Pepping

Inför helgens tävling! 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

On tour!

Så var första ridturen efter flytten avklarad!

 

Började lite intressant med att min kära mor (som jag tillfälligt bor hos tills vi flyttar in i huset) hade städat undan mina ridbyxor. Jag letade igenom exakt hela huset, men mor min är listig och har gömt dem på något fantastiskt bra ställe. Hon har dessutom åkt till Frankrike och jag fick icke tag på henne. Jaja, inte mycket att göra, utan körde upp till Citygross där de brukar ha en kanonbra hästavdelning, men något har uppenbarligen gått väldigt snett, för den var allt annat än kanonbra numera. Kan ju säga att där var inte ett enda par ridbyxor jag hade kunnat stå ut med att använda, inte ens i nödfall. Så det blev inga! Var inte jättesugen på att rida i mina helt sprillans nya jeans, så jag red i regnbyxorna jag alltid har liggandes i sadelkammaren. Note to self: Ha alltid extra ridbyxor i stallet.

 

Blev att skritta ”bruks-rundan” (ni som följt min blogg sedan urminnes tider minns säkert att jag pratat om den rundan förr) som tar ganska exakt 1h att skritta. Jag har aldrig ridit den ensam med Z, och hon är ju som hon är att rida ut på, men hon uppförde sig jättebra! Hon var lite tveksam till en början, och när vi kom ut ur skogen vid brukshundsklubben och hon såg alla hundarna och människor som skrek och hade sig så blev hon lite rädd och frös fast, men jag lät henne bara stå och titta och sedan gick hon på fint igen. Duktig tjej! Vi hann dessutom rida medans det var bra väder, och precis när vi kom tillbaka så öppnade sig himmelen.

 

Jag och tant svart i skogen ♥

Hästtransportfenomenet

Något som gör mig galet arg är vad jag kallar ”hästtransportfenomenet”.

 

Varför ska alla bilar alltid köra som idioter om de hamnar bakom en hästsläp? Folk blir av någon anledning helt tokiga! De ska envist tränga sig förbi när det går från tvåfiligt till enfiligt, trotts att de inte hinner, så den som kör transporten naturligtvis får bromsa för att rädda sitt, hästens och idiotens liv. Jag har tom blivit omkörd på insidan en gång när det gått från två till en fil, då idioten tyckte att vägrenen kunde agera körfält, tilläggas ska att vägrenen var inte mycket mer än kanske 50cm bred, på sin höjd! Eller så ligger de med nosen i bakluckan på släpet och gör helt vansinniga omkörningar, bara för att sedan bromsa in igen när de kommit om. Detta händer såklart oftast på smala 70vägar (man kan köra i 70 med släp, men det tycks inte idioterna veta, utan de ska bara om), och det händer även om man som hästekipagsförare är lite olaglig och ligger kanske i 80 på 70vägen, så ska de ändå ligga en upp i röven, göra en vansinnig omkörning i en skymd kurva, vara nära på att frontalkrocka med en lastbil, för att sedan bromsa ner till 65 när de väl kommit om… Vad är det som gör att man absolut inte kan ligga bakom ett hästsläp? Är det på en väg där hastigheten är högre än vad släpet får gå i så förstår jag såklart att det är drygt att puttra fram i 80, men att riskera livhanken för att komma om kan jag för mitt liv inte förstå, hur mycket jag än försöker. Så farligt är det inte att ligga bakom ett hästsläp i 5 min för att sedan göra en säker och förståndig omkörning. Och varför ska de envisas med att bromsa in och köra långsammare än mig när de väl kommit om? Då kan de ju inte ha haft bråttom iaf, så vad skyller de då på?

 


Coolaste släpen... Ever!