Joli Sporthorses

Det är många som drömmer om att någon gång i livet skaffa en unghäst. En häst som man kan utveckla och forma själv. Jag tillhör inte den skaran. Jag har aldrig velat ha någon unghäst. Jag har alltid drömt om en välutbildad läromästare, som kan allt jag vill lära mig.

Ironiskt nog är jag väl den enda i världen som aldrig fått den där läromästaren.

Livet började med att jag fick min första egna häst, shettisen Sunrise. Jag var med när hon föddes, red själv in henne (blev avkastad typ hundra miljoner gånger, minns speciellt en gång när hon planterade mig med huvudet före i en snödriva. Jag började gråta och tårarna frös till is på kinderna vilket gjorde att jag grät ännu mer. Mor tröstade mig genom att dansa små-grodorna-dansen så blev jag glad igen. Allt var så lätt när man var barn!).

Sedan dess har jag lixom fastnat på unghäst-tåget. Med varje häst har jag börjat om från noll, även om de varit äldre hästar så har de varit helt gröna och man har sakta fått bygga upp dem från grunden. Lagom till de blivit ”något att ha” så har något hänt som gjort att jag ”förlorat” den hästen och fått börja om med en ny. Om och om igen.

Batman, Zamona, Diesel… på sätt och vis Lina också var oskrivna blad när de kom till mig.

När jag sålde Lina var det för att jag bestämt mig för att äntligen skaffa den där läromästaren. Nu var det min tur. Jag vill utvecklas som ryttare. Jag vill komma någonstans. Jag vill lära mig mer så att jag sedan har mer att lära unghästarna. Nu skulle jag få chansen att lära mig rida ”på riktigt”! Blev det så?

Nej.

Istället fattades beslutet att jag ska behålla CC.

Jag byter ut min dröm mot en liten, tanig, grå 1½åring.

Inte nog med det. Jag har dessutom betäckt Zamona, vilket gör att jag inte kommer kunna rida henne speciellt mycket framöver. Även om hon är grön, så är hon det närmsta en icke-unghäst jag kommer…

Istället får jag rida Cognac och Chiloé. Det uppskattar jag såklart jättemycket, även om de också är unghästar. Hellre en unghäst än ingen häst alls. Men det är ju lite komiskt. Chiloé ska betäckas till våren, och Cognac kommer gå vidare till en bättre ryttare (hoppas jag, för han förtjänar det) när jag är klar med honom och då börjar vi om på ny kula med Diesels lillasyster, sedan CC, sedan Diesels lillebror, sedan det ofödda fölet i Zamonas mage… Det är bara att inse. Jag får inte kliva av unghäst-tåget riktigt ännu…