Dagens

Hemma efter en heldag i stallet.

Först dressyrade jag lite på Lina. Hon var inte helt med på noterna utan tyckte det hela var rätt onödigt, men tillslut insåg hon att ju snabbare hon samarbetade deto snabbare fick hon komma ut i hagen igen, och sen gick det skapligt.

Zamona fick hoppa lite. Hínderupställningen från när jag hoppade Diesel stod fortfarande kvar så vi rullade över det några gånger. På framridningen var hon rätt dryg, ville inte ta skänklen osv, men det släppte och när vi väl började hoppa blev hon superfin.

Diesel var ett riktigt aber idag. Han reste sig, bockade, stanande och tvärvände, gick mot skänkeln och diverse andra dumheter. Vi som gjort så stora framsteg och nu helt plötsligt hade han tydligen glömt allt. Jaja, det släppte det med så småningom och han blev något sånär ridbar.


Världsstjärna för en dag

Eller det käns så iaf! Först och främst så har de senaste dagarna varit fullkomligt bananas på jobbet. Ni minns kanske att jag i måndags beklagade mig över mina närmare 190 samtal? Well, de resterande dagarna denna veckan har det var it över 200, och igår över 210. I onsdags var jag så trött att jag inte orkade rida, det blåste dessutom storm, så jag mockade och fixade, sen körde jag hem och sov. Var vid den tidpunkten tämligen säker på att jag inte skulle orka hoppträna, men det är nu allt det här med att få spendera dagen som en världsstrjärna kommer in i bilden!

Först och främst vaknade jag kl 06.30 av att solen sken in genom sovrumsfönstret, härligt bara det! Trotts att det var mycket på jobbet så var alla så glada och trevliga, och vid 11-tiden kommer min kära mor till jobbet (hon skulle hämta nya vinterdäck till deras bilar) och ger mig en blomma och godis till alla, vilket såklart gör att alla blir ännu gladare! Inte nog med detta, hon har dessutom varit och gjort stallet till mig! ♥ En mer underbar mor kan man nog bannemig inte ha!

Slutade jobbet kl 18.00 och körde direkt till stallet som vanligt, bara det att eftersom träningen börjar kl 19 så hade jag ju lite ont om tid på mig. Men som tur är har världens bästa Marie ryktat, täckat och satt på benskydd på Lina, så när jag kommer till stallet är det bara att lasta in hästen och köra!

Träningen sen går hur bra som helst. Vi hade en mycket intressant bangång innan vi började rida, där Tord förklarade varför man som banbyggare bygger som man gör, och vad man som ryttare ska tänka på för att inte hamna i fällorna. Otroligt nyttigt och väldigt intressant!

Sen hoppade vi fram lite, Lina var rätt taggad och väldigt stark eftersom hon stått i onsdags, men hon hopade fint. Sedan var det banhoppning, och därefter en kort genomgån innan det var omhoppning. Jag valde att rida en bana på hinder mellan 100 och 105cm, och omhoppningen låg på 110-115cm. Lina hoppade kanonbra och vi fick en sån härlig känsla! Nu hoppas vi bara att den känslan sitter i till på söndag. Den stora skillnaden är ju att det på söndag är utomhus, men det ska nog gå vägen.

Mina dag som världsstjärna avslutas med att ge hästarna nattmaten, pussa lite på mina fina praliner och sedan köra hem till dukat bord och färdiglagad mat.

Förstår ni vilken lyx?

Funderingar kring att blogga

Det här med elaka kommentarer på bloggar tycker jag är ett mycket tråkigt fenomen, men samtidigt så får det mig att fundera.

 

Först och främst kan jag konstatera att jag har väldigt snälla läsare som aldrig lämnar några elaka kommentarer. Det vill jag tacka för! Ni är guld varenda en, bara så ni vet!

 

Sen undrar man ju då, de som gång på gång drabbas av elaka kommentarer på sina bloggar, vad gör de för att provocera fram detta?

En hel del kommentarer grundar sig säkerligen i avundsjuka, men jag kan ändå inte riktigt låta bli att undra om det inte en del gånger är iaf lite befogat.  

 

Jag kan inte hjälpa att tycka, att om man sitter på internet och bygger upp en bild av sig själv och sina hästar, och sedan redovisar bilder, filmer, resultat osv som inte överensstämmer med det man gått ut med, så förstår jag att man som läsare blir fundersam. Om det här sedan upprepar sig, då kan man nog till och med bli lite ifrågasättande.

 

Jag förstår inte varför man inte kan vara ärlig med det man skriver? Är det inte pinsamt när man gång på gång visar på att det man påstår inte stämmer? Är det inte bättre att vara ärlig från början, så att folk istället kan följa ens resa och förhoppningsvis se en utvecklas?  

 

Skulle jag sitta här och påstå att jag har hästar som är utbildade 150 hoppning och medelsvår dressyr, och sedan bara kunna redovisa resultat i 100 och lätt B med samma häst så hade jag nog skämts. Jag hade nog dessutom förlorat min trovärdighet som hästmänniska. Visst är det sin sak att man går ner i nivå osv, och att man är utbildad en högre nivå än den man tävlar, men i sådana fall ska man väl ändå kunna uppvisa kunskaper på den nivån i vilket fall som helst?

 

För mig är man/hästen inte utbildad i någon specifik klass förens det är befäst och man är tävlingsmässigt redo. Med det menar jag att kan man inte gå ut och rida en 150-bana, enligt alla konstens regler vad gäller antal språng, hindertyper, avstånd och höjd/längd på hinder, så är man inte utbildad i 150. Kan man inte göra samtliga rörelser i Msv B (som för mig är msv eftersom jag är från stenåldern och msc C 1 och 2 för mig är gamla LA5 och LA6) på ett tävlingsmässigt sätt så är man inte heller utbildad i Msv. Att hoppa ett eller ett par fristående hinder på 150-nivå eller göra ett eller ett par byten är inte att vara utbildad i respektive klass. Det ska vara befäst och tävlingsmässigt.

 

Nu kanske jag låter som en riktig moralkärring, men sitter man bakom sin datorskärm och basunerar ut att man är på en nivå men uppvisar en annan, och när folk ifrågasätter detta slår det ifrån sig med spydiga svar, så får man räkna med spydiga kommentarer tillbaka.  

 

Bloggar av den typen är dessutom otroligt ointressanta. Vill jag läsa fiktiva berättelser kan jag köpa senaste numret av Min Häst. Bloggar är ju intressanta just för att det är en skildring på en persons verkliga liv, med de fram och motgångar som livet utsätter en för. Det är iaf därför jag läser bloggar.

 

Nä kära läsare, keep it real! Det gör jag, och i mina ögon är det mycket mer intressant!

//Rebecca, med hästar utbildade LA dressyr, 110 hoppning och Lätt fälttävlan!