Dyr veterinärvecka

Ja, som rubriken lyder, veterinäravgifterna fortsätter! Idag kastrerades nämligen CC, och han och Itzy vaccinerades. 
 
Kastrationen gick jättebra. CC är så himla snäll att spruta och han stod bra under hela tiden. Ena kulan satt lite högre upp än den andra men föll ner bra när han fick lokalbedövning. Veterinären var mycket duktig och hade ett bra sätt med hästarna så henne använder jag gärna igen! 
 
Nu står han inne tillsammans med Jalla. Boxvila första dagen sen ska han ut i hagen som vanligt och promeneras. Inridningen får vänta ca 4v så det hinner läka ordentligt. Han kommer få penicillin i 4 dagar intramuskulärt och förhoppningsvis ska det inte bli några komplikationer (håll nu tummarna hörr ni!). 
 
Känns skönt att det är gjort nu. 
 
Jag begravde hans manlighet i backen bakom stallet, may they rest in peace
 
 
 
 
 

Kolik

Usch nu börjar jag sakta vakna upp ur nattens mardröm. Zamona har haft kolik.
 
Jag kom till stallet efter jobb igår, klockan var runt fyra och hästarna hade nys kommit in. Mockar och fixar till dem och står sedan och pratar lite med Johanna och Caroline. Då lägger Zamona sig ner och försöker rulla sig i boxen, och reser inte sig utan ligger kvar, vilket hon aldrig brukar göra. Jag går in till henne och sätter mig på huk. 
 
"Du har väl inte kolik gumman?"
 
Caroline sa att hon sett henne ligga ner mycket i hagen under dagen oxå, vilket Zamona typ aldrig gör. Men det kunde ju vara att hon var trött och sliten efter måndagens storm. Även om våra hästar var lugna så höll de ju dem garanterat vakna.
 
Jag körde iaf hem och käkade medan Caroline var iväg och red Corint. Vi skulle ses kvart över sju och gå iväg med CC till ridhuset. Strax innan jag skulle köra ringer Caroline och säger att det är något fel på Zamona. Hon lägger sig hela tiden och hon hade lite feber. 
 
Jag kastar mig i bilen, övertygad om att det är kolik. Väl framme har Caroline redan tagit av täcket, vi hör inga/mycket svaga tarmljud och jag tar ut Z och börjar gå med henne direkt. Försöker ringa distriktsveterinärerna i Flyinge men får inget svar. Johanna provar ringa dem igen och lyckas få tag på tjejen som hade jouren, men hon var i Trelleborg (tio mil söderut) hos en kolikhäst och hade en sårskada däremellan. Hon rekomenderade att vi ringde veterinärerna i Röstånga, men han som hade jouren där var i Höganäs (tio mil norrut) och kunde inte komma. Tisslut lyckas Johanna googla fram numret till veterinärerna i Hörby, och som tur var kunde han som hade jouren där komma ut direkt. Han var hos oss på tio minuter. 
 
Zamona piggnade till lite under tiden jag gick med henne, hon blev ju lite uppspelt av att lämna Itzy (som för övrigt uppförde sig exemplariskt och tog det lugnt och kkade hö i boxen) vilket säkert fick lite fart på magen. Jon fick iaf kramplösande och såg genast bättre ut. Veterinären tyckte jag skulle kolla till henne varannan timme ungefär till det kramplösande slutat verka (ca 8h), men när jag satt hemma och väntade på att klockan skulle slå tolv och de första två timmarna skulle ha gått kunde jag inte bärga mig. Jag körde ut efter 1½, och tur var det! 
 
Jag hittar Zamona liggandes i boxen, krampande, med nacken böjd bakåt och ögon rullande i huvudet. Hon hade så ont. Jag ringde direkt veterinären som skulle komma så fort han kunde. Jag satte mig i boxen och grät. Jag var förtvivlad. Det gjorde så ont i mig att se hur ont Z hade. Och stackars lilla Itzy var såklart rädd och sökte tröst hos mig, och bara tanken på att hon kanske skulle förlora sin mamma fick mig att gråta än mer hysteriskt.
 
När vet kom ut igen fick hon paraffinolja och vatten via svalgsond. Mer kramplösande kunde hon inte få innan det andra slutat verka så det var bara att hålla tummarna och hoppas att det skulle hjälpa med oljan och vattnet.  Veterinären sa att släppte det inte så skulle han komma ut en gång till och ge henne olja+vatten, och funkade inte det så fick det bli att åka in till djursjukhuset i Helsingborg fr buköppning. Jag promenerade henne i en timme ungefär och det kom faktsikt några stenhårda tollar, jag satte in henne i boxen och valde att vänta ca en timme till i stallet. Vid halv fyra gick jag med henne en timme igen och då såg hon helt normal ut. 
 
Jag körde hem, och Johanna kom ut kl 05 för att fodra (Z fick bara lite betfor och hö) och allt verkade fortfarande stabilt. Johanna och Caroline kollade till henne ett par timmar på morgonen så jag kunde sova, och kl 8 körde jag ut igen för att se så allt var ok, vilket det var. Hon hade bajsat och det såg normalt ut. Att man kan bli så glad över lite bajs! Jag har kollat henne varannan timme hela dagen, och tänker göra så under kvällen med för säkerhetsskull. 
 
Det här har varit fruktansvärt. Jag har varit med om kolikhästar många gånger förut, men antingen har de inte varit mina eller så har det inte varit såhär allvarligt. Såklart blir man ledsen och berörd även om det inte är ens egen häst som är dålig, men det är själjvklart alltid värst när det är ens egen ögonsten som svävar mellan liv och död. Jag vet inte vad jag skulle ta mig till om Z skull dö. Hon är luften jag andas! Jag kan inte leva utan henne. Jag är så tacksam att hon fick stanna kvar hos mig, och jag hoppas att jag aldrig mer behöver uppleva detta! 
 
Älskade Zamonkan! ♥
 
 
 

Micklem-tränset

Camilla bad om en utvärdering av Micklem-tränset. Jag har ju lånat min stallkompis Micklem till Zamona under förra hösten/vintern när jag red henne och hon fungerar mycket bättre på det än på ett vanligt träns. Zamona är väldigt orolig i munnen, hon gapar och vill inte riktigt ta stöd på bettet vilket är väldigt vanligt med OTTBs (Off the Track ThuroughBreds) då de sällan (skulle säga aldrig) får lära sig acceptera bettet och dess inverkan.

Micklemtränset har absolut hjälpt Zamona att ta ett bättre stöd på bettet, då det stabiliserar bettet på ett sätt som ett vanligt träns inte gör. Dels funkar nosgrimman lite som en remont, utan att hämma hästens andning genom att spänna över andningsvägarna som jag tycker remonter gör. Jag gillar ju i vanliga fall mest att rida med pullarnosgrimma eller en löst spänd engelsk nosgrimma då det är skonsammast för hästen och dess andning. Dels så hjälper clipsen till att stabilisera bättet ytterligare. Jag upplever att Zamona tar ett mycket bättre och ärligare stö på bettet, och jag tror det här tränset har hjälpt oss komma över en tröskel i utbildningen då hin nu även går stadigt med vanliga träns.
 
Sen är ju träset utformat för att lämna nerver i hästens ansikte och nacke fria från tryck, helt ärligt har jag inte märkt så stor skillnad på just den punkten (det sägs ju att hästar ska klia sig mindre efter man tagit av tränset osv) men mina hästar kliar sig ändå. Det kan ju dock inte skada att lämna nerverna fria kan jag tycka! 
 
Det enda jag har att sga om det som är negativt är att det är väldigt fult, och lädret är inte världens bästa. Dessutom tycker jag det är för grova remmar. Jag gillar lite nättare träns på mina hästar eftersom de har så små och ädla huvuden, men det är ju en smaksak och helt ärligt så är det ju det minst viktiga. Fördelarna väger över nackdelarna för mig! Jag är jättenöjd! 
 
Hittade ingen bild på Z med Micklem på, så får bli en random bild på henne!