Har du en dröm?

Jag har.

Jag vill ha min egen gård. Ett litet hus, som är hemtrevligt och mysigt, helst i ett plan. Jag vill ha en stor fräsch stallbyggnad, med 6-8 boxar, en liten Ior-box, stor sadel och foderkammare, en ordentlig spolspilta och bra lagringsmöjligheter för hö och halm. I stallet bor mina tävlingshästar, och eventuellt några av mina vänners hästar. Jag vill ha en lösdrift, en stor hage med kuperad terräng, ängsmark blandat med skog. Där ska min unghästar och avelsston gå. Jag vill ha ett stort fint garage där min kära sambo kan husera.

Jag brinner verkligen för djuren. Jag vill ge dem det absolut bästa. Jag vill vara där hela tiden, följa varenda steg i utbildningen och ha lite koll på läget. Jag gillar inte alls att ha hästarna inackorderade så som jag har det nu. Jag vill ha dem hemma, och jag vill ha koll på hur de äter, hur de mår, hur de beter sig när man tar in och ut dem...

Jag har förstått att det här inte gäller alla hästmänniskor, vilket förvånar mig, men jag kan på sätt och vis förstå det. Det är ju ett stort ansvar, men samtidigt är det som att prata ett främmande språk med mig som jag inte förstår.

Men det här är ju min dröm, ingen annans.

Jag längtar verkligen till den dagen kommer. Jag vill så gärna vara där nu. Så att även om jag är sjuk, så kan jag titta ut genom fönstret och se att allt är väl med mina fina hästar. Att varje morgon välkomnas av nyvakna hästar, och varje kväll önska dem godnatt, det är guld för mig. Att när helst jag vill kunna gå ut genom dörren och ha dem där. Nära.

Det känns nästan ännu värre att jag har haft det så. I två omgångar, och av olika anledningar så har jag fått ge upp det. Senast bodde jag i ett hus som inte höll värmen, som gjorde mig sjuk, i två år, bara för att jag inte ville släppa taget om att ha mina hästar hemma. När det är 2 grader varmt i huset, och man får sätta in saker i kylskåpet för att de inte ska frysa, då är det inte drägligt. Ändå bodde jag så, i två år. Och vet ni vad? Hade jag inte blivit sjuk hade jag säkerligen bott där än...



Fortfarande sjuk :(

Well, läkarbesöket igår resulterade inte i mycket, det är inget större fel på mig, om man bortser från febern. Detta gjorde dock läkaren väldigt orolig. Dessutom visade det sig att min termometer visat en grad under min faktsitk temperatur, så jag har lagat på 40grader när det var som värst, och nu har jag "bara" 38, så det är ju bättre iaf! Det gillar vi!

Jag saknar mina hästar jättemycket. Så mycket att jag nästan gråter faktsikt, ja, jag är vuxen och gråter som ett barn när jag inte får vara med mina fina pälsklingar. Så är det, live with it!

Som lite påster på såren anmälde jag mig till två tävlingar igår! Den första är redan om 1½ vecka, så jag hoppas jag blir bra snabbt så jag kan rida, nu har ju Lina fått lite ofrivillig vila i en vecka.

Vill bli frisk - OMGÅENDE!


Den här söta lilla islandshästen är i minsta laget för mig, men hjälmen är het tycker jag!