Lite allmänna funderingar kring ridmode

Har ni tänkt på hur mycket ridmodet har utvecklats på senaste år? Det har verkligen blivit lika stort som modet i vanliga världen, med trender som kommer och går, och extrema märken. Kommer ni ihåg förr? Kyra-jackorna, helskodda Golden Dress-ridbyxor, och färgerna som var mest populära var senapsgult, mossgrönt och vinrött. Nu på senaste år har ridmodet spunnit loss fullkomligt, och allt har blivit åt det extrema hållet. Jag minns när jag var lite halvmobbad på ridklubben för att jag hade bling på mitt träns. Herregud, jag var ju en trend-setter! Haha! Allt är blingat nu för tiden. Många trodde det var en snabbt utdöende trend men den har hållt i sig, till min stora lycka, då jag förmodligen var en skata i mitt förra liv, och älskar allt som glimmar och glittrar. Nu tror jag dock att ridmodet kommer tonas ner. Jag tror det går mer tillbaka till det klassiska modet igen, i nedtonade färger och kanske lite mindre bling. Det kommer inte beröra mig dock, jag kommer fortsätta älska mitt bling, precis som jag alltid gjort.
 
 
När jag köpte Batman började min kamp om att lyckas få ihop schabrak i alla regnbågens färger. Det var ett hästjobb, för då var det inte alls lika populärt med extrema färger. Jag kommer ihåg som jag fick kämpa för att hitta mina orangea schabrak, och det gula! Herre min skapare vad jag fick leta! Men jag lyckades rätt bra. Nä så jag hade schabrak i rött, orange, gult, grönt, blått, och violett så var jag ju tvungen att hitta alla andra färger också, rosa, ljusblå, äppelgrön, vinrött, tukos… och så självklart klassiker som svart, brunt, beige och vitt. Jag har en ganska imponerande schabraksamling.
 
 
Något som jag drömt om sedan typ 2008 har dock varit ett glittrigt schabrak. Jag har tjatat hål i huvudet på många gällande det här förbenade, glittriga schabraket. Jag har trott att jag slutligen hade fått tillverka ett själv, när plötsligt HV Polo lanserar precis det jag sökt efter. Lyckan var total kan man ju säga och jag var tvungen att köpa två bara för att. Sedan dess har jag dock gett bort en del av mina schabrak, och sålt några stycken. Kommer rensa ännu mera bland dem nu när jag ska flytta. Mission completed. Nu kan jag göra mig av med lite gammalt och skaffa lite nytt… eller kanske inte. Jag behöver inte fler schabrak…
 
 
 
 
Träns är också en sak som jag lyckats samla på mig massor utav. Det är kul att ha, men rent krasst använder man ju sällan mer än ett par stycken. Mina favoriter just nu är dressyrtränset med 4cm nosgrimma med vitt foder och swarovski-pannband med stora stenar, dressyrtränset med lackad nosgrimma och svart bling-pannband med stora stenar, pullartränset med mässingsclincher på nosgrimma och pannband och pullartränset med vita sömmar och swarovski-pannband med små stenar. Alla de andra 20 tränsen jag har använder jag knappt. Speciellt inte nu när jag bara har en häst…
 
 
 
Åter till vad jag tror kommer bli stort i höst vad gäller ridmode. Jag tror som sagt på mer nedtonade färger, jag tror på mycket marinblått och plommonlila. Tror även att vinrött kommer bli mer populärt igen, speciellt som kontrastfärg till marinblått. Vi vill nog komma tillbaka till det lite mer sofistikerade nu, eller vad säger ni? Stora loggor kommer säkert fortfarande förekomma ett tag framöver, men jag tror det kommer komma mycket alternativ med mindre loggor. Jag tror också att modet med att ha sitt namn broderat på schabraken kommer komma tillbaka nu, som substitut för loggorna.
 
 
Men men, jag är ingen modeguru, som ni säkert alla redan vet. Den som lever får se helt enkelt, men nyheter är ju alltid kul!
 
 

Gårdagen

Igår var vädergudarna på min sida! Det regnade och åskade hela dagen, men lagom till jag skulle till stallet så blev det uppehåll. Perfekt! För underlaget i paddocken är absolut bäst när det regnat.

