Teamchasing
Ribban-mästerskapen - Malmö City Horseshow - Ribersborg/Malmö 2010-08-15
Under Världscuptävlingarna i Fälttävlan på Ribersborg i Malmö hade vi en uppvisningstävling, så kallad "ribban-mästerskapen". Jag, Marie och Evelina var taggade till tusen, men ingen av oss va riktigt lika taggad som Batman som var svettig efter att vi traskat ca 20 m på transportsträckan från släpet till framridningen... SUCK! Helt genomsvettig häst på 2 min och visst, gummityglar e bra, skitbra verkligen, men itne när de blivit dränkta i svett i 2h! Naturligtvis blev första start framflyttad 1h oxå.. och Batman dampade konstant! Som tur va uppförde sig de andra över förväntan.
På framridningen lyckades jag naturligtvis med konststycket att åka av min nobla springare. Han hoppade än åt ena hållet, än åt andra, sen in i Evelina och Sawanna för att slutligen försöka hoppa över en blomkruka som var 3 ggr så stor som hindret vi tänkt hoppa. Jag brukar inte trilla av, och när jag gör det brukar jag inte slå mig, men jäääävlar va jag slog mig. Jag hade så ont att jag knappt kunde röra mig, och jag kunde inte ens skrika, det kom mer ett sämpat kvidande ur mig. När sjukvårdarna kom flygande i full fart tyckte jag det va väldigt onödigt, vi skulle ju in å rida snart! Första start hade redan gått och vi var lag nr 3!! Marie tyckte mest jag va dum i huvudet när jag tyckte att alal överdrev, fanns ju ingen återvändo, jag va tvungen att rida! Senare visade det sig vara en spricka i bäckenbenet... men som sagt, det fanns ingen återvändo!
Alla lagen rider mycket prydliga ritter och det ser ut att gå riktigt fort för en del av dem, det här kommer bli en tuff match!
Vi får starta som lag nr 4 istället för att samla oss (framför allt mig) lite. Och tur va nog det för laget innan oss blir jagade av en lösspringande hund! De rädde ut det fantastiskt bra, men jag vet inte om våra virrpannor gjort det.
Inte för att vår ritt blev någon dans på rosor för att vi slapp hunden direkt... Mina tyglar var vid det här laget så hala att jag tappade taget helt efter första häcken, Batman såg sin chans och pep iväg i ett hejdundrande tempo! jag famlade febrilt efter tyglarna men varje gång jag lyckats få ihop dem någerlunda va vi framme vid en ny häck och de gled ur mina händer igen! Evelina och Marie kämpade som djur för att försöka hålla Batmans tempo, jag lyckas få lite broms på min skenande springare efter första kurvan, då skriker jag till Evelina och Marie något i stil med:
"Jag har inga tyglar! Vi måste bryta! Det här går inte!"
Varpå Evelina svarar:
"Bara rid!!!!"
Sagt och gjort! Tur man har en häst som gillar att hoppa för jag hade ingen styr på honom alls! Jag red hela banan på långa tyglar, hade ingen aning om var de andra var och försökte bara bromsa så mycket som möjligt hela tiden. Hjälmen kasade ner över mina ögon och jag såg ingenting och när vi slutligen rider mot den sista häcken får jag äntligen lite kontroll på Batman, men de hade de andra två så hög fart för att hinna ifatt oss så de rider förbi!
Den första tanke som slår mig när helvetesritten var över var: TACK gode gud för att jag lever! Nästa tanke va: Det här gick ju åt helvete! Vi kan ju inte ha varit över ett enda hinder samtidigt.
Det är då jag hör speakern säga:
"1,48 och det är ledning!!"
Jag trodde inte mina öron. Ledning?!?! helt otroligt! Mina fantastiska lagmedlemmar hade hängt med rätt bra och även om ritten va den absolut minst prydliga, och den mest farliga, gjorde Radical Riders skäl för sitt namn!
Vi slutade på en delad andraplats. Helt otroligt!
Bosjöklostermästerskapen - Bosjökloster häst/ponny hoppderby - Bosjökloser/Höör 2010-08-29
Under hoppderbyt på Jakt- och Fiskemässan, Boskjökloster hade vi ytterligare en uppvisningstävling. 4 Lag fick starta, Radical Riders var ett av dem. Evelina fick förhinder och kunde inte rida och vi bestämde oss för att plocka in Zamona istället, och Josefine fick rida Batman. Vi tränade ett par dagar hemma och det gick skitbra. Trotts att jag tvivlade på Zamonas psyke kändes det bra inför söndagen.
Tyvärr hade jag fel. Zamona fick panik redan i transporten när hon såg alla människor, hästar och högtalare. Hon skakade som ett asplöv, svettades helt otroligt och var helt panikslagen. Stackars tjej. jag promenerade henne i 2,5h och hon lugnade ner sig något, men inte helt. Bestämde mig för att ändå se om hon lugnade ner sig när jag väl hamnade på ryggen och hon fick börja jobba, men icke. Det var bara att ge upp. I samma stund öppnade sig himlen. Marie och Josefine va på väg till framridningen, utan broddar, och jag fick lasta in min älskade lilla prinssa och köra hem. Hon lugnade sig så fort vi kom hem och jag spolade av henne och släppte ut henne. Lustigt att hon har sån scenskräck...
När vi kom tillbaka hade tjejerna redan ridit. Evelina hade snackat med Lars Christensson (vår tränare och tävlingsansvarig/speaker) och han hade gett klartecken att de kunde rida två. Far var på plats och hejjade fram dem. De hade varit helt felfria och gått upp i ledning med den absolut snabbaste tiden, hela 9sek snabbare än tvåan. Det resulterade i SEGER!!
Nu hoppas vi bara att Evelina kan rida SM för det är inte lönt att prova med Zamona igen. Jag tänker låta Josefine rida SM med Batman. Det förtjänar hon! Hon har ju faktiskt gjort ett bättre jobb än mig under våra tävlingar såhär långt=P Men vilket lag vi är alltså!!
Bilden lånad av Emma Troedsson
Planen för Zamona nu är att vi ska prova starta en 90/100 i S Sallerup den 11 sept. Funkar det bra får hon gå lite hopptävlingar i höst. Allsvenskan bland annat. Funkar inte det får hon helt enkelt bara vara till avel. Men det har ju gått bra förut så man kan ju alltid hoppas.