henne om saker. Idag får hon ännu en vilodag, eftersom förra veckan blev rätt så intensiv för henne. Det är hon väl värd! 
 
Här kommer filmerna från tävlingen!
 
 
 
 
 
 

Glad påsk!

Såhär kul hade vi i helgen! 
 
Två felfria rundor!!