Nosgrimmor

Den information som finns om nosgrimmors olika funktion är ofta tunn, med utrymme för spekulationer.
Det finns nästan lika många åsikter om nosgrimmor (som om mycket annat i hästvärlden) som det finns hästmänniskor.

Jag tänkte, med risk att bli sågad vid anklarna, säga mina åsikter om lite olika nosgrimmor som jag har erfarenhet av.

En häst som är 100% lydig kan ridas/tävlas i alla discipliner utan nosgrimma, då nosgrimmans största syfte är (förutom att lägga bettet på plats) att hålla hästen mun stängd. Tyvärr är det väldigt få hästar som det här fungerar på. Man ska självklart ha koll på hur hästen ser ut i munnen, ofta kan hästar gapa på grund utav problem med tänder, sår i tandköttet osv, men det finns oxå hästar som vet att de kan komma uundan genom att lägga tungan över bettet eller gapa.

Inom westernridning får man inte ha nosgrimma vid tävling, för att domaren ska kunna se om ryttaren tar för hårt i hästen, och den pga detta gapar. Detta är något man borde ha i åtanke när man rider. Gapar hästen är kanske inte den första lösningen att skaffa en annan nosgrimma utan att kolla om hästen har problem med munnen och ransaka sig själv som ryttare, är jag hård i handen? Glappar jag mycket i min kontakt? osv...

Det finns de som rider med dubbla nosgrimmor, många elitryttare gör det och det har som vanligt när WC-ryttare gör något spridit sig som en löpeld. Jag förespråkar det inte. jag är av den åsikten att kan man inte rida sin häst på vanligt tränsbett och en vanlig nosgrimma ska man inte ge sig ut och tävla heller. Sanningen är den att en lydig häst ofta inte behöver massa konstiga nosgrimmor, hjälptyglar och skarpa bett, och mycket kan plockas bort genom markarbete och dressyr. Tycker man inte det är snyggt att rida utan nosgrimma förespråkar jag en löst åtsittande engelsk nosgrimma, om inte de andra nosgrimmornas funktion verkligen behövs. Man ska över lag aldrig spänna nosgrimman för hårt, dock förlorar den sin funktion om man inte spänner den alls.



Engelsk nosgrimma:

Är urfadern till alla nosgrimmor och kommer ursprungligen från frankrike, trotts att den kallas engelsk. Engelsk nosgrimma kallas ibland Cavasson, av det franska ordet cavecon som betyder grimma. Den används ofta i högre klasser i dressyr där man använder stångbett för att ge bettet det utrymme det behöver. Den engelska nosgrimman spänner runt hästens käkes övre del, och ska sitta ca 2 fingrar nedanför ganaschen, innanför sidostyckena. Den här nosgrimman lämnar den undre delen av käken fri, så att stångbett kan verka som de ska då sådana bett inte ska "läggas på plats" av någon nosrem. Det finns även i en variant där själva nosdelen består av ett rep, så kallad rep-nosgrimma, som är lite skarpare. Engelsk nosgrimma används ofta inom jakt-ritter i Storbritannien, ett träns med sådan nosgrimma kallas ofta hunter-bridle. Idag är dock de flesta engelska nosgrimmor fodrade och den fyller mer funktionen av utprydnad än att hålla bettet på plats.













Aachen-nosgrimma:

Kallas ibland för flash och är den absolut vanligaste nosgrimman. Den består av en engelsk nosgrimma med en nedre del som spänns nedanför bettet och kallas ofta nosrem eller snokrem. Den stänger inte munnen lika effektivt som en remont men stödjer ändå bettet bra och motverkar att hästen rör käkarna i sidled. Ofta sätts aachengrimmor lite långt ner, men den övre delen ska precis som den engelska sitta precis nedanför ganaschen. Nosremmen ska inte spännas så att den övre delen dras ner. Den undre delen har två funktioner, att hålla hästens mun stängd och att lägga bettet på plats.






 







Pullarnosgrimma:

Åsikterna och sägnerna om den omtalade pullarnosgrimman är många. ENLIGT MIG lyder följande:
Pullarnosgrimman kallas oxå Mexikansk- eller Grakle-nosgrimma och är i första hand framtagen för att ge lite effekt på starka hästar som pullar, (galoppterm som innebär att hästen ligger på och blir väldigt stark). Detta görs genom att två remmar spänns i ett kryss över nosryggen och när hästen gapar så blir det ett mer koncentrerat tryck över nosryggen än tex en aachengrimma. Ju längre ner krysset hemnar desstu större blir trycket. Man kan säga att effekten påminner lite av den hos hackamore-bettet. Dessutom lämnar pullarnosgrimman luftvägarna fria, och har därför blivit mycket populär hos fälttävlansryttare och inom galoppsporten. I vissa fall kan den även fungera bra om hästen har sår i munnen. Plattan som sitter under krysset ska helst sitta så högt upp som möjligt, och ringarna på sidorna ska sitta en bra bit upp på kindbenet, utan att ligga på kanten där de kan ge skav osv.











Remontnosgrimma:

Används ofta på unghästar då den placerar bettet helt rätt i munnen. Den ska placeras nedanför bettet, precis ovanför näsborrarna och omsluter munnen helt. På så vis ger den inget tryck på tänderna eller nosryggen. Alternerar dock i viss mån funktionen på bettet då den utövar tryck som hamnar både på nosen och under hakan vilket ofta får hästen att sänka huvudet. Bettet stabiliseras och inverkar mer jämnt över hela munnen. Konsekvensen blir att  tyglarnas inverkan överförs direkt på nosen. Man ska dock vara försiktig så att man inte spänner den för hårt, och att man inte spänner den för långt ner då detta kan hindra hästens luftvägar.









Hackamore:

Hackamore är ju ingen nosgrimma utan ett bett utan mundel, men det ligger ändå så nära att jag tycker det är värt att ta upp det. Hackamoret ska sitta på nosryggens bredaste stället. Sätt ett finger på varsin sida av nosryggen och dra nerå mot mulen så känner du vart de är.
Som gamla läran är det sagt att skänkeln ska sitta, precis som en nosgrimma, två fingrar i bredd från kindbenet.
Sitter hackamoret för långt ner hämmar det luftvägarna, ofta märkar man det genom att hästen börjar frusta mer än vanligt. Hack finns i flera varianter men vanligast är det med korta skänklar som ni ser överst här nedan. Nederst ser ni ett hack med långa skänklar som är lite skarpare.







Kommentarer:

1 caroline:

En sak som är ganska intressatn att titta på, om man som jag flåsar kring i bett-träns djungeln för att variera så mycket som möjligt, är att söka på mickelmtränset på youtube. Där har de en genomgång över nosremmar å vilka nerver de trycker på å dyl. Lättpåverkade Caroline har självkallrt ett mickelm till soya efter den videon... men å andra sidan så har allt han säger blivit sant. Hon kliar sig inte på benenn efter ridpasset, hon är väldigt lugn i munnen med det tränset å hon går som en stjärna på det bettlösa. :-)

2 Camilla:

väldigt intressant inlägg!

Kommentera här: