Ridtur i regnet
Igår fick vi rida i regnet. Nu är hösten här. Jag gillar hösten. Älskar den höga luften, avsaknaden av insekter, att naturen fullkomligen sprakar av färg… Men samtidigt är det en vemodig årstid. Speciellt när man inte fått någon ordentlig sommar.
Jag älskar som sagt hösten. Det är den årstid jag kan njuta mest av att ha häst, med härliga jaktritter, och såklart tävlingar! Man är ju på sin topp på hösten, efter en hel säsongs tävlande. Man kanske klättrat lite i klasserna och får nya utmaningar att jobba med över vintern. Men förr eller senare faller löven av och världen blir grå, och så kommer mörkret.
Det är ju tyvärr grått, trist, blött och kallt större delen av året här nere i Skåne. Det är inte förrän i april som världen börjar vakna till liv igen, och någon vinter brukar vi inte kunna skryta med. Det gör iof inte mig så värst mycket, jag gillar inte vintern. All is vi får dras med här nere, eftersom temperaturen pendlar fram och tillbaka över nollstrecket, är fullkomligt vedervärdig och livsfarlig om man håller på med hästar. Ju snabbare vintern är över desto gladare blir jag.
Tiden fram till jul brukar gå ganska fort, trotts att det är den mörkaste tiden på året. Här nere brukar inte vintern komma förrän i december, och den värsta tiden är helt klart i januari-februari. Då brukar jag låta hästarna få sin vila. Det är för farligt att kasa omkring som Bambi på hal is. Dessutom brukar det passa ganska bra för då är man ordentligt igång igen i mars när det är dags att börja bygga kondition inför årets fälttävlanssäsong. Finns inget bättre ställe att cantra på än grusvägar som blivit rejält mjuka av smältvatten.
Såhär glad var Z av att tvingas ut på uteritt i regn... De två saker hon avskyr mest. Stackars...