Bra pedagoger är sällsynta

Jag har fått känslan av att måna barn nu för tiden inte lär sig ta hand om sina hästar. Detta gör mig lite upprörd. På många ridskolor står hästarna färdiga och klara i ridhuset när barnen kommer. Hur ska de kunna skaffa egen häst när de inte ens kan sadla eller tränsa? Inte vet hur man borstar? Inte vet hur man mockar, fodrar eller känner igenom sin häst? Inte förstår sig på hästens som djur, och lär sig om flyktdjurens naturliga instinkter?

När det väl ska läras ut tycker många barn det är tråkigt att mocka eller borsta. Tycker de det ska de inte ha häst. Ridskolor borde egentligen heta hästskolor, och lära ut just hästhållning och hästhantering utöver ridningen. Jag tror det är många som rider på ridskola till de är i tonåren, har icke hästkunniga föräldrar som köper en ponny istället för en moppe till ungen, och så kan ungen inte ens tränsa själv? Det här är i mina ögon allt annat än acceptabelt.

Sen tror jag många pedagoger på ridskolor runt om i Sverige ser sina elever som en grupp ungar som ska rida runt runt, istället för individer. Ska man jobba som ridlärare ska passionen till barnen vara större än passionen till hästarna. Vill man inte jobba med barn, utan med hästar, så ska man inte ta anställning som ridlärare utan som beridare eller hästskötare. 

Jag jobbade som ridlärare på en friluftsridskola förut. Där fick man lära sig att borsta, sadla och tränsa innan varje lektion, en kvart gick åt till detta och 45 min till ridning. Mycket bra upplägg. Var 4:e gång hade man teori, då lärde man sig allt från hästens färger, till sjukdomar och foderstater, anpassat efter elevens ålder och kunskapsnivå. Häst bytades efter 4 ggr.

Man red ute alltid. På ridbana eller i skogen, nybörjare hade alltid ledare, oftast föräldrar eller äldre syskon. Det skulle alltid vara en anhörig på plats i nybörjargrupperna, vi förklarade att det här är ingen fritidsgård där man lämnar sina barn och sen kör iväg, det är en farlig sport och det är av största vikt att föräldrar är närvarande. Kom barnet dit utan ordentliga kläder skickades de hem igen. En nybörjare blir inte varm när h*n rider om det är minusgrader ute, och behöver således en vinterjacka! Vilket vissa föräldrar inte kunde förstå...

Jag tycker det är viktigt att man lär sig häst, inte att rida. man ser hur många som ridit på ridskola och sedan skaffar egen häst och inte kan något alls! För hästarna bästa ska man lära sig hur man tar hand om en häst, hur man känner igenom en häst osv osv...

Som pedagog är det jättevitkigt att se till varje individ. Vissa kan man pressa lite, och de tycker det är kul att utvecklas och få feedback, men för varje negativ sak man säger måste man komma ihåg att berömma lika mycket när man väl gör rätt! Vissa elever är räddare och behöver mer tid på sig, men ibland behöver de lite övertalning, man får boosta deras självförtroende så att de själva vågar tillslut, då får de en sund inställning till ridning.

Efter varje lektion hade jag en liten summering på någon minut med varje elev om ridpasset, vad som var bra och vad som var dåligt och vad eleven skulle tänka på till nästa gång. Detta gjorde jag i alla grupper, från knattar på 5 bast till "gubb-gruppen" där det bara var män i medelåldern som red. Det här tror jag är viktigt, för då ser eleven att man ser till alla, och att just den är lika viktigt som alla andra i gruppen. Duktiga elever kan lätt komma i skymundan för att man inte är lika "på" som på de som behöver mer hjälp, och de som behöver mer hjälp förstår att de inte bara gör dåliga saker utan även bra.


Jag gillar inte barn, jag vill inte jobba med barn, och därför jobbarjag inte längre som ridlärare. Men när jag gjorde det fick jag se förbi de aspekterna och faktiskt göra det så bra jag kunde för barnen. Jag kanske inte är världens bästa pedagog heller, så jag påstår inte att man ska göra som jag, men jag tycker att ska man jobba som ridlärare måste man vilja jobba med barn, och vilja utveckla dem inom sporten. Och man måste tänka långsiktigt med hur man lägger upp utbildningen, för barnens, och deras blivande hästars skull!

Pay and jump på Torns

Well well, igår var det pay and jump igen. Jag hade räknat (och fått bekräftat från organisatören) ut att ponnysarna skulle vara klara ungefär 12,30. Jag brukar alltid räkna med att allt är försenat på pay and jumper, de är inte direkt stjärnor när det gäller att hålla tidsplanen, oavsett var man rider, och därför satsade jag på att vara på plats runt 12 för att hinna gå banan, ta en fika och rida fram. När det var typ 20 ekipage före mig gick jag ut och gjorde iordning Lina. I vanliga fall brukar jag göra det när det är 25 ekipage före, men det gick så himla långsamt så tänkte det skulle bli gott om tid... men ack så fel jag hade! Det va på tok för lång tid! Jag skrittade och skrittade, travade fram lite på utebanan som var rätt ok, sen skrittade jag lite till... Tror det tog nästen 2h innan det var min tur att gå in på framridningen!! Som tur va var Lina extremt taggad och behövde skrittas mycket så hon kom ner på jorden lite, hon blev ändå lite symaskin på banan sen.

På framhoppningen var Lina både glad och lite nervös. Hon är inte van vid att det är så många hästar i ridhuset och hon blir lite stressad. Lade av några små krumbukter men annars kändes hon fin. Väl inne på banan uppförde hon sig bra, förrutom då att hon var väldigt "eldig" och lite svår att hålla. Ska diskutera detta med Lasse på onsdag, hur jag tacklar det på bästa sätt. Första klassen var vi felfria i och tyckte det flöt på rätt bra, är mycket mer nöjd med min ridning den här gången.

Sedan väntade ännu en lång skrittpaus, även om det bara var 16 ekipage mellan mina starter. Lilna blev inte ett dugg lugnare, och hon är minsann i rätt bra kondition nu, hon blir inte ett dugg trött, inte ens svettig. Hon är starkare oxå, vilket känns mest när man jobbar henne på volter i galopp. Andra klassen som var 90cm (svindlande högt!) gick oxå bra, hon var lika eldig och helt på hinder dock, men höjden är ju inga som helst bekymmer så nu blir det minsann inga fler 80cm-rundor. Min ridning var dock brutalt sämre än i förra klassen, jag höll på att glömma femman (hur man nu kan göra det när man redan ridit exakt samma bana en gång innan) och kom jättedåligt till sexan, men annars var det en helt okey runda. Tror Lina kommer bli superfin när hon väl får lite rutin. Blev iaf ännu en felfri runda.

Av någon anledning vill inte filmen länkas direkt på min blogg, så ni får helt enkelt klicka er vidare om ni vill se den. Länken har ni här:

http://www.youtube.com/embed/20QvwluztJY

Angelica Augustsson!!!

VILKEN TJEJ!!

HELT FANTASTISK!!!

Det finns knappt ord alltså!
Nya Malin Baryard utan tvekan och ett fantastiskt tillskott till svenska ryttareliten!!!