 

Jag började med att rida Diesel. Tog ett hyfsat lätt joggingpass på ridbanan. Han har vilat ett tag, men kändes mjuk och fin. Blev inget långt pass utan vi fokuserade på att få honom mjuk och lösgjord, och fram till handen. Gick kanonbra! Unga hästar behöver stimuleras hela tiden i ridningen, speciellt om de har lite bus för sig som herr Diesel, så jag brukar ställa dem utåt ett par steg, rakrikta ett par steg, ställa inåt ett par steg, rakrikta igen och sedan göra en tempoväxling innan jag börjar om igen, en övning jag lärt mig av Lords ägare som jag tycker är superbra och går att modifiera så det passar både mindre erfarna hästar och hästar som kommit längre i sin utbildning. Gör mycket serpentiner, byter varv ofta, försöker få hjärnan att jobba så att de har fokus på ridningen och inte på att hitta på hyss.

 

Sen var det då Zamonas tur. Jag red igenom LB:1-programmet med henne. Bitvis var hon spänd, men bitvis var hon riktigt fin. Hon är svår för att hon blir så arg när man tvingar henne att jobba. Hon gillar inte när det händer för mycket. Det är något jag måste träna på mycket mer med henne. Ett bra mål för vintern tycker jag! Det handlar ju om lydighet. Hon är inte så långt kommen i sin utbildning, så hon måste betraktas som en unghäst även om hon är 11 år, och nu är det dags att sätta lite mer press på damen vad gäller lydigheten. Jag vill att hon ska svara snabbare på hjälperna och inte tjaffsa så mycket när jag ber om en ny uppgift. Hon vill inte riktigt acceptera bettet, hon gapar mellan varven och hon slår sig fri när hon tycker saker börjar bli jobbiga. Det är verkligen inte så att hon gör det hela tiden, och hon har blivit mycket bättre på att vara stadig fram till bettet, men perfekt är det inte, än. Ska även prova att rida henne på Nova-bett och se om det kan bli någon skillnad, rider henne på ett tredelat sprenger nu och det funkar bra, men kan ju vara värt att prova något annat. Var iaf nöjd med henne. Halterna blev helt perfekta, alltid något! Älskar mina häst fast hon är lite knäpp!

 

Ridtur i regnet

Igår fick vi rida i regnet. Nu är hösten här. Jag gillar hösten. Älskar den höga luften, avsaknaden av insekter, att naturen fullkomligen sprakar av färg… Men samtidigt är det en vemodig årstid. Speciellt när man inte fått någon ordentlig sommar.

 

Jag älskar som sagt hösten. Det är den årstid jag kan njuta mest av att ha häst, med härliga jaktritter, och såklart tävlingar! Man är ju på sin topp på hösten, efter en hel säsongs tävlande. Man kanske klättrat lite i klasserna och får nya utmaningar att jobba med över vintern. Men förr eller senare faller löven av och världen blir grå, och så kommer mörkret.

 

Det är ju tyvärr grått, trist, blött och kallt större delen av året här nere i Skåne. Det är inte förrän i april som världen börjar vakna till liv igen, och någon vinter brukar vi inte kunna skryta med. Det gör iof inte mig så värst mycket, jag gillar inte vintern. All is vi får dras med här nere, eftersom temperaturen pendlar fram och tillbaka över nollstrecket, är fullkomligt vedervärdig och livsfarlig om man håller på med hästar. Ju snabbare vintern är över desto gladare blir jag.

 

Tiden fram till jul brukar gå ganska fort, trotts att det är den mörkaste tiden på året. Här nere brukar inte vintern komma förrän i december, och den värsta tiden är helt klart i januari-februari. Då brukar jag låta hästarna få sin vila. Det är för farligt att kasa omkring som Bambi på hal is. Dessutom brukar det passa ganska bra för då är man ordentligt igång igen i mars när det är dags att börja bygga kondition inför årets fälttävlanssäsong. Finns inget bättre ställe att cantra på än grusvägar som blivit rejält mjuka av smältvatten.

 


Såhär glad var Z av att tvingas ut på uteritt i regn... De två saker hon avskyr mest. Stackars...