Helgen

Oh my gooood vilken hektisk helg jag haft! Är väl lika bra vi tar det från början!
 
I fredags var det relativt lugnt, jag kom hem från jobbet, red och sen sprang jag en runda. Behövde samla lite energi inför vad som stundade, för på lördagen var det bara till att gå upp i ottan, träna, rida och sen köra ut till hovslagaren och fortsätta inridningen utav Nellan.
 
När väl allt var klart med det så bar det av hemåt för att sedan möta upp Caroline och bege oss till Ljungby där Marina skulle tävla Beckis för första gången på ett år. Han skulle dessutom debutera Intermediere I, och målet var att sätta ett godkänt kval för svår dressyr. Det gjorde de med råge då de vann hela kalaset. Var riktigt kul att träffa familjen Mattsson igen, var ju ett halvår sedan sist (när vi lämnade Cognac, som för övrigt gör rena byten nu, mindre än ett år efter att vi red in honom, helt galet!) så vi hade mycket att prata om! 
 
Jag hade kameran med men tyvärr blev bilderna inte alls bra då det var väldigt mörkt i ridhuset.
 
Ungefär såhär suddiga blev bilderna i ridhuset.... 
 
Ute blev det aningens bättre! 
 
Mycket nöjd häst och ryttare! 
 
 
Vi kom hem strax innan tio och då halmade jag upp Zamonas box, så den skulle var klar till söndagen när de skulle stallas in. 
 
Klockan 06.00 på söndagen körde jag, Josefine och Quman till Kalmar, det var nämligen så att Annelie och Batman skulle debutera på tävlingsbanorna. Ridklubben Udden var arrangör och klassen var en 90cm debutant. Dressyren gick hyfsat, helt klart över förväntan, hoppningen var felfri på hinder men Annelie gjorde ett klokt val och red en snygg runda som var väl avvägd och fick tyvärr 5 tidsfel för det. Men alla gånger hellre en bra runda, som är felfri på hinder, än att Batman skulle taggat till för mycket men vara inom tiden. Helt rätt val att göra och rundan var som hämtad ur skolboken trotts att det var trångt och stora Batman hade svårt att få plats på de relaterade avstånden och i kombinationen. Terrängen sen var felfri inom tiden, och heöt ärligt hade jag inte förväntat mig något annat eftersom det är Batmans paradgren. Han och hans syster (Malin Petersens Sofarsogood) är väldigt lika där! Imed detta så satte det ett första kval till lätt klass! Så stolt över dem! Tyvärr ville inte kameran samarbeta med mig på söndagen heller, men men, man kan inte få allt här i livet!
 
På framhoppningen!
 
Suddig bild från banan...
 
 
 
 
 

Vikten av vila

Att unga hästar behöver vila och få smälta nya saker har jag pratat om mycket här på bloggen, men det är något jag anser att även äldre hästar behöver. Jag tror på kortare viloperioder insprängt lite då och då, med en sund igångsättning, dvs skritt ett par dagar (beroende på hur lång vilan varit behöver man skritta olika länge), men även att man ger hästarna längre viloperioder då och då för att bearbeta nya saker och få tid att fundera. 
 
Zamona är ju väldigt grön som ni vet, hon lär sig saker hela tiden och det senaste året har hon utvecklats enormt! Därför har det oxå varit väldigt bra för henne att få en längre vila nu när hon gått med föl. Det märks jättestor skillnad på henne i ridningen. 
 
Som ni minns har vi fått jobba mycket med att få henne att ta ett ärligt stöd på bettet, söka sig framåt och neråt istället för att knäppa av i nacken, och aktivera ryggmusklerna. Detta har varit väldigt jobbigt för henne och det märks att vilan gjort nytta, för nu är hon mycket ärligare i sin kontakt med bettet och mycket lättare att rakställa, vilket ju är väldigt grundläggande. 
 
Världens bästa Caroline tömkörde henne i onsdags och kände samma sak som jag gjort i ridningen, dvs enorm skillnad, och det är så otroligt roligt! Det här är ett kvitto på att det sättet vi valt att jobba med Zamona är det rätta, och att vi lyckats med det vi satt upp som mål! Jag är så himla glad och stolt över Zamona i detta, hon mognar och växer hela tiden, och fotstätter det såhär är det kanske inte helt omöjligt att vi ändå kan komma ut och tävla lite. 
 
Zamona tömkörs förra året
 

Världens bästa hingstunge!!

Åh va jag är glad för min fina CC-ponk! 
 
Igår åkte jag ut till betet för att raspa hovarna på honom. Jag var själv, vilket jag egentligen inte ville då det känns bra om någon kan hålla honom åt mig, men tänkte att jag iaf kunde prova. Ropade på honom, och som vanligt kommer han direkt, lilla hjärtat! Följer mig som en hund ut och står som ett ljus när jag binder upp honom i en staketstolpe utanför hagen och ger mig på hans hovar. Han är så himla duktig! Det är bannemig inte många tvåårshingstar man kan göra så med! Älskade, fina skrutt-pojken! ♥