Piggelin!

Jösses va pigg herr Cognac var idag då! Han ångade på som ett skenande tåg typ! Eller ja, riktigt så illa var det kanske inte, men han var stark och pigg! Höll sig på mattan dock vilket var trevligt! Tränade på start och stopp, lite sidvärtes och lite samling. Han kan minsann! Fina killen! Hoppas verkligen han kommer till någon riktigt duktig så han får komma till sin rätt, det finns sååååå mycket potential i honom! Nu var det ju många år sedan jag red Beckham, men jag tror minsann lillebror Cognac har mer att ge än storebrorsan! 
 
Nu börjar det förresten töa upp lite här, så det finns eventuellt hopp om att snart kunna rida utomhus igen! 
 

Storebror Beckis rids av Maja

Fälttävlanssäsongen närmar sig!

Nu är det en månad kvar till årets första fälttävlan går av stapeln på Tågarpsortens RF. Det känns så avlägset. Just nu är det is och snö överallt och man kan inte rida utomhus över huvudtaget. Jag är glad att jag inte behöver känna stressen över att jag måste ha en häst färdig till dess. Jag vill kunna träna terräng ett par gånger innan jag startar första starten på året, och kunna konditionsträna ordentligt innan, vilket är omöjligt när det är is, is, is.
 
Enda chansen man har som hobbyryttare är ju att flytta fram årsdebuten i ett sånt läge, men med tanke på hur få tävlingar vi har varje år så vill man ju gärna hinna med de man planerat. Det är alltså 4 veckor kvar till årets första start. Det betyder 4 helger. Helgen efter Tågarp är det fälttävlan i Flyinge. Hade jag haft en häst hade jag nog planerat att starta båda. Hade jag tex haft Lina hade jag ridit en debutant första helgen och därefter en lätt helgen efter. Men, då hade jag inte velat träna terräng helgen innan Tågarp, eftersom hon skulle komma att gå 2 helger i rad. Det hade gjort att jag hade haft 3 helger på mig. Visst, det ska bli varmare har de lovat, men denna helgen lär vara omöjlig oavsett, och oddsen att underlagen skulle hinna töa upp och torka upp så att jag hade hunnit träna en gång de kommande två helgerna är väldigt osannolik.
 
Ska man ha någon vidare chans att placera sig gäller det att vara med från början dessutom. Nästa tävling efter Flyinge är inte förrän i maj månad och däremellan vill man ju träna på det som kanske inte gick så bra i första starten. Det är inte riktigt samma sak som att missa en hopptävling eller en dressyrtävling, dels för att det är tre moment som ska fungera, och det finns få tävlingar, och dels för att man tävlar mot i princip samma ekipage hela tiden, och man måste försöka hålla jämna steg på ett annat vis. Nä, det är skönt att slippa den stressen. Om man nu ska se något positivt i att man inte har någon tävlingshäst i år!

Suverän helg!

Helgen har, hör och häpna, varit lugn och skön. Känns som jag har fått gjort vad jag ska utan att stressa, vilket är helt underbart! Kan inte minnas när det hände senast. Fredagen bjöd på ett helt magiskt ridpass på Cognac. Han hade verkligen en riktigt bra dag, bar sig själv och lyssnade fint på alla hjälper. Caroline red också en sväng och hon var helt lyrisk på vägen hem. Det är verkligen en häst utöver det vanliga!
 
På lördagen fick han (och jag) vila. Jag hade stalltjänsten och skulle iväg på middag på eftermiddagen vilket gjorde att det inte riktigt hanns med någon ridning. Underlaget är katastrof just nu, is överallt, och stenhård skare på snön, så har inte kunnat rida Chiloé heller. Var riktigt skönt att kunna hinna med allt utan stress, och dessutom få maten serverad. Avslutade kvällen på inflyttningsfest hos Radical Riders mest trogna supporter och kameraman, Quman. It was awesome!
 
På söndagen fick jag den där sovmorgonen jag längtat så mycket efter. Självklart vaknade jag kl 8 bara för det, trotts att jag var galet trött. Vilket iof kanske var bra, för det gjorde att jag inte orkade vara nervös inför finbesöket, som gick mycket bra by the way! De tyckte Cognac var jättefin, och att vi gjort ett jättebra jobb med honom, vilket känns sjukt bra! Att höra det från så framstående ryttare, som ser så mycket fina hästar, det är fantastiskt roligt! Skönt att få ett kvitto på att man faktiskt gör rätt, att ens inridningsystem fungerar, och att man faktiskt har öga för vilka hästar som har kvalité